Midsommarnattsdrömmar
Bok av Bengt Ohlsson
Den här boken låter oss följa en grupp människor från 25-årsåldern och uppåt. Berättelsen tar sin början 1988, då kompisgänget åkt till Roslagen över midsommarhelgen. När Olof och Jenny berättar att de väntar barn så tvingas alla inse att de håller på att bli vuxna. Några decennier senare kämpar gruppen med skilsmässor, otrohet och nya förälskelser.
En bok om vänskap från ett vuxenliv som precis börjat till medelålderns kranka blekhet.Vänskap som förändras i takt med livets olika faser.
Det som binder ihop boken är en rad midsommaraftnar och hur deras vänskap förändras.Det är svek,det är otrohet och självupptagenhet.
Boken blir för mig seg och griper aldrig tag i mig på grund av att jag tycker att författaren använder sig av stereotyper och rent ut sagt floskler om olika ämnen.Det blir bara platt för mig.Jag hade hört mycket om boken och hur nydanande hans språkbruk är men för mig blev det bara segt och tråkigt.
Det som binder ihop boken är en rad midsommaraftnar och hur deras vänskap förändras.Det är svek,det är otrohet och självupptagenhet.
Boken blir för mig seg och griper aldrig tag i mig på grund av att jag tycker att författaren använder sig av stereotyper och rent ut sagt floskler om olika ämnen.Det blir bara platt för mig.Jag hade hört mycket om boken och hur nydanande hans språkbruk är men för mig blev det bara segt och tråkigt.
Bengt Ohlssons "Midsommarnattsdrömmar"
Jag hade inga förväntningar alls på denna. Jag har innan läst "Gregorius" som ju på intet vis liknar denna. Det märks att Bengt i många år svarat på relationsfrågor i Amelia eller om det är i Damernas värld. Han kan sina relationer. Jag tänker att han har en del att ta av därifrån.
Boken börjar 1988. Ett gäng vänner i 25-årsåldern åker till landet för att fira midsommar. Jenny och Olof berättar att de ska få barn. En overklig och hisnande känsla för de andra. Är vi vuxna nu?
Midsommarfirandet kommer att bli en tradition som de försöker hålla kvar sedan. Vi får följa dessa karaktärer genom livets olika åldrar. Som unga och sedan medelålders. Äktenskap, förälskelser blandat med svårigheter och otrohet.
Gillade boken mycket.
Jag hade inga förväntningar alls på denna. Jag har innan läst "Gregorius" som ju på intet vis liknar denna. Det märks att Bengt i många år svarat på relationsfrågor i Amelia eller om det är i Damernas värld. Han kan sina relationer. Jag tänker att han har en del att ta av därifrån.
Boken börjar 1988. Ett gäng vänner i 25-årsåldern åker till landet för att fira midsommar. Jenny och Olof berättar att de ska få barn. En overklig och hisnande känsla för de andra. Är vi vuxna nu?
Midsommarfirandet kommer att bli en tradition som de försöker hålla kvar sedan. Vi får följa dessa karaktärer genom livets olika åldrar. Som unga och sedan medelålders. Äktenskap, förälskelser blandat med svårigheter och otrohet.
Gillade boken mycket.
Bengt Ohlsson gör tre nedslag i livet hos ett kompisgäng som i början firar midsommar tillsammans varje år och sedan mer sporadiskt. I den första delen är de i 25-årsåldern. De står i början av vuxenlivet och har flyttat hemifrån, nästan alla har fasta förhållanden och arbeten, och ett par kommer att berätta sitt livs största nyhet, att de väntar barn. Det allra första barnet av flera som kommer att födas i kompisgänget. Det är funderingar på föräldrarnas andefattiga och trista liv, och hur man själv tycker sig ha mycket större och betydligt mer spännande frågor att fundera över.
Nästa nedslag görs när gänget blivit 40 och sedan när de är 50+. Livet rullar på med vanliga glädjeämnen och problem som förmodligen kan uppkomma i relationer efter många år tillsammans. Det är förälskelser, smusslanden, lögner och otrohet, skilsmässor och nya relationer, men även kärlek som övervinner vardagslivtristess och medelåldersångest. Eller om det är tryggheten som till sist visar sig väga tyngre än modet att lämna den person man tillbringat hela sitt vuxna liv med, trots att kärleken övergått till enbart vänskap. Det här är absolut ingen feelgood, men det är väldigt insiktsfullt och fängslande med viss igenkänning, dels i mig själv, dels i vänner och bekanta.
Men så som Bengt Ohlsson skildrar livets olika stadier i den här romanen tycks meningen med livet ganska betydelselös, och jag är tveksam till att man har den här ganska krassa livsinställningen, särskilt redan i början av livet. Eventuellt känns den mer realistisk för personer i medelåldern med mer livserfarenhet och fler motgångar och besvikelser i bagaget. Om livet inte känns lättsammare när man är 25, hur skall det då bli trettio år senare med allt man gått igenom. Det är en av mina invändningar till den här boken. Min andra invändning är karaktärsbeskrivningarna. Hur mycket jag än försöker, lyckas jag inte hålla isär de olika karaktärerna. De beskrivs som olika, med olika personligheter och olika liv, men när jag läser flyter de ihop med likartade tankar och känslor. Det innebär också att jag saknar dynamiken mellan romanens karaktärer. Ändå är det en fascinerande berättelse som trots mina invändningar lyckas trollbinda mig boken igenom.
Jag skulle vilja skicka en hälsning till karaktärerna i boken genom Tage Danielssons dikt: ”Hör upp du sorgset kvidande, se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll”.
Bloggen justnujusthar
Nästa nedslag görs när gänget blivit 40 och sedan när de är 50+. Livet rullar på med vanliga glädjeämnen och problem som förmodligen kan uppkomma i relationer efter många år tillsammans. Det är förälskelser, smusslanden, lögner och otrohet, skilsmässor och nya relationer, men även kärlek som övervinner vardagslivtristess och medelåldersångest. Eller om det är tryggheten som till sist visar sig väga tyngre än modet att lämna den person man tillbringat hela sitt vuxna liv med, trots att kärleken övergått till enbart vänskap. Det här är absolut ingen feelgood, men det är väldigt insiktsfullt och fängslande med viss igenkänning, dels i mig själv, dels i vänner och bekanta.
Men så som Bengt Ohlsson skildrar livets olika stadier i den här romanen tycks meningen med livet ganska betydelselös, och jag är tveksam till att man har den här ganska krassa livsinställningen, särskilt redan i början av livet. Eventuellt känns den mer realistisk för personer i medelåldern med mer livserfarenhet och fler motgångar och besvikelser i bagaget. Om livet inte känns lättsammare när man är 25, hur skall det då bli trettio år senare med allt man gått igenom. Det är en av mina invändningar till den här boken. Min andra invändning är karaktärsbeskrivningarna. Hur mycket jag än försöker, lyckas jag inte hålla isär de olika karaktärerna. De beskrivs som olika, med olika personligheter och olika liv, men när jag läser flyter de ihop med likartade tankar och känslor. Det innebär också att jag saknar dynamiken mellan romanens karaktärer. Ändå är det en fascinerande berättelse som trots mina invändningar lyckas trollbinda mig boken igenom.
Jag skulle vilja skicka en hälsning till karaktärerna i boken genom Tage Danielssons dikt: ”Hör upp du sorgset kvidande, se här din svåra roll: att inse världens lidande med glädjen i behåll”.
Bloggen justnujusthar
år följa ett kompisgäng under tre midsommarfiranden: 1988, 2003 och 2018.
Den enda karaktären som står stadigt i slutet är Tomas. Han är anmärkningsvärt också den enda i gänget som aldrig funnit tvåsamheten men inte saknat den nämnvärt heller. Det är en vemodig betraktelse över Livet, det krångliga, ofta överraskande, (bitter) ljuva som är vår existens. Författaren skildrar varje tidsepok väl genom att belysa fenomen som känns typiska för tiden. Ändå känns berättelsen märkligt tidlös.
Språket är ordrikt och emellanåt väldigt detaljerad, som om Bengt Ohlsson vill försäkra sig om att vi förstår. Det gör att jag läser långsammare än vanligt och orden får sjunka in. Jag blir lite tagen av det allvarstyngda, samtidigt som jag också blir lite beklämd över torftigheten. Alla familjer är olyckliga på sitt eget vis, hävdade Tolstoj, vilket tycks vara sant här också. Ändå är Midsommarnattsdrömmar en berättelse som griper tag och lämnar mig inte oberörd.
Den enda karaktären som står stadigt i slutet är Tomas. Han är anmärkningsvärt också den enda i gänget som aldrig funnit tvåsamheten men inte saknat den nämnvärt heller. Det är en vemodig betraktelse över Livet, det krångliga, ofta överraskande, (bitter) ljuva som är vår existens. Författaren skildrar varje tidsepok väl genom att belysa fenomen som känns typiska för tiden. Ändå känns berättelsen märkligt tidlös.
Språket är ordrikt och emellanåt väldigt detaljerad, som om Bengt Ohlsson vill försäkra sig om att vi förstår. Det gör att jag läser långsammare än vanligt och orden får sjunka in. Jag blir lite tagen av det allvarstyngda, samtidigt som jag också blir lite beklämd över torftigheten. Alla familjer är olyckliga på sitt eget vis, hävdade Tolstoj, vilket tycks vara sant här också. Ändå är Midsommarnattsdrömmar en berättelse som griper tag och lämnar mig inte oberörd.
Åh vad jag gillade denna bok! Idén att följa ett kompisgäng genom livet är lysande. Det bästa jag har läst av Bengt Ohlsson. Boken är delad i tre delar, 1988, 2003 och 2018. Den börjar midsommarafton 88 när de alla ska fira midsommar I Tomas stuga. Samma kväll avslöjar Jenny och Olof att de väntar barn, kompisgängets första bebis. Sen får vi följa de tre paren + Tomas genom livet. Fler barn föds och livet går inte spikrakt och är inte heller lyckligt hela vägen. Barn jämförs och bär i vissa fall en stor oro. För Sofia och Nickes son Morgan är tillvaron svårgripbar och den skildringen är den som nog fångar mig mest. Hur stärker man sitt barn utan att undergräva den lilla gnutta självförtroende som han har? Det fixar inte Sofia och Nicke och det tynger dem. Läs denna bok!
Vi följer ett ungdomsgäng under tre perioder i deras liv. Vi startar 1988 för att sedan hoppa till 2003 och slutligen ta oss ann 2018.
Till en början är det midsommarafton 1988 och vi träffar ett kompisgäng som firar tillsammans. Gänget består av Sofia, som är den stora stjärnan, och är tillsammans med Nicke som står lite i hennes skugga. Tomas som äger stugan där de firar. Ida och Aarif som nyligen blivit ett par. Och Jenny och Olof som samma kväll avslöjar att de väntar barn.
Ohlsson beskriver relationerna inom och mellan personerna på ett ypperligt sätt. Vi lär känna var och en både från sin egen synvinkel och från de andras och hur de själva och deras relationer förändras medan åren går.
Många av livets ämnen lyfts. Oro för barnen, otrohet, skilsmässor och par- och vänskapsrelationer , rasism, främlingsfientlighet och me too.
Enda delarna jag har lite svårt för är de där sexuelitet beskrivs och kanske framför allt den kvinnliga. Men, det är något som jag ofta tycker manliga författare misslyckas med att beskriva på ett trovärdigt sätt.
På det hela en bok vars djup i karaktärerna kommer finnas kvar i mig och troligen växa med tiden.
Till en början är det midsommarafton 1988 och vi träffar ett kompisgäng som firar tillsammans. Gänget består av Sofia, som är den stora stjärnan, och är tillsammans med Nicke som står lite i hennes skugga. Tomas som äger stugan där de firar. Ida och Aarif som nyligen blivit ett par. Och Jenny och Olof som samma kväll avslöjar att de väntar barn.
Ohlsson beskriver relationerna inom och mellan personerna på ett ypperligt sätt. Vi lär känna var och en både från sin egen synvinkel och från de andras och hur de själva och deras relationer förändras medan åren går.
Många av livets ämnen lyfts. Oro för barnen, otrohet, skilsmässor och par- och vänskapsrelationer , rasism, främlingsfientlighet och me too.
Enda delarna jag har lite svårt för är de där sexuelitet beskrivs och kanske framför allt den kvinnliga. Men, det är något som jag ofta tycker manliga författare misslyckas med att beskriva på ett trovärdigt sätt.
På det hela en bok vars djup i karaktärerna kommer finnas kvar i mig och troligen växa med tiden.