Korridorer 12 noveller om högstadiet
Bok av Moa Eriksson Sandberg
Högstadieåren är för många en omtumlande tid, på alla tänkbara vis. Varje beslut känns livsavgörande och pressen är enorm. Pressen att leverera bra betyg likaväl som att passa in i rätt umgängeskrets. I tolv berättelser från just högstadiet får vi uppleva vänskap, kärlek, svek, sorg och allt däremellan. Även stora frågor som rasism och klasskillnader kommer på tal, och ibland är allt bara så outhärdligt.
Moa Eriksson Sandberg och Ester Roxberg har skrivit ”Korridorer: 12 noveller om högstadiet” som utspelar sig under högstadietiden. Korridorer rymmer det mesta: vänskap, identitet, grupptryck, ensamhet, populäritet och en himla massa känslor.
Det är svårt att läsa Korridorer utan att bli nostalgisk, detta är en bok som väcker känslor och minnen till liv. Det finns mycket i novellerna jag kan relatera till, och det är även dessa texter jag uppskattar mest.
Mina favoriter var Hål, Cigarettkyssar, Skejtarhoror, Vänner och Drömmar. Överlag föredrog jag Esters språk, det kändes mer mognare på något sätt?
Jag hade nog föredragit om novellerna utspelade sig när författarna själva växte upp istället för i nutid. Även om mycket av känslorna och högstadieklyschorna inte är tidsberoende fanns det här och där vissa detaljer som kändes konstiga. Till exempel att Dolly Style spelas på ett högstadiedisco år 2020, känns mer som ett barnkalas 2015...? Kunde till viss del sakna fingertoppskänslan.
Däremot gillar jag att novellerna är skrivna ur ett småstadsperspektiv och att den ”lilla” världen står i fokus.
Betyg: 3-3,5
Det är svårt att läsa Korridorer utan att bli nostalgisk, detta är en bok som väcker känslor och minnen till liv. Det finns mycket i novellerna jag kan relatera till, och det är även dessa texter jag uppskattar mest.
Mina favoriter var Hål, Cigarettkyssar, Skejtarhoror, Vänner och Drömmar. Överlag föredrog jag Esters språk, det kändes mer mognare på något sätt?
Jag hade nog föredragit om novellerna utspelade sig när författarna själva växte upp istället för i nutid. Även om mycket av känslorna och högstadieklyschorna inte är tidsberoende fanns det här och där vissa detaljer som kändes konstiga. Till exempel att Dolly Style spelas på ett högstadiedisco år 2020, känns mer som ett barnkalas 2015...? Kunde till viss del sakna fingertoppskänslan.
Däremot gillar jag att novellerna är skrivna ur ett småstadsperspektiv och att den ”lilla” världen står i fokus.
Betyg: 3-3,5