Ædnan
Bok av Linnéa Axelsson
Vinnare av det skönlitterära Augustpriset 2018
En mor och hennes yngste son vilar med några andra kvinnor, gamla och barn i en kåta. Framför dem längs flyttleden driver hennes make och deras äldre son renhjorden. De är på väg mot en ö i nordligaste Norge och sommarens betesmarker. Ingen anar att gränsen till Norge inom ett par år kommer att vara stängd för dem, att de ska tvingas lämna sitt hem, och att kommande generationer ska möta helt andra svårigheter.
Ædnan är gammal nordsamiska och betyder landet, marken och jorden. Eposet ÆDNAN berättar om två samiska familjer, vars öden speglar samernas moderna historia från 1900-talets början till vår tid. Skärva för skärva växer ett känslomässigt landskap fram, samtidigt som familjernas liv flätas samman med Sveriges koloniala politik. Men kolten står beredd - För varje ny årsring ska den kämpa för varje knäcktsläktledska den vittnaoch minnas
I en nästan poetisk text får man följa samer från 1911 till 2015. Naturen genom de olika årstiderna skildras liksom familjernas liv med renarna och deras förflyttningar från skogslandet till fjällen, och senare arbete hos Vattenfall, i gruvor och i barnomsorg. Det som tar tag i läsaren är mycket som är kopplat till ”överheten”, det vill säga det svenska samhället med olika myndigheter.
En ung flicka undrar om deras=samernas historia och liv inte alls verkar ha funnits för andra än dem själva. Språket ställs mot den obegripliga svenskan. Vissa väljer bort sitt språk för att lättare passa in. Vattenfalls inverkan på naturen då vatten döms upp och renarna måste hitta nya vägar. Gammal kunskap som på nytt tas till vara. För mig var boken en ögonöppnare. Sidantalet är omfattande men texten per sida är starkt begränsad. Klart läsvärd.
En ung flicka undrar om deras=samernas historia och liv inte alls verkar ha funnits för andra än dem själva. Språket ställs mot den obegripliga svenskan. Vissa väljer bort sitt språk för att lättare passa in. Vattenfalls inverkan på naturen då vatten döms upp och renarna måste hitta nya vägar. Gammal kunskap som på nytt tas till vara. För mig var boken en ögonöppnare. Sidantalet är omfattande men texten per sida är starkt begränsad. Klart läsvärd.
Ett lyriskt epos som jag har svårt att släppa. Bilderna som Linnea Axelsson målar upp stannar kvar länge hos mig.
Ædnan är en släktkrönika där vi får följa tre generationer samer. Vi får höra deras historia som innefattar tvångsförflyttning och rasbiologi, att tvingas ge upp sitt språk och sina seder. Det är vackert och känslosamt och historien naglar sig verkligen fast i hjärtat. Räds inte det tjocka formatet, språket är avskalat och exakt, här finns inte ett överflödigt ord. Det här är storslagen litteratur som lämnar en helt mållös. Bör läsas av alla!
Det är nog en viktig och stor bok, men jag måste säga att den var svårläst. Jag kunde tappa bort mig i diktningen och blandade ihop personerna. Tyvärr är inte detta litteratur tillgänglig för alla. Den större massan som skulle behöva nås av kunskap om samernas moderna historia och den känslomässiga förankringen som förmedlas kommer aldrig att läsa boken.
Jag har dock markerat vissa passager där jag tycker att formuleringarna och radbrytningen är särskilt gripande som här där man riktigt kan känna naturens smärta:
”Men svensken han dämde
Och älven blev liggande
dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar
-
Dolskt gled strömmarna
ner bland turbinhallars
djup under fjället
och rann upp på ovant ställe
-
Bit efter bit måste
hjordarna maka på sig”
Jag har dock markerat vissa passager där jag tycker att formuleringarna och radbrytningen är särskilt gripande som här där man riktigt kan känna naturens smärta:
”Men svensken han dämde
Och älven blev liggande
dämpad och tyst
bakom dammarnas mörka
steniga blinda murar
-
Dolskt gled strömmarna
ner bland turbinhallars
djup under fjället
och rann upp på ovant ställe
-
Bit efter bit måste
hjordarna maka på sig”
Jag tycker boken är okej! Jag får inte riktigt grepp om karaktärerna men jag gillar Linneas sätt att skriva. Jag som inte brukar gilla poesi tycker faktiskt det var väldigt bra skrivet. Det jag har problem med är karaktärerna. Det är en stark berättelse om samer och minoriteter. Jag gillar handlingen och språket men karaktärerna fastnar inte. Sen har jag lite problem med att det hoppar i olika tider. ibland är det 2013 och ibland 1900-talet. Det är lite jobbigt men generellt är den ganska bra!