Även mentala sår lämnar ärr, och revanikvinnan Hiphara Havssten känner av detta mer än många andra. Hon tänker bekämpa förtrycket av sitt folk, samtidigt plågas hon av återkommande mardrömmar om sin syster Auda och människomagikern Lilyan. En främmande röst, dold i skuggorna, uppmanar henne att fortsätta framåt och ställa allt till rätta.
Medan Hiphara kämpar för sin frihet, vaknar en illvillig kraft långt öster om Stormhavet. Tadall, Audas före detta välvillige slavägare, får svara för brotten som han påstås ha begått under Revaniupproret. Berövad sitt gamla liv som högt uppsatt magiker i Ymland, upptäcker han plötsligt en händelsekedja med spår långt bakåt i tiden.
Konflikter uppstår när nya och gamla vänner möts. Lojalitet och tillit prövas när världen ställs på ända. Vem är det egentligen som bär ansvaret för krigen och eländet i världen? Spelar det verkligen någon roll? Sanden håller på att rinna genom timglaset medan de mörkaste dagarna från det förflutna är på väg att upprepas.
----------------------------------------
Frihetens Skugga är uppföljaren till Ensamhetens Hav och tar vid ett par månader efter Revaniupproret. Boken följer tre huvudkaraktärer och alternerar mellan deras perspektiv.
Hiphara är en prinsessa i Revanianda och har svårt för att anpassa sig till sin nya roll i samhället. Drottningen pratar hela tiden om att de ska göra Revanianda starkare och bättre, men varje dag försvinner lite mer av revaniernas frihet.
Tadall blir av med sin magikertitel, ekvivalent med en adelstitel i människornas samhälle, och plötsligt ser han feodalsamhället från ett annat perspektiv. Klasskillnader och orättvisor blir mer påtagliga, och Tadalls syn på samhället förändras. Tillsammans med en annan ex-magiker beger han sig på en efterforskningsresa som slutar med att han upptäcker ett växande hot från öst.
Davinar är en ung revanipojke, son till en soldat som dog under Revaniupproret. Föräldrarna var lojala mot en politisk motståndare till Drottningen, och plötsligt finner Davinar sig tvångsrekryterad till armén. Med Davinar och Hiphara får man se Revanianda efter upproret från två olika perspektiv, ett från toppen och ett från botten.
Alla tre historierna sammanvävs framåt slutet, och kulminerar med att endast följa den sanna huvudkaraktären i sista kapitlet...
Jag blev riktigt förvånad över hur mycket jag tyckte om första boken så när den här boken kom ner i min brevlåda så kunde jag inte vänta länge innan jag plockade upp den. Och jag kan säga att jag inte blev besviken, första boken är ändå min favorit då den fick mig att tänka till något enormt, vilket man även gick göra i den här boken men nu var jag i alla fall beredd. Förstörde det Bodin? Inte det minsta! Fortfarande en sjukt spännande fantasy som jag rekommenderar alla fantasy nördar att läsa. Du kommer inte bli besviken (kanske att du !öste vänta på sista delen men det kan vi väl stå ut med?)
I den här boken får man följa utifrån tre olika perspektiv. Tadall, dom vi redan känner från första boken. Han får verkligen utstå mycket men vad jag gillar med den här karaktärerna är att det inte får han att ge upp. Han kämpar vidare och det känns som han lär från sina misstag och tar tillvara dom. Tycker han verkligen har utvecklas från första boken, han har alltid kämpat för de oskyldiga men nu kan han göra det han står för.
Man går även följa Audas syster Hiphara som kämpar med sina demoner från att blivit tillfångatagen. Hon kämpar även med att inte hålla med sin syster drottningen. Ska man följa det man tror är rätt, även fast din fiende är någon du älskar? Hur jobbigt måste det inte vara att se sin syster förvandlas till det de kämpar emot. Är verkligen allt tillåtet i krig? Vad räknas egentligen till för mycket? Så länge folket inte vet sanningen så kan man göra det man vill för att nå det som önskas, eller?
Sist får man även följa Davinar som tvingas att bli krigare efter hans namn hade "slumpmässigt" vald att bli så. Även han kämpar med att följa det han tror på eller hans regent så han överlever. Hans kapitel var dom som jag tyckte var absolut mest spännande, och då även när det inte var mycket "action".
Riktigt nöjd över uppföljaren men den kändes som en bok som bygger upp till något större. Men ändå så pass spännande så jag säger till min pojkvän att jag har ont i huvudet så jag kan vara själv så man kan läsa ifred. Ser verkligen fram emot sista boken och väntar spänt på att den ska släppas.
I den här boken får man följa utifrån tre olika perspektiv. Tadall, dom vi redan känner från första boken. Han får verkligen utstå mycket men vad jag gillar med den här karaktärerna är att det inte får han att ge upp. Han kämpar vidare och det känns som han lär från sina misstag och tar tillvara dom. Tycker han verkligen har utvecklas från första boken, han har alltid kämpat för de oskyldiga men nu kan han göra det han står för.
Man går även följa Audas syster Hiphara som kämpar med sina demoner från att blivit tillfångatagen. Hon kämpar även med att inte hålla med sin syster drottningen. Ska man följa det man tror är rätt, även fast din fiende är någon du älskar? Hur jobbigt måste det inte vara att se sin syster förvandlas till det de kämpar emot. Är verkligen allt tillåtet i krig? Vad räknas egentligen till för mycket? Så länge folket inte vet sanningen så kan man göra det man vill för att nå det som önskas, eller?
Sist får man även följa Davinar som tvingas att bli krigare efter hans namn hade "slumpmässigt" vald att bli så. Även han kämpar med att följa det han tror på eller hans regent så han överlever. Hans kapitel var dom som jag tyckte var absolut mest spännande, och då även när det inte var mycket "action".
Riktigt nöjd över uppföljaren men den kändes som en bok som bygger upp till något större. Men ändå så pass spännande så jag säger till min pojkvän att jag har ont i huvudet så jag kan vara själv så man kan läsa ifred. Ser verkligen fram emot sista boken och väntar spänt på att den ska släppas.