Tistelhonung

Att jag inte tycker som alla andra är väl ingen nyhet vid det här laget men även om jag inte gillar alla böcker kan jag ändå (oftast) förstå vad det är som tilltalar andra.

Men här går jag bet faktiskt. Jag begriper verkligen inte vad som gjort att denna förtjänade en nominering till årets bok. Ska vara att det påminner lite om en Bergman film då med sitt långsamma tempo, deprimerad huvudperson och ingenting händer eg.

Den hade dock kunnat vara en helt ok berättelse om 50 Talets Sverige om man hade struntat i Ebbas historia för den förstörde mest. Och "olyckan" blev lite men kom igen seriöst! kom man inte på nåt vettigare för att driva handlingen framåt.

Så nej inte en bok för mig och är det här standarden på dom som blir nominerad till årets bok tänker jag inte anstränga mig i onödan för att läsa alla. (Med det sagt så gillade jag Camilla Grebes bok, men den läste jag innan den blev nominerad. )

Tistelhonung. En vacker titel och lika fint omslag. En lättsam berättelse om kärlek – både vacker och fin sådan men också om kärlek som man slarvade bort eller tappade. Den varvar mellan nutid och dåtid och jag önskar att den bara hade ett tidsepok – dåtid. För den blir tyvärr väldigt tråkig.

Relationscoachen Ebba har inte bara förlorat sitt yrke och rykte utan även kärleken. I sitt försök att förbättra alla delar åker hon till en ort utanför sommarstaden Båstad för att skriva om en livslång kärlek. Den gamla kvinnan, Veronika, har en annan berättelse att berätta – om ungdomskärleken som försvann.

Den här boken kanske kommer till mig i ett dåligt tillfälle. För den verkar vara mysig och berörande. Men det kommer aldrig till mig. Men som sagt, kanske var bara en dålig tid för mig. En tid där jag har börjat tröttna på att läsa om berättelser som utspelar sig både i nutid och dåtid. Eller där en stor del av berättelsen handlar om en skilsmässa. Gör inte alla böcker det nu? Eller är det bara jag som läser de hela tiden.

Oavsett, så har Tistelhonung en mysig del. Och det är femtiotalet när vi får följa Veronika som ung. När hon bor på hennes mamma pensionat och umgås med de vanliga gästerna och konststudenten Bo. Kärleken som försvann. Men fick den det utrymmet i berättelsen som jag hade velat? Nej, tyvärr inte. Hade uppskattat den så mycket mer om vi fick enbart följa Veronika och Bo och livet på pensionatet utanför Båstad.

Första boken jag läser av den här författaren, men inte sista! Den här historien är både gripande & underhållande & författarrösten är perfekt avvägd & trivsam!

Tistelhonung fångade mitt intresse efter sin nominering till Årets bok 2020 och i somras hittade jag den på biblioteket som 7-dagars lån, vilket visade sig vara givet för en bladvändare som denna. Jag tycker att det här är en riktig fin och välskriven roman. Jag gillade framförallt delen från 1955 om Veronika och pensionatet, det var så mysigt att läsa om sommar, bin, värme, stränder och ungdomskärlek. Tyvärr tycker jag att huvudkaraktären Ebba tyckte lite för synd om sig själv och det var ingen höjdare att läsa om hennes misslyckade förhållande. Däremot gillade jag att läsa om både Ebba och Veronika, om hur deras relation fördjupas och där 1955 och nutid också knyts samman. En fin bok i solstolen men förtjänar den verkligen sin nominering till Årets bok? Nja, jag tycker nog inte riktigt att den når enda fram.

Den här boken gillade jag verkligen fin men ändå lite ledsam historia om livet.
En riktig feelgood.

I boken följer vi två parallella historier i då- och nutid, modiga karaktärer, fantastiskt språk, handling med lagom mycket förutsägbarhet och karaktärer som växer.

Ebba är relationscoachen som inte följde sina egna råd. Efter att fått sin tonårsidol som arbetskamrat, blivit handlöst förälskad och lämnat sin man, står inte hennes relationstips sådär jättehögt i kurs.
Som en sista chans att få ihop lite pengar så tar hon ett uppdrag att skriva en artikel om livslång kärlek.
Hon åker och intervjuar Veronica som levde med sin man i 60 år, innan han dog. Hur håller man ihop? Har Veronika några magiska tips?

Veronika vill hellre berätta om Bo och sommaren 1955. Hon var 17 år och hjälpte sin mamma driva pensionatet. Han var några år äldre, från Göteborg och inhyst hos dem på konstnärsstipendium. Det var spännande, förbjudet men ganska oskyldigt.

Boken växlar mellan Veronicas tillbaka blickar, Ebbas historia och deras gemensamma samtal och äventyr. En trivsam bok med en fin kärlekshistoria.
Den är nominerad till Årets bok 2020. Språket är fint, flytande och målande.

Lättläst bok och en fin berättelse som fångar mig!
Tycker om att hur författaren skriver och berättar om dåtid och nutid.

En lättläst, lite sorglig berättelse som är en av de nominerade böckerna till årets bok 2020. Boken har diskuterats flitigt på sociala medier detta året och har fått blandad kritik. Somliga höjer den till skyarna, andra uttrycker sin entusiasm över boken betydligt mer dämpat. När det kommer till bedömning av böcker är ju allt en smaksak och en bok kan ju vara gemytlig att läsa trots att man för den sakens skull inte behöver tycka att den är bra. Det här är en sådan bok för mig. Relationer och personlig utveckling kan vara knepigt liksom i vilken tid vi lever och vad vi har för individuella förutsättningar likaså. Hur våra liv utvecklar sig i olika riktningar avgörs ibland av slumpen men kan ibland likväl kännas som ödet hos och för många. En sak är iallafall säker...alla kämpar med och mot någonting och livet är ingen dans på roser för de flesta. Ibland är det som len gyllengul honung och ibland mer likt som en taggig tistel. Detena behöver inte utesluta det andra. Det kan vara som Tistelhonung också.

Jag ger den här boken 3/5. Inte det bästa jag läst men heller inte det sämsta. Finns en hel del i den här boken som kan diskuteras i en bokcirkel.

Vilken härlig berättelse och samtidigt vemodig. Mötet mellan två kvinnor i olika generationer som drabbats av kärlekens törnar på olika vis. Gillar att berättelsen växeldrar mellan dåtid och nutid och hur författaren flätar samman kvinnornas öden, trots att de från början inte känner varandra. En historia om kärlek och vänskap utan åldersgräns.

Mysig bladvändare. Två parallella berättelser, nutid och dåtid, om att allt inte alltid blir som man tänkt sig, om kärlek och relationer. En riktig hängmattabok

Tistelhonung är en mycket fin och välskriven roman om förlorad kärlek. Den är en riktig bladvändare och karaktärerna känns väldigt verkliga på något sätt även fast jag delvis tycker att huvudkaraktären tycker lite väl synd om sig själv. Dock tycker jag ändå inte att det störde läsupplevelsen då det fortfarande är en fantastisk bok.

Även om boken är mysig och sådär så känns historien rätt tunn. Tror den hade vunnit på att inte ha fokus på två olika tider och karaktärer utan bre på mer med en av dem. Jag tycker båda berättelserna hade potential men ingen av dem lämnade något direkt avtryck hos mig. En del trådar tyckte jag bara nämndes för att sedan inte plockas upp. Synd som sagt för båda kvinnornas historia var intressant och jag hade utan tvekan kunnat läsa en egen berättelse om båda två. Bokens miljö var däremot väldigt härlig, inte minst som jag är bekant med Båstad sedan innan.

Helt okej feelgoodberättelse. Jag hade dock förväntat mig lite mer med tanke på nomineringen till Årets bok 2020.

Väl skriven, bra idé om en intressant historia, parallellt berättad med huvudpersonens egen historia av liknande typ - men ändå helt annorlunda. Tyvärr föll boken mest platt, för mig, och jag tappade lätt intresset och fokuset (utom i Veronicas historier, som jag fascinerandes av). När alltsammans till sist börjar förklaras, tog boken slut, ganska abrupt. Ingen ny favorit.

Det var med höga förväntningar som jag öppnade boken Tistelhonung och började läsa. Nominerad som den är till ÅretsBok2020 hade jag föreställt mig en storslagen berättelse om kärlek och vänskap. Men den där wow-känslan infann sig aldrig.

Det jag fick var istället en lågmäld fin berättelse om en sommar i Båstad på 50-talet. Flickan Veronika möter pojken Bo och en romans uppstår som lever kvar i deras minnen under lång tid. Pensionatsliv, sol, bad, nymodigheten mjukglass och sist men inte minst bin. Det var den delen av boken som jag riktigt uppskattade och tyckte om.

Utöver detta får vi även lära känna releationscoachen Ebba och hennes kärleksrelationer som utspelar sig i modern tid. Den delen av boken förstår jag inte riktigt och tycker faktiskt att Ebba är en ganska osympatisk person.

Boken är dock vackert skriven och det finns en hel del anekdoter, framförallt ifrån 50-talet, som lockar till leenden.

Jag älskade allt med denna bok! Omslaget, miljön, språket, handlingen. En riktigt fin och vacker pärla helt enkelt!

Tistelhonung är en träffsäker roman om kärlek som trotsar tiden och minnenas hypnos, skriven med drastisk humor och ett skarpt öga för relationer.
Romanen utspelar sig i gammaldags pensionat i Båstad (1955) varvat med nutid (2019). I berättelse får vi följa två kvinnor: nutids Ebba, en relationsexpert som själv befinner sig i en livskris efter två misslyckade förhållanden som klamrar fast vid ett sista uppdraget från jobbet som livboj, vilket är en intervju med en äldre dam; och Veronika som vill hellre berätta om sin ungdomskärlek istället för ett förhållande på 60 år med sin avlidne mannen.
Sara Paborn är ett ny bekantskap för mig och enligt mig har boken en skönhet i språket som bär fram innehållet, kärnfulla meningen med tjusiga miljöbeskrivningar. Boken är nominerad till @aretsbok och detta kan definitivt bli vald som #åretsbok2020 .

En väldigt fint, charmig och välskriven varmt berättelse som visar att en smula kärlek kan räcka ett helt liv! Jag rekommenderar varmt denna bok! .

Vilken otroligt fin berättelse! Gillar att man både får följa i dåtid (1955) och i nutid. Tyckte dock den slutade lite tvärt.. jag hade velat veta mer!

En underbar bok som varvar 1955 och nutid. Och det är en sådan fin bok. Man kan säga gammal kärlek rostar aldrig!

Tistelhonung är en fin, om än väldigt ojämn, roman. Jag tyckte mycket om att läsa om Veronikas liv på pensionatet år 1955, det var de delarna som lyfte boken. Nutidsperspektivet där vi fick följa Ebba fastnade jag inte alls för. Intrigen kändes väldigt tunn, nästan skissartad. Det fanns potential för utveckling, vilket inte togs tillvara på. Boken blev således förutsägbar, och vändpunkten i slutet ett antiklimax. I betyg får Tistelhonung 🐝🐝/5.

En kärlek som inte glömts under en livstid trots att omgivningen bestämde riktlinjerna för den unga Ebbas liv.
Journalisten som vill skriva om hur man håller ett långt äktenskap vid liv, får reda på en väl undertryckt hemlighet.
Välskriven, bra språk, intressant historia.

Sommaren 1955 invaderas pensionat Miramar nära Båstad av bin. Ingen vet var de kommer ifrån, men de är överallt och man hör deras monotona surrande mest hela tiden. Sjuttonåriga Veronika har sitt livs första romans med konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet efter att ha fått ett stipendium. Han ska under tre sommarveckor göra en skulptur till Laholm som gör en storsatsning på offentlig konst.

Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på botten efter en skandal, där hon bedragit och övergivit sin man och sedan själv blivit övergiven. Hon, som i många år levt på att föreläsa om lyckade relationer, får nu försöka försörja sig på att konstruera korsord. Hon åker till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek, men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann. Det kanske inte är den långa kärleken som är den stora kärleken? Kvinnornas öden flätas ihop, och långsamt växer en vänskap över generationerna fram.

Jag gillar skildringen av det mysiga lilla pensionatet med stamgästerna som återkommer år efter år, stamgäster med vitt skilda personligheter och egenheter. Det är en härlig roman om kärlek, minnen, nostalgi, relationer, vänskap, konst, en svunnen tid och mycket mera.

För mig vara Sara Paborn en ny upptäckt så det här var det första jag läste av författaren och jag säger WOW! Jag blev helt tagen av denna roman, jag tyckte verkligen om denna bok. Ett underbart språk, välskriven och fantastiska beskrivningar av miljö och karaktärerna Veronika och Ebba. Jag sträckläste boken och fängslades av Veronika och Ebbas historia, två starka kvinnors öden som flätas samman, då boken pendlar från dåtid till nutid och jag är väldigt svag för böcker som är skrivna på detta sätt. Boken är varm, mysig, vacker och den innehåller både sorg, vänskap och gammal kärlek.

Sommaren 2019 åker Ebba till Bjärehalvön för att skriva en artikel om livslång kärlek, vilket passar henne bra då hennes liv inte är på topp efter ett kraschat förhållande och en misslyckad karriär som relationscoach. Hon möter den 80-åriga Veronika för att intervjua henne om hennes livslånga kärlek, men Veronika pratar mer och gärna om sin livs första romans med konststudenten Bo.

En fantastisk roman som glatt överraskade mig och som fängslade mig från första sidan och jag förstår att denna bok är nominerad till Årets bok 2020 och jag har hittat en ny författare och ska leta upp hennes tidigare böcker.

Tistelhonung utspelar sig både i nutid, och under nittonhundrafemtiotalet. Relationscoachen Ebba har svårt att hitta jobb efter att hon haft problem med sina egna relationer. Hon har tappat sin trovärdighet och hankar sig fram genom att konstruera korsord och skriva reportage. Nu har hon lyckats få ett uppdrag där hon ska skriva om livslång kärlek. Hon beger sig till Båstad för att intervjua den åttioåriga Veronika som var gift med sin man i över sextio år. Veronika är dock inte så intresserad av att berätta om sitt äktenskap, utan pratar hellre om en annan man, nämligen Bo. Sommaren 1955 kom han som ung konststudent till pensionatet som hennes mamma förestod. För den sjuttonåriga Veronika blir sig ingenting likt. Under några få veckor får hon uppleva saker som hon aldrig varit med om tidigare, och heller aldrig någonsin kommer att glömma.
Som så ofta när det handlar om böcker som utspelar sig både i nutid och historisk tid, så är det den senare som jag tycker bäst om. Jag förflyttar mig tillbaka till 1950-talet och pensionatet strax utanför Båstad. Jag älskar miljön, och pensionatslivet vid havet. Jag tycker också om att följa Veronika. Hon är lite annorlunda och tillbakadragen, men inte desto mindre intressant för det. Desto svårare har jag för Ebba, som jag upplever som en vilsen människa som fokuserar på sina misslyckanden. Jag tycker inte heller om hur hon tränger sig på hos den gamla Veronika, och vad det till viss del får för konsekvenser. Kort och gott är Tistelhonung en bok med både bra och dåliga sidor.

Här kommer en recension av ytterligare en av de böcker som nominerats till Årets bok 2020. En mysig feelgoodroman med sin början i närheten av Båstad sommaren 1955 då det lilla pensionatet Miramar invaderas av bin. Sjuttonåriga Veronika träffar då sitt livs kärlek, konststudenten Bo, som tagit in på ett rum på pensionatet.

Sommaren 2019 befinner sig relationscoachen Ebba på fallrepet efter en offentlig skandal och försörjer sig på att konstruera korsord. Hon får i uppdrag att skriva en artikel om livslång kärlek -- men den 80-åriga kvinna hon intervjuar visar sig istället ha en annan historia att berätta, den om en ungdomskärlek som försvann.

Två kvinnors öden flätas ihop, och långsamt tar en vänskap över generationsgränserna form.

Detta är en välskriven och fin relationsroman, som berättas växelvis i dåtid och nutid. Den handlar om gammal kärlek och ny vänskap. En ljummen ljuvlig historia som man vill veta fortsättningen på. Sara Paborn är en ny författarbekantskap som jag gärna vill läsa mer av!

Vilken ljuvlig bok. Tistelhonung av Sara Paborn.

Boken växlar mellan sommaren 1955 och sommaren 2019. 1955 på pensionatet Miramar i Båstad arbetar Veronica som är sjutton år. Den sommaren upplever Veronica sitt livs första förälskelse.
2019 relationscoachen Ebba är påväg mot en personlig kollaps efter en offentlig skandal. Ebba får i uppgift att skriva en artikel om livslång kärlek. Den 80-åriga kvinnan hon intervjuar visar sig ha en annan historia att berätta.

De två kvinnornas liv vävs samman

Tistelhonung är en av de nominerade böckerna till Årets bok 2020 och den har uppmärksammats en hel del på sociala medier. Jag har sett ett antal översvallande recensioner på boken, vilket gjort mig nyfiken på den samt gett mig en del förväntningar. Kanske var mina förväntningar lite för höga, för när jag läst ut boken är det med ett viss mått av besvikelse som jag slår igen den. Det är en trivsam roman i makligt tempo som berättas. Det är starka kvinnoöden och gammal kärlek som aldrig glömts och vi får följa Veronika år 1955 i Båstad när hon träffar Bo och ljuv kärlek uppstår. En romans som lämnar ett stort avtryck och som Veronika berättar om för journalisten Ebba år 2019 när de träffas för en intervju. Deras öden vävs ihop och blir till en fin enhet till slut. Berättelsen har egentligen alla förutsättningar för att bli en hit för mig, men ändå så blir den inte det. Jag blir inte berörd av berättelsen och jag känner heller inte med karaktärerna vare sig på ett positivt eller negativt sätt. Jag önskar att jag hade antingen tyckt om dem eller starkt ogillat dem för att känna lite mer. Nu blev det istället en helt okej läsupplevelse som tyvärr inte kommer stanna kvar hos mig efteråt. Men jag är ändå glad åt att jag har läst den och fått bilda mig en egen uppfattning!

Efter att relationsexperten Ebbas eget äktenskap kraschar hamnar hon i ett vakuum där hon driver planlöst genom tillvaron och greppar efter de halmstrån som fortfarande finns kvar. Tidningen hon skriver för vill avsluta det sista fasta uppdraget, men erbjuder henne ett frilansknäck. Ebba hittar en äldre dam vid namn Veronika att intervjua om livslånga, lyckliga äktenskap. Hon ger sig av till Båstad men har egentligen en helt annan historia i huvudet; den om Veronika och den ungdomsförälskelse hon annonserat efter i hopp om att på ålderns höst återuppta kontakten med.

Sommaren 1955 arbetar Veronika på sin mammas pensionat i Båstad. Det är en slitsam skuggtillvaro eftersom den lata men glamourösa kusinen Francine oftast är den som hamnar i blickfånget. Men när konststudenten Bo flyttar in förändras allt. Surret från bisvärmen som har invaderat byggnaden ackompanjerar pirret i Veronikas kropp. Nästan över en natt växer hon upp och den heta sommaren kommer att lämna minnen och avtryck som följer henne genom hela livet.

Sara Paborns nya roman är en välformulerad och finstämd berättelse som andas feelgood, men som samtidigt har ett djup som snarare drar den mot de mer traditionella romanernas bokhylla. Atmosfären som skapas av detaljrikedom och gestaltningen av små men väl utvalda skärvor ur människornas vardag andas sommar. Tistelhonung är en roman som trollbinder och det finns en påtaglig närvaro som gör att läsaren närapå kan känna värmen, höra binas surr och skönja 50-talet genom ett nostalgiskt filter. Tistelhonung är en till synes enkel historia om vanliga människor som genom ett förstklassigt författarhantverk slipas, likt kol som förvandlas till en diamant.

Tistelhonung är en varm relationsbok som får mitt hjärta att blöda lite extra. Ebbas är en relationsexpert vars liv kraschat efter att ha följts sitt hjärta med skandal till följd.
Veronica är 80 år och blir intervjuad av Ebba om livslång kärlek men berättar istället om en försvunnen kärlek.

Jag blev nog lite förälskad i berättelsen och den varma känsla Ebbas och Veronicas historier ger mig. När en bok berör något som mycket väl skulle kunna vara en sannberättelse så tycker jag om den extra mycket. Feelgood utan att smörig.

Denna bok hade jag turen att vinna vid en av Omnible givaways - Tusen tack för det!

Det här är sommar i bokform. Handlar om till viss del förbjuden kärlek, vänskap och att inte veta vad man vill eller ens vem man är. Att vara osäker och ångra alla val man har gjort. I boken får vi följa Ebba, journalist i Stockholm som har gått emot sina egna råd som kärleksexpert och står utan jobb och lycka, och Veronika som skriver in till en tidning och undrar om hennes ungdomskärlek fortfarande finns kvar i livet efter återkommande drömmar om honom. Ebba får en chans att intervjua någon om livslång kärlek och väljer att åker ner till Veronika i Skåne för att höra hennes historia.

Vi får också följa Veronika som ung och sommaren 1955 som formade och förändrade henne föralltid. Finns ungdomskärleken fortfarande kvar?

Berättelsen är bitvis väldigt tung då båda huvudkaraktärerna har mycket självhat och ångrar mycket, men den är skriven på ett väldigt humoristiskt vis.

Sen vet jag ärligt talat inte om jag kände mer för boken för att den utspelar sig i mina trakter men det bara var något med den som jag inte kan sätta fingret på.

Tistelhonung är en varm, generös och inkännande roman där två historier har passion som gemensam nämnare. I den här berättelsen bjuds vi på en härlig mix av allvar, klurigheter men vi får även en rejäl dos av humor och glädje.
Samspelet mellan de olika personerna beskrivs både med ödmjukhet med även med ett viss mått av sarkasm.

Berättelsen utspelar sig både 2019 och 1955. Dels får vi hänga med Ebba, en relationsexpert med två kraschade relationer bakom sig och hennes spännande mötet med den gamla damen Veronika.

Jag fastnade direkt för den här starka skildringen och hade svårt att lägga i från mig den. Därför laddade jag också ner den på storytel för att även kunna hänga med dessa damer under mina promenader. Boken är föredömligt inläst av Emma Peters och kan även den rekommenderas, hon läser fantastiskt.

Sammanfattning: En berättelse som kommer hänga med mig länge då den verkligen gick in i djupet hos mig.
Välskriven, varm och med en gnutta humor och ironi. Den är en roman som man inte vill missa. Läs den!