Pojken som inte fanns

Skrämmande berättelse som lämnar spår i ens själ. En bok som skapar förståelse för andra människors upplevelser och förutsättningar.

Jag blev berörd av Dave Pelzers "Pojken som kallades Det". Det som Dave Pelzer tvingades uppleva är fruktansvärt.

"Pojken som inte fanns" är fortsättningen på "Pojken som kallades Det" och enligt mig bör man ha läst den första boken innan man ger sig i kast med den här - så att man bättre förstår situationen, även om man får en rätt bra bild av det ändå i den här boken.

Som vanligt anser jag att det är svårt att bedöma så personliga böcker som den här är. Dock tycker jag att Dave Pelzer skriver på ett sätt som fångar in en och placerar mig som läsare bredvid hans yngre jag. Det kändes som om jag var där.

Jag kunde inte låta bli att bli väldigt upprörd över hur vissa vuxna kan bete sig - framförallt Dave Pelzers biologiska föräldrar. Usch!

I mina ögon är det här en bok som verkligen är värd att läsas.

Den här boken är fortsättningen på berättelsen om Pojken som kallades Det. Den går dock lika bra att läsa fristående. Boken handlar om Dave själv. Det här är ingen fiktiv historia, hur mycket man än önskar det när man läser. Allt det här har skett på riktigt.

Dave Pelzer blev vid 12 års ålder omhändertagen av myndigheterna efter att ha blivit utsatt för psykisk och fysisk misshandel av sin mor under flera års tid. Han slipper alltså leva med sin mor, men hans minnen plågar honom fortfarande. Det är en av anledningarna till att han får flytta runt mellan flera olika fosterhem. Under sjuttiotalet bor han hos fem olika fosterfamiljer som alla ser olika ut. På ett boende lever de som en vanlig familj, på ett annat har de galler för fönstren. Tillvaron är inte helt lätt för Dave. Han slits mellan hopp och förtvivlan och dessutom måste han hela tiden vara rädd för att stöta på sin mamma. En dag sker det som inte får ske, han möter ett av sina syskon på gatan. Kommer mamman få veta var Dave befinner sig, och kommer han att komma över de hemska minnena?

Vad jag tycker om boken
Det här är en bok som beskriver en ung pojkes frustration över att inte kunna leva det liv som han egentligen borde leva. Han kastas mellan olika fosterhem, det ena värre än det andra och ibland undrar han om han haft det bättre hemma, trots allt. Dessutom är han orolig för sina syskon som finns kvar i det biologiska hemmet. Även om inte tortyr och misshandel finns med på samma sätt i fosterhemmen är tillvaron inte bra och man kan snabbt känna med Dave. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, men den tunga handlingen gör att man ibland behöver ta en liten paus för att hantera det man egentligen läst.