Den sorgsne busschauffören från Alster

Hmm ... har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om denna bok. Stundtals var den ärligt talat väldigt tråkig och jag fastnade inte för någon av karaktärerna. Men den hade sina moments och det blev lite spännande i slutet.

Håkan Nesser skriver på ett väldigt eget och speciellt sätt, i denna bok kanske ännu mer. Det är en oerhört stillsam deckare. Paret Eva Backman och Gunnar Barbarotti går runt och småputtrar hela tiden. De samtalar, grymtar, äter och funderar på ett gammalt fall som de inte löst ordentligt, samtidigt som de isolerat sig i en stuga i ett höstgrått Gotland.
Det beror på att den döda kroppen inte återfunnits och att det fanns för många oklarheter vem som begått brottet med den försvunna, troligtvis döda busschauffören. Han som varit del i en bussolycka där flera unga människor dog Hans änka får också ärva en väldans massa pengar.
Så gillar man Håkan Nessers stil så kommer man inte bli besviken. Dessutom får vi ju veta hur förhållandet mellan Barbarotti och Backman fortskrider.

Trevlig feel good- spänningsroman. Man följer polisparet Backman och Barbarotti i två olika tidsperioder, när de försöker lösa ett fall med en försvunnen person. Berättelsen är ganska långam, men man vill veta hur det går och språket flyter.

Kanske märkligt men det här är den första boken av Håkan Nesser som jag har läst. Han har lyckats undgå mig och jag funderar lite på hur det har kunnat ske för han har ju varit verksam länge och skrivit så otroligt många böcker. Men jag är glad för denna nyfunna bekantskap för det gör ju att jag har en hel hög med böcker att plöja igenom så småningom för är de lika bra som denna så kan jag inte sätta igång fort nog. Jag läser ofta deckare och den här räknas ju som en sådan men tonen är mjukare, nästan humoristisk och det är en omväxling mot det hårda, våldsamma som annars brukar fylla genren. Man får ta del av en berättelse som utspelar sig under olika tidsplan men det är lätt att följa med i handlingen. Jag njuter av språket, av Nessers sätt att berätta och av en mordgåta som är både underfundig och underhållande.

Härligt att få läsa ännu en bok av Nesser, jag njuter av språket och bokens upplägg. Vi får följa Gunnar Barbarotti och Eva Backman, både i Kymlinge och på norra Gotland, när de tar ledigt för att Eva ska få distans till det hon upplevt. På Gotland känner de igen en man och börjar privatspana. Härlig läsning, spänning och oförutsägbart!

Vad ska jag säga om den här boken? Nesser är Nesser är Nesser. Det är udda, kantigt och stillsamt. Med någon form av glimrande briljans där under.

Vi följer den sorgsne busschauffören Albin, en man som har flera liv på sitt samvete, när han börjar få anonyma hotbrev.han gör en polisanmälan och ärendet hamnar hos poliserna Gunnar och Eva som inte riktigt orkar engagera sig som sig bör. Det går som det går och en dag är Albin försvunnen. Han sågs senast på en färja med sin fru.

Många år senare springer poliserna in i en man identisk med Albin på ett ödsligt Gotland. Frågorna hopar sig, är han inte död och vad var det egentligen som hände kring Albin för många år sedan. Vi lär känna Gunnar och Eva lika mycket som Albin under bokens gång.

Det är en bok om känslor, tankar och mänsklighet. Det är något djupt tankeväckande över hela boken.

Stillsamhet trots allvarliga händelser och full fart är bokens ledord.

Den sorgsne busschauffören från Alster är en mycket välskriven bok som bl a utspelar sig i fiktiva Kymlinge och på norra Gotland. Halva nöjet är att följa kommissarierna Eva Backman och Gunnar Barbarottis vardag tillsammans ett halvhemligt förhållande. En underfundig historia med stort hjärta.

Gunnar Barbarotti och Eva Backman är tillbaka i en ny deckargåta präglad av typiska nesserska kännetecken. Under en vistelse på Gotland blir de båda Kymlingepoliserna av en händelse inblandad i ett märkligt fall med en busschaufför som har hotats till livet. Fullt rimligt på ett plan då han har ett antal ungdomars liv på sitt samvete efter en bussolycka där han var föraren, men inte desto mindre uppseendeväckande i all sin komplexitet. När Albin Runge störtar mot sin död från en Finlandsfärja ändrar ärendet karaktär och går från att vara ett mysterium till ett regelrätt polisärende, för att sedan definieras som ett självvalt slut. Runge var trots allt en bruten man. Barbarotti och kvinnan i hans liv tycker sig dock ana en skavande diskrepans. Det är något som inte stämmer och de bestämmer sig för att ta reda på vem som döljer sig bakom den ödesmättade brevsignaturen Nemesis – även om de får bedriva spaningarna på sin fritid.

Gång på gång tycks hoppet vara ute, Håkan Nesser hotar med att lägga pennan på hyllan. Som tur är ändrar han sig lika regelbundet och därmed har vi återigen fått nöjet att återse radarparet Barbarotti och Backman. Utredningsarbetet är som alltid under Barbarottis ledning intuitivt och styrt av magkänslan, medan Eva Backman står för strukturen. Själva handlingen är klurig och anekdotisk utan att vara överdrivet bloddrypande, samt uppburen och präglad av en stilistisk formuleringskonst som är i en klass för sig inom den svenska spänningslitteraturen. Det är aldrig andlöst spännande, men det är ändå precis som sig bör – underfundigt och underhållande i en välavvägd balans som bara Håkan Nesser kan åstadkomma.

Som vanligt blir man aldrig besviken när man läser Håkan Nesser. Han har ett fantastiskt språk och den här boken är inget undantag. Spännande och oförutsägbar.

Jag älskar Nessers sätt att skriva. Smart intrig, hur mycket humor som helst, massa gamla hederliga ord som luguber och diminutiv.. och överlag ett språk som flyter. Denna gång befinner sig Barbarotti ihop med kollega/sambo Backman på Gotland. En dag tycker han sig se en person som förmodats död sedan flera år tillbaka; den sorgsne busschauffören från Alster. En gång i tiden körde han i en olyckshändelse ihjäl ett antal personer och några år senare börjar hotbrev komma. Vem hotar honom? Och vad gjorde han på färjan som han väl försvann ifrån (och dog på) så många år tidigare? För det kan väl inte vara han som Barbarotti sett på Gotland? Då- och nutid blandas och detta är en riktig bladvändare!

Äntligen en sån där myspysig Nesserbok som handlar om Barbarotti och hans sambo Eva.
Handlingen utspelar sig i dåtid när en buss är med om en olycka i Hälsingland där 16 personer, mest tonåringar, omkommer. Det sätter djupa spår i busschaufförens sinne förstås. Han gifter dock om sig men 5 år efteråt börjar hotbrev från Nemesis komma att han förmodligen inte ska överleva årsdagen för olyckan. Han sätts under beskydd men han och frun försvinner spårlöst. Kort efteråt får polisen reda på att han försvunnit från en Ålandsfärja och befaras död.
Eva och Gunnar befinner sig på Gotland när de tycker sig se busschauffören på en röd cykel på Fårö. De börjar nysta i frågan igen för att ta reda på om han ändå är i livet och vad som egentligen hände.
Gillar man Nesser så gillar man den här! Dialogen är långsam, ingen actionbok, den är full med gammeldags uttryck och talesätt, ungefär som jag som är från en äldre generation tycker att folk under min uppväxt pratat. Tyvärr är det inte Nesser själv som läser den här gången men jag tycker att Reine Brynolfsson passar rätt bra för historien.