De nio världarna

3,5/5

Som någon som verkligen gillar fornnordisk mytologi blir jag väldigt lycklig när det kommer till böcker som anammar de gamla sagorna, personerna och berättelserna och omarbetar dem till sina egna. För den som är likadan, är det här en väldigt bra och lovande seriestart.

Det är ett väldigt stort persongalleri, och många namn och personer att hålla reda på. Det gör inte så mycket, eftersom det mesta kretsar kring Atle och Havsdis och alla andra då blir mer bikaraktärer och inte lika noga att komma ihåg. För den som inte har koll alls på fornnordisk mytologi kan det tänkas bli lite kämpigt. Jag gillar Havsdis, hon är en stark kvinnlig karaktär med mycket hög moral och uppfinningsrikedom, men ändå är hon inte perfekt på något sätt. Atle växer på mig genom boken. Från början tycker jag att han är ett riktigt as (inte att förväxlas med en as) men ju längre boken går och jag förstår honom, och han kliver av sina höga hästar, desto mer gillar jag honom. Jag gillar också ekorren som dyker upp emellanåt.

Språket är ganska svårt att hänga med i, eftersom det är många ord som byter namn i de olika världarna, men tack och lov påminner de också hela tiden varandra om vad det är de menar, eftersom de kommer nya karaktärer in och undrar ganska ofta. Det är här jag tappas bort lite, eftersom många ord liknar sådant som vi kallar annat och då blir det förvirrat för mig och stör min läsning. Det förekommer också lite för ofta för mig. Samtidigt tycker jag att det är ett roligt drag, för det visar tydligt på olikheter världarna emellan. Och dessutom finns mittenuppslaget där de olika orden står och översätts, så det går att leta upp det ifall man inte kommer ihåg. 

Jag gillar att Jägrud inte är rädd för att ta upp allvarliga ämnen, och det är också här som jag fastnar väldigt mycket för Havsdis som karaktär, för hon står upp för det hon tycker är rätt.

Det märks tydligt att det är första delen i en serie på slutet, eftersom det slutar utan att vi får veta vad som händer. Samtidigt är det ett väldigt snyggt avslut som gör att det som har hänt känns avslutat och inga lösa trådar från det hänger kvar. Istället vill jag direkt veta vad som händer framöver och vilka de kommer att träffa på sin fortsatta resa.

Måste också säga att jag verkligen tycker om omslaget. Det drar in mig på en gång i sin enkelhet och jag tycker att det är stilistiskt snyggt och verkligen gör att jag tänker på fornnordisk religion och de gamla sagorna.

De nio världarna är första boken i fantasy serien Nio världar och
jag tyckte att det var en bra start på serien. Jag tycker att nordisk mytologi är riktigt spännande och intressant, även om jag inte kan så mycket om det själv.

Det som slog mig först var hur mycket research som ligger bakom den här boken och hur välarbetad den är. Jag gillade verkligen att läsa om de olika världarna som karaktärerna besökte och det var även detaljerade miljöbeskrivningar vilket gjorde att miljöerna blev så stämningsfulla.
Jag gillade språket som var lättsamt och jag uppskattade ordlistan i mitten av boken mycket då det var många nya ord att ta in..
Atle och Havdis var båda två intressanta karaktärer som kändes verkliga och äkta.
Magi systemet med alla runor var också intressant och jag ser fram emot att läsa mera om det.
Tempot i handlingen gick lite upp och ned, vissa stunder var ganska långsamma och andra stunder var det riktigt spännande. Det gjorde att läsningen blev lite ojämn.

De nio världarna bjöd på en välskriven läsupplevelse och jag gillade den! Jag ser fram emot att läsa uppföljaren när den kommer ut!