Ganska nära sanningen
Bok av Anna Ahlund
Beata och jag balanserade bredvid varandra på fontänkanten.
"Okej", sa hon till mig. "Doppa, önska. På tre. Ett, två, tre."
Jag stack ner händerna i det iskalla vattnet samtidigt som hon.
Jag önskar att ..., tänkte jag, men den intensiva kylan gjorde det svårt att tänka klart.
Bredvid mig skrek Beata till.
"Helvete, vad kallt!"
Det här, tänkte jag. Jag önskar mig mer av det här.
Nico har bytt namn och stad och färgat håret rosa. Hen har blivit inneboende hos sin faster och hennes minitax i Uppsala, och det är nu det nya livet ska börja. Ett liv där Nico går estet, skapar saker och är den där sortens person som folk dras till. Men att ändra sig är tyvärr inte riktigt så enkelt som hen trott.
Nico färgar håret rosa och köper dr Martens det första hen gör när hen kommer till Uppsala för att börja på en ny gymnasieskola. Nico hittar fort nya vänner och bestämmer sig för att bli den hen verkligen är.
Alltså, jag ÄLSKADE den här. Läste Du, bara för något år sedan och slukade den, och det var samma med den här. Ville inte att den skulle ta slut. Uppskattade att det inte var så heteronormativt och alla referenser till bland annat Beatles.
Alltså, jag ÄLSKADE den här. Läste Du, bara för något år sedan och slukade den, och det var samma med den här. Ville inte att den skulle ta slut. Uppskattade att det inte var så heteronormativt och alla referenser till bland annat Beatles.
Ganska nära sanningen är Anna Ahlunds tredje roman för unga vuxna. Jag har läst båda böckerna hon skrivit innan och gillar dem skarpt. I den här boken får vi följa Nico som flyttar in hos sin faster i en annan stad och börjar en ny skola. Nico har lämnat sitt gamla liv bakom sig och vill skapa sig ett nytt liv där ingen vet något om hen.
Jag gillar att det inte läggs något fokus på vilket kön Nico är och det dröjer ända till den senare delen av boken innan vi får veta det. Anna är väldigt duktig på att skildra ungdomars tankar kring kön, identitet och vikten av att få vara sig själv. Hennes böcker känns fördomsfria och hon trycker inte in ungdomarna i en speciell mall utan de tillåts att vara precis som de är. Jag uppskattar också att boken inte är det minsta ytlig, det läggs ingen vikt vid speciella kläder eller märken fast en del av handlingen är på en gymnasieskola. Jag hoppas att boken når ut till många ungdomar som går i högstadiet och gymnasiet, den är så läsvärd! Det är ingen tjock bok men ändå innehåller den mycket och det känns som en ynnest att få följa med på Nicos resa. Jag skulle gärna se en fortsättning på boken, då jag vill veta mer, hur gick det sen och vad hände på den gamla skolan?
Jag gillar att det inte läggs något fokus på vilket kön Nico är och det dröjer ända till den senare delen av boken innan vi får veta det. Anna är väldigt duktig på att skildra ungdomars tankar kring kön, identitet och vikten av att få vara sig själv. Hennes böcker känns fördomsfria och hon trycker inte in ungdomarna i en speciell mall utan de tillåts att vara precis som de är. Jag uppskattar också att boken inte är det minsta ytlig, det läggs ingen vikt vid speciella kläder eller märken fast en del av handlingen är på en gymnasieskola. Jag hoppas att boken når ut till många ungdomar som går i högstadiet och gymnasiet, den är så läsvärd! Det är ingen tjock bok men ändå innehåller den mycket och det känns som en ynnest att få följa med på Nicos resa. Jag skulle gärna se en fortsättning på boken, då jag vill veta mer, hur gick det sen och vad hände på den gamla skolan?
En mysig och charmig berättelse om att hitta sin identitet.
Det här var en väldigt snabbläst bok. Språket och karaktärerna kändes levande och jag följde bara med i tempot. Nico är en väldigt fin person som är icke-binär. Hens relation med Beata är fin och aningen fluffig. Berättelsen får ett annat djup i slutet av boken och budskapet om att hitta sin identitet kommer fram tydligt. Men boken var aningen för lättsam för mig. Jag hade önskat ett lite större djup, till exempel mer bakgrundshistoria. Jag gillade boken mycket, men fastnade mer för Ahlunds tidigare böcker.
Det här var en väldigt snabbläst bok. Språket och karaktärerna kändes levande och jag följde bara med i tempot. Nico är en väldigt fin person som är icke-binär. Hens relation med Beata är fin och aningen fluffig. Berättelsen får ett annat djup i slutet av boken och budskapet om att hitta sin identitet kommer fram tydligt. Men boken var aningen för lättsam för mig. Jag hade önskat ett lite större djup, till exempel mer bakgrundshistoria. Jag gillade boken mycket, men fastnade mer för Ahlunds tidigare böcker.