Paradiset ligger under mammas fötter
Bok av Gina Dirawi
Mona är trött på hatarna i småstaden och vill bli fri. Hennes bästa vän Mila kämpar med betygen för att kunna bli läkare. Nour går varje dag till skönhetssalongen i flyktinglägret och lyssnar på skvallret. Alla tre är kvinnor, kvinnor som vill mer än vad som förväntas. Men vad gör världen med sådana kvinnor?.
Paradiset ligger under mammas fötter är en gripande bok om två unga kvinnor och deras olika, men ändå lika, livsöden. Jag fastnade definitivt i boken och fann den både gripande och intressant. Dock upplevde jag ibland att det är någonting som saknas i den, som om jag har missat någonting. Det kändes som att vissa delar inte knöts samman. Men överlag är det en bra och fin bok som jag tror både skulle vara intressant och viktig för främst ungdomar att läsa då den tar upp viktiga ämnen och känns som en bok som innehåller flera delar som många ungdomar kan identifiera sig i.
Verkligen en så bra bok som jag tycker sitta alla som får chansen att läsa den ska göra! I boken får vi följa två personer främst Mila och Mona. De har varit bästisar sen dag ett. Men kämpar på olika sätt för att försöka skapa det liv de själva vill ha. En bok som verkligen behövs! berör!
Eftersom jag var ett stort fan av Ana Gina när det begav sig och min bokcirkel valde just Ginas bok att läsa i september så började jag läsa ganska omgående. Jag lyssnade främst på ljudboken då hon hade läst in den själv. Just inläsningen tyckte jag var riktigt bra då varje person har sin egen röst och känsla, vissa karaktärer är förstås lite väl gapiga och är man inte van vid sådana personer så kan man nog ha svårt för ljudboken. Om man inte är expert på arabiska så kan det nog vara bra att lyssna på boken ändå, för då slipper åtminstone jag uttala orden fel i huvudet när jag läser. Som en person som tyvärr inte kan arabiska så hade jag nog behövt en ordlista i den fysiska boken för att få de korrekta översättningarna på orden, nu fick jag googla en del ord som inte är välkända slangord. På tal om översättningen så tyckte jag att det kändes lite konstigt att personer som talar 100% arabiska i Libanon inte översattes 100% till svenska. Ett tag trodde jag att de pratade svenska och bara slängde in lite arabiska slangord här och där. I Sverige så lät det bra, men utomlands så hade jag svårt att skilja på när de bytte mellan språken, vem som pratade vad.
Själva handlingen tycker jag är både unik och gripande. Det är verkligen en bok som borde ha skrivits för länge sedan, den behöver läsas av unga tjejer och killar, jag tillhör kanske inte målgruppen. Men om vi bortser från det faktum att det fanns väldigt få trevliga svennar i boken så känns det som en väldigt inkluderande bok. Det är en hel del luckor och hopp i boken som kunde fyllts ut med förklaringar till vad som hände. Boken slutar lite mitt i allting med en del lösa trådar, så jag hoppas att det inte är en stand alone-bok utan jag hoppas på att det ska komma en fortsättning. Mitt i allt det mörka och hemska som faktiskt sker i boken så skriver ändå Gina väldigt komiska scener som jag hoppas filmatiseras en dag!
Slutligen så vill jag säga att trots att jag är religionsfri så har jag en tro - som är privat. Det är viktigt att man respekterar att vi inte alla har samma åsikter och tro oavsett om man håller med eller inte. I slutändan så hamnar vi nog ändå på samma plats vare sig vi vill eller inte, så gör det bästa av det liv du har!
Sen vill jag - med tanke på titeln - även tipsa om Ginas mammas program, SOS - Skolan och Sverige, som jag tyckte var väldigt bra och insiktsfullt.
Själva handlingen tycker jag är både unik och gripande. Det är verkligen en bok som borde ha skrivits för länge sedan, den behöver läsas av unga tjejer och killar, jag tillhör kanske inte målgruppen. Men om vi bortser från det faktum att det fanns väldigt få trevliga svennar i boken så känns det som en väldigt inkluderande bok. Det är en hel del luckor och hopp i boken som kunde fyllts ut med förklaringar till vad som hände. Boken slutar lite mitt i allting med en del lösa trådar, så jag hoppas att det inte är en stand alone-bok utan jag hoppas på att det ska komma en fortsättning. Mitt i allt det mörka och hemska som faktiskt sker i boken så skriver ändå Gina väldigt komiska scener som jag hoppas filmatiseras en dag!
Slutligen så vill jag säga att trots att jag är religionsfri så har jag en tro - som är privat. Det är viktigt att man respekterar att vi inte alla har samma åsikter och tro oavsett om man håller med eller inte. I slutändan så hamnar vi nog ändå på samma plats vare sig vi vill eller inte, så gör det bästa av det liv du har!
Sen vill jag - med tanke på titeln - även tipsa om Ginas mammas program, SOS - Skolan och Sverige, som jag tyckte var väldigt bra och insiktsfullt.
Mona längtar efter frihet, revolution och att slippa alla hyenor i småstaden som inte fattar att hon är en alfakrigarinna. Både de i moskén och skolan är hatare. Men bara oupplysta kan kalla Monas graffiti för klotter - det är konst som visar sanningen.
Hennes bästa vän Mila måste skaffa flawless betyg för att komma in på läkarlinjen och flytta från Norrland. Det är dags att visa världen att hon är mer än ett hijabispöke som inte går på andra fester än sin mammas mångfaldsgrupp. Ja, Mila kanske inte har nått sin målvikt än och hjärnan har inte funkat som den ska på sistone, men hon vet att hon har Allah på sin sida.
Nour bor i ett palestinskt flyktingläger i Beirut - en sliten stadsdel som styrs av en grupp korrupta män.
Jag blev överraskad av den här boken, det finns massor av vändningar och man hade ingenaning om hur den skulle sluta. Den har allt som är aktuellt men som vi inte pratar om. Feminism, psykisk ohälsa, religion, vänskap och hur det är att vara annorlunda.
Det finns ibland en del hopp i tiden och snabba svängar i boken som gjorde att man inte riktigt hängde med men i övrigt en bra bok. Hade kanske behövt en ordlista på de arabiska orden även fast man förstod litegrann. (Arabiskt slag är tydligen inte Googles prioritet)
Jag hoppas Gina skriver fler böcker, hennes rappa härliga sätt att skriva är annorlunda än det jag normalt läser.
Hennes bästa vän Mila måste skaffa flawless betyg för att komma in på läkarlinjen och flytta från Norrland. Det är dags att visa världen att hon är mer än ett hijabispöke som inte går på andra fester än sin mammas mångfaldsgrupp. Ja, Mila kanske inte har nått sin målvikt än och hjärnan har inte funkat som den ska på sistone, men hon vet att hon har Allah på sin sida.
Nour bor i ett palestinskt flyktingläger i Beirut - en sliten stadsdel som styrs av en grupp korrupta män.
Jag blev överraskad av den här boken, det finns massor av vändningar och man hade ingenaning om hur den skulle sluta. Den har allt som är aktuellt men som vi inte pratar om. Feminism, psykisk ohälsa, religion, vänskap och hur det är att vara annorlunda.
Det finns ibland en del hopp i tiden och snabba svängar i boken som gjorde att man inte riktigt hängde med men i övrigt en bra bok. Hade kanske behövt en ordlista på de arabiska orden även fast man förstod litegrann. (Arabiskt slag är tydligen inte Googles prioritet)
Jag hoppas Gina skriver fler böcker, hennes rappa härliga sätt att skriva är annorlunda än det jag normalt läser.
Jag såg dokumentären om Gina Dirawi på Svt och blev i samband med den väldigt illa berörd, men också intresserad av att läsa hennes debutroman, och jävlar, här skräds sannerligen inte orden. Vem visste att Dirawi, förutom att vara otroligt kompetent och härlig i tv-rutan, dessutom besitter skönlitterära kvalitéer?
"Paradiset ligger under mammas fötter" kretsar kring två unga kvinnor, Mona och Mila, som sedan barnsben varit bästa vänner, men som nu, under sista året på gymnasiet glider ifrån varandra mer och mer.
Dirawi väjer inte från att beröra känsliga ämnen. Kvinnorna i hennes bok dealar både med ätstörningar, psykisk ohälsa, rasism och kvinnoförtryck - både på hemmaplan här i Sverige och i det palestinska ghettot i Beirut.
Genom Mila och Monas rättframma och ofta förbannade framtoning lyckas Dirawi på ett snyggt sätt väva in många aktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Som när psykologen påpekar i ett samtal med Mila att hon är vacker utan sin sjal och Mila svarar: "Tror du att jag tog av mig sjalen för att du ska berätta för mig att jag är vacker? Det är så typiskt er västerlänningar, så fort någon börjar bli lite mer lik er så blir ni lugna. Jag var samma person med sjalen, det fattar du va? Din inkapabla hjärna som inte kan se förbi en bit tyg kanske inte ser det, men jag säger till dig nu. Jag har inte förändrats."
Dirawi är klok. Hon vill, tror jag i alla fall, få oss läsare uppmärksamma på komplexiteten och skillnaden mellan att vilja göra gott och att faktiskt göra gott. Att även om vi VILL förändra förtryck där vi ser det, dels måste inse att "vårt" sätt kanske inte är det enda. Och att oavsett vad som är rätt eller fel, är vägen till förändring lång.
"Vet du hur svårt det är för någon som har följt reglerna i hela sitt liv att börja ifrågasätta dom och inse att man kanske kastat bort sitt liv på regler som kanske inte stämmer?"
Romanen är en debut och den må behöva lite puts här å var, men jag ser definitivt fram emot att läsa mer av Dirawi i framtiden
"Paradiset ligger under mammas fötter" kretsar kring två unga kvinnor, Mona och Mila, som sedan barnsben varit bästa vänner, men som nu, under sista året på gymnasiet glider ifrån varandra mer och mer.
Dirawi väjer inte från att beröra känsliga ämnen. Kvinnorna i hennes bok dealar både med ätstörningar, psykisk ohälsa, rasism och kvinnoförtryck - både på hemmaplan här i Sverige och i det palestinska ghettot i Beirut.
Genom Mila och Monas rättframma och ofta förbannade framtoning lyckas Dirawi på ett snyggt sätt väva in många aktuella samhällsfrågor som berör oss alla. Som när psykologen påpekar i ett samtal med Mila att hon är vacker utan sin sjal och Mila svarar: "Tror du att jag tog av mig sjalen för att du ska berätta för mig att jag är vacker? Det är så typiskt er västerlänningar, så fort någon börjar bli lite mer lik er så blir ni lugna. Jag var samma person med sjalen, det fattar du va? Din inkapabla hjärna som inte kan se förbi en bit tyg kanske inte ser det, men jag säger till dig nu. Jag har inte förändrats."
Dirawi är klok. Hon vill, tror jag i alla fall, få oss läsare uppmärksamma på komplexiteten och skillnaden mellan att vilja göra gott och att faktiskt göra gott. Att även om vi VILL förändra förtryck där vi ser det, dels måste inse att "vårt" sätt kanske inte är det enda. Och att oavsett vad som är rätt eller fel, är vägen till förändring lång.
"Vet du hur svårt det är för någon som har följt reglerna i hela sitt liv att börja ifrågasätta dom och inse att man kanske kastat bort sitt liv på regler som kanske inte stämmer?"
Romanen är en debut och den må behöva lite puts här å var, men jag ser definitivt fram emot att läsa mer av Dirawi i framtiden
En rapp och fartfylld berättelse om två tonåringars väg ut i vuxenlivet. Den ena präglad av ångest, den andra kritisk till mgällets förtryck. Vi följer deras vänskap genom bråk och försoning, feministisk kamp och rehabilitering.
En stark läsupplevelse. Rekommendrras!
En stark läsupplevelse. Rekommendrras!
Dubbelheten och att inte känna att en passar in i någon av sina världar beskriver Dirawi riktigt bra. En känsla som vi utan föräldrar med invandrarbakgrund, eller som vi som lever i våra hemländer inte behöver gå igenom.
Skildringen av de två huvudkaraktärenas vardag är skarp.
För Mila ger missförstånd och oförståelse från de runtomkring problem. För Mona är det de runtomkring som inte kan ta att hon ifrågasätter.
Boken utspelar sig först i Sverige och visar deras problem som unga kvinnor med annan härkomst och fortsätter sedan i Beirut där problemen med förtryck och inskränkande på frihet för alla kvinnor får stå i fokus.
Skildringen av de två huvudkaraktärenas vardag är skarp.
För Mila ger missförstånd och oförståelse från de runtomkring problem. För Mona är det de runtomkring som inte kan ta att hon ifrågasätter.
Boken utspelar sig först i Sverige och visar deras problem som unga kvinnor med annan härkomst och fortsätter sedan i Beirut där problemen med förtryck och inskränkande på frihet för alla kvinnor får stå i fokus.
Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi
I Gina Dirawis debutroman får läsaren lära känna tre muslimska tjejer från olika ursprung. Mona och Mila bor i ett samhälle i Norrland och Nour som är en släkting med Mona bor i ett flyktingläger i Palestina, där kvinnor inte har något värde. De väntar bara på att bli bortgifta och då helst med någon släkting som bor i Europa.
Mila och Mona är bästa vänner trots att de är väldigt olika, Mila väntar otåligt på att få avsluta det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet och hoppas komma in på läkarprogrammet till hösten. Mona däremot är inte särskilt intresserad av skolan, hon målar hellre graffitti på väggarna. Hennes mamma även ligger döende på sjukhuset och pappan bryr sig varken om henne eller mamman.
När studenten närmar sig är Mona och hennes pappa plötsligt försvunna och ingen tycks veta vart de är, inte ens Mila och hennes familj. Den absoluta bästa dagen i Milas dag, studenten som hon skulle få uppleva med Mona blev nu inte alls som hon trodde. Det blev istället hennes värsta dag någonsin …
Milas syster ska gifta sig och familjen måste resa till Beirut där en stor förlovningsfest ska hållas, en sådan som är vanligt bland muslimer när det är dags för bröllop. Mila är inte alls intresserad, hennes tankar går till Mona och hon undrar var hon är. Dagen inför förlovningsfesten kommer och där råkar Mila och Mona mötas av en tillfällighet. Ingen av dem hade en aning om att den andra var bjudna på samma fest. De försöker talas vid, Mona försöker förklara för Mila vad som hänt, men det blir inte särskilt lyckat. Deras vänskap har satts på prov och de kanske aldrig kan bli vänner igen …
Oh, vilken debutroman av Gina Dirawi. Här hände det någonting hela tiden som förde storyn framåt, men ett rappt språk som var blandat med arabiska ord. Varför är allt roligt haram, och varför måste man lyda Allahs lagar? Dialoger var varvade med roliga, knasiga och sorgliga meningar precis som ungdomar i den ålder pratar om. Läsaren fick följa deras tankar och funderingar hur det är att vara tonåring i Sverige som muslimsk tjej, som till exempel varför man måste gifta sig med någon som familjen valt ut och inte med någon man själv älskar.
I Gina Dirawis debutroman får läsaren lära känna tre muslimska tjejer från olika ursprung. Mona och Mila bor i ett samhälle i Norrland och Nour som är en släkting med Mona bor i ett flyktingläger i Palestina, där kvinnor inte har något värde. De väntar bara på att bli bortgifta och då helst med någon släkting som bor i Europa.
Mila och Mona är bästa vänner trots att de är väldigt olika, Mila väntar otåligt på att få avsluta det naturvetenskapliga programmet i gymnasiet och hoppas komma in på läkarprogrammet till hösten. Mona däremot är inte särskilt intresserad av skolan, hon målar hellre graffitti på väggarna. Hennes mamma även ligger döende på sjukhuset och pappan bryr sig varken om henne eller mamman.
När studenten närmar sig är Mona och hennes pappa plötsligt försvunna och ingen tycks veta vart de är, inte ens Mila och hennes familj. Den absoluta bästa dagen i Milas dag, studenten som hon skulle få uppleva med Mona blev nu inte alls som hon trodde. Det blev istället hennes värsta dag någonsin …
Milas syster ska gifta sig och familjen måste resa till Beirut där en stor förlovningsfest ska hållas, en sådan som är vanligt bland muslimer när det är dags för bröllop. Mila är inte alls intresserad, hennes tankar går till Mona och hon undrar var hon är. Dagen inför förlovningsfesten kommer och där råkar Mila och Mona mötas av en tillfällighet. Ingen av dem hade en aning om att den andra var bjudna på samma fest. De försöker talas vid, Mona försöker förklara för Mila vad som hänt, men det blir inte särskilt lyckat. Deras vänskap har satts på prov och de kanske aldrig kan bli vänner igen …
Oh, vilken debutroman av Gina Dirawi. Här hände det någonting hela tiden som förde storyn framåt, men ett rappt språk som var blandat med arabiska ord. Varför är allt roligt haram, och varför måste man lyda Allahs lagar? Dialoger var varvade med roliga, knasiga och sorgliga meningar precis som ungdomar i den ålder pratar om. Läsaren fick följa deras tankar och funderingar hur det är att vara tonåring i Sverige som muslimsk tjej, som till exempel varför man måste gifta sig med någon som familjen valt ut och inte med någon man själv älskar.
Om du vill läsa en stark, känslosam och gripande debut som är svår att lägga ifrån sig så välj den här. Gina Dirawi ger här ordet till en grupp vi sällan hör: muslimska tonårstjejer. Läs och utmana dina egna tankar, ditt förhållningssätt och dina fördomar!
Denna boken är helt fantastisk och jag kan varmt rekommendera den. Boken handlar om två tonårstjejer som står inför olika dilemman och svårigheter. Man kan få en mer förståelse om att alla är olika och genomgår saker som ingen annan vet om. Superbra bok av mig fick den 5/5!
jag hade längtat flera veckor efter den här boken, och den var verkligen värd att vänta på. berättelsen om hur det är att vara ung kvinna och muslim är magisk. bra språk, rolig och sorglig samtidigt. jag rekommenderar alla att ta del av den hör, och hopas att gina dirawi snart skriver mer