Döda noviser

En tystlåten man slipar en kniv vid en havsvik. En grupp människor letar efter en främling att underhålla. Fartyg färdas över landbacken på ändlösa irrfärder utan att någonsin nå sitt Ithaka. Döda noviser är den femte boken av Salim Barakat som översätts till svenska, och den första av hans böcker att utspela sig på svensk mark - men det är ett Sverige som inte liknar något annat. I Barakats Skogås uppför sig varken havet, tiden eller döden som de brukar, och han låter språket och tankarna ta högst egna, oväntade vägar. "Egentligen kan man läsa Döda noviser som min fullständiga självbiografi", säger den kurdiske författaren som sedan 1999 bor i Skogås utanför Stockholm. "Salim Barakat är däremot en av de mest begåvade författare vi har förmånen att ha inom vårt lands gränser. [...] Låt Döda noviser bli en utmaning för landets lärare i svenska och litteratur." - Erik Löfvendahl, Svenska Dagbladet. "Tanken går ibland till Orhan Pamuks slingrande Istanbul-böcker, men Barakat är sin egen. Metaforerna är invävda i en väldig tystnad, som kring fallande snö." - Joar Tiberg, Aftonbladet 28/4. "Hans språk är som musik - man behöver inte förstå men känslan övertalas, känslan anar och figurerna lever vidare pockande på att bli hörda." - Monika Tunbäck-Hanson, Göteborgs-Posten. "Lärdomen och allusionerna till trots är det snarare än boklig bildning två andra egenskaper som krävs av romanens läsare: barnasinne och öppet hjärta." - Jan Karlsson, Corren.