Herrarna satte oss hit
Bok av Elin Anna Labba
Vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok!
För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.
Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.
Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare.
Idag - samernas nationaldag - har jag läst Elin Anna Labbas "Herrarna satte oss hit". En bok om myndigheternas tvångsförflyttning av samer på 20- och 30-talen, till följd av att nationsgränserna fastställdes. Varje kapitel innehåller en berättande del om familjerna som flyttades, transkribering av intervjuer samt Labbas egna tankar och upplevelser när hon försöker finna sin egen historia. En mycket stark och viktig bok!
Herrarna satte oss hit är så värdig Augustpriset då det är en bok som inte bara är oerhört viktig, utan även är fantastisk på så många sätt att jag knappt vet var jag ska börja. Rösterna av alla de intervjuade är så levande så det känns som om en sitter med i samma rum och lyssnar, och varje berättelse är lika rörande. Alla borde läsa denna bok för att den helt enkelt är fantastisk, och väldigt upplysande.
En bland dom bästa böckerna jag läst. Har både läst och lyssnat på den. En otrolig viktig bit i Sveriges historia som alla borde veta om. Läs boken!
Viktig och lättläst bok om tvångsförflyttningarna av samer som skedde mellan 20- till sent 40-tal. Fina bilder, poetiska texter och intervjuer. Förstår att boken fick 2020 års Augustpris för bästa fackbok. Hade samtidigt ändå velat få lite mer bakgrund och ordförklaringar för att underlätta läsningen.
Vad vet du om vår svenska historia? Lite, mycket, mittemellan? Om det är den traditionella "skolbokshistorien" som framför allt präglar din historiesyn är det kanske inte så konstigt. Mycket av Sveriges historia är av olika anledningar "dold" eller bortprioriterad i den allmänna skolundervisningen.
I egenskap av historielärare vet jag att mycket handlar om tid och utrymme - "man kan faktiskt inte få med allt", och visst, det stämmer givetvis. Men det vi väljer att belysa (och framför allt det vi väljer att INTE belysa), ger effekt på hur vi ser på oss själva och hur vi ser på andra.
"Herrarna satte oss här" är nominerad till Augustpriset i kategorin bästa fackbok. Här berörs en del av Sveriges "glömda historia". Det handlar om tvångsförflyttningar under 1900-talet, om rasbiologi, om hur vi mätte och fotade och bedömde att samer var en "utdöende ras". Det handlar om hur man sett och till stor del fortfarande ser på samernas historia som just samisk och inte svensk. Den anses vara något annat, något främmande.
Under tvångsförflyttningarna vandrade vissa samer uppemot 60 mil. S e x t i o mil. Smaka på den distansen. Många av oss i dagens moderna samhälle orkar ju inte ens gå till gymmet, utan tar bilen istället.
Är man intresserad av att bredda sin bildning, att hålla i en bok som inte bara är en fröjd för kunskapshungern, utan också en estetisk upplevelse i all sin färgprakt och svart-vita karghet, då är detta boken för dig.
"Eftersom nomader per definition är människor som flyttar, anses de kunna flyttas på."
"Tre år, säger de äldre, så lång tid tar det innan renarna vänjer sig vid nya land."
"Alla vet att en flyttande människa inte är rotlös - hon flyttar bara mellan olika hem."
I egenskap av historielärare vet jag att mycket handlar om tid och utrymme - "man kan faktiskt inte få med allt", och visst, det stämmer givetvis. Men det vi väljer att belysa (och framför allt det vi väljer att INTE belysa), ger effekt på hur vi ser på oss själva och hur vi ser på andra.
"Herrarna satte oss här" är nominerad till Augustpriset i kategorin bästa fackbok. Här berörs en del av Sveriges "glömda historia". Det handlar om tvångsförflyttningar under 1900-talet, om rasbiologi, om hur vi mätte och fotade och bedömde att samer var en "utdöende ras". Det handlar om hur man sett och till stor del fortfarande ser på samernas historia som just samisk och inte svensk. Den anses vara något annat, något främmande.
Under tvångsförflyttningarna vandrade vissa samer uppemot 60 mil. S e x t i o mil. Smaka på den distansen. Många av oss i dagens moderna samhälle orkar ju inte ens gå till gymmet, utan tar bilen istället.
Är man intresserad av att bredda sin bildning, att hålla i en bok som inte bara är en fröjd för kunskapshungern, utan också en estetisk upplevelse i all sin färgprakt och svart-vita karghet, då är detta boken för dig.
"Eftersom nomader per definition är människor som flyttar, anses de kunna flyttas på."
"Tre år, säger de äldre, så lång tid tar det innan renarna vänjer sig vid nya land."
"Alla vet att en flyttande människa inte är rotlös - hon flyttar bara mellan olika hem."
Tvångsförflyttningen av de renskötande samerna för 100 år sedan skildras med både allvar och kärlek i den boken Herrarna satte oss hit. Det är genom de tvångsförflyttades egna ögon som författaren Elin Anna Labba berättar historien om detta mörka kapitel i Sveriges historia.
Jag börjat lyssna men har svårt att hänga med i berättelserna och i bytet mellan språk. Då jag går över till att läsa istället går det mycket bättre.
Boken fyller en kunskapslucka jag inte ens var medveten om att jag hade! ”Hur kunde detta få hända?!” är frågan som dröjer kvar hos mig efter att jag avslutat boken.
Jag förstår att denna viktiga bok är nominerad till Augustpriset i år!
Jag börjat lyssna men har svårt att hänga med i berättelserna och i bytet mellan språk. Då jag går över till att läsa istället går det mycket bättre.
Boken fyller en kunskapslucka jag inte ens var medveten om att jag hade! ”Hur kunde detta få hända?!” är frågan som dröjer kvar hos mig efter att jag avslutat boken.
Jag förstår att denna viktiga bok är nominerad till Augustpriset i år!
"På det språk jag älskar mest är det nästan samma ord, att minnas och att berätta" s. 12
Soklart en av årets vackraste formgivna böcker. Den är så galet fin i formgivning och i upplägg av text, joik, fakta, känslor.
Dock är det säannerligen ingen vacker bild av Sverige som porträtteras. Men heller inte på något via en berättelse om offer. Det är starka människor som blir lurade, tvingade och infösta i ett liv de inte vill ha. Ett liv som de aldrig har önskat sig. Norge blir ett eget land i början av 1900talet och är då ointresserade av att ha samerna som en del av deras befolkning. Detta leder till den omtalade renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flyttas över gränsen. Påverkan blir enorm för de människor som då plötsligt tvångsförflyttas.
Det är mycket jag inte förstår med joikar och liknande, oklara bilder och tecken och stundvis hade jag önskat mig ett lexikon för att till fullo ta mig an boken oxh verkligen förstå. Men det här är så mycket mer än en fackbok, författaren väver ett band av känslor och av historia mer än något annat. Som hon själv säger vill hon väva de äldres röst. Det lyckas hon strålande med.
Inte hunnit med alla nominerade än och inte min personliga favorit kanske. Men nog skulle den förtjäna Augustpriset.
Soklart en av årets vackraste formgivna böcker. Den är så galet fin i formgivning och i upplägg av text, joik, fakta, känslor.
Dock är det säannerligen ingen vacker bild av Sverige som porträtteras. Men heller inte på något via en berättelse om offer. Det är starka människor som blir lurade, tvingade och infösta i ett liv de inte vill ha. Ett liv som de aldrig har önskat sig. Norge blir ett eget land i början av 1900talet och är då ointresserade av att ha samerna som en del av deras befolkning. Detta leder till den omtalade renbeteskonventionen som bestämmer hur mycket ren som får flyttas över gränsen. Påverkan blir enorm för de människor som då plötsligt tvångsförflyttas.
Det är mycket jag inte förstår med joikar och liknande, oklara bilder och tecken och stundvis hade jag önskat mig ett lexikon för att till fullo ta mig an boken oxh verkligen förstå. Men det här är så mycket mer än en fackbok, författaren väver ett band av känslor och av historia mer än något annat. Som hon själv säger vill hon väva de äldres röst. Det lyckas hon strålande med.
Inte hunnit med alla nominerade än och inte min personliga favorit kanske. Men nog skulle den förtjäna Augustpriset.