Otämjbar
Untamed
Bok av Glennon Doyle Melton
"Otämjbar kommer att befria kvinnor emotionellt, spirituellt och kroppsligt. Det är en fenomenal bok." ELIZABETH GILBERT (Eat, pray, love)
Otämjbar är en sinnlig, upprorisk och kärleksfull bok. Både en självutlämnande memoar och en obeveklig väckarklocka. Det är berättelsen om hur en kvinna kom till insikt om att en ansvarsfull mamma inte är någon som långsamt går mot döden för sina barn, utan en som visar dem hur man lever sitt liv fullt ut. Det är historien om att navigera sig fram efter en skilsmässa, bilda en ny familj och insikten om att en familjs väl och ve inte beror på dess struktur utan på varje familjemedlems förmåga att vara sig själv inför de andra. Det är också en beskrivning om hur vi alla kan börja lita på oss själva tillräckligt mycket för att våga sätta gränser och acceptera våra kroppar, vara stolta över vår ilska och omfamna våra krossade hjärtan och förlösa våra sannaste, vildaste instinkter så att vi blir de kvinnor som äntligen kan se oss själva i spegeln och säga: Där är Hon.
Otämjbar lär oss att vara modiga. Som Glennon Doyle själv envist brukar säga: Ju modigare vi är, desto lyckligare blir vi.
Glennon Doyle är författaren bakom New York Times-bestseller böckerna Untamed (utvald av Reeses Book Club), Love Warrior (Utvald av Oprahs Book Club) och Carry On Warrior. Som aktivist och opinionsmakare är Glennon grundare och ordförande för Together Rising som jobbar med välgörenhet på gräsrotsnivå och hittills samlat in över 25 miljoner USD till kvinnor, familjer och barn i kris. Glennon Doyle bor i Florida, USA, tillsammans med sin fru, fotbollsstjärnan Abby Wambach och tre barn sedan ett tidigare äktenskap.
"Detta är en pion bland tistlar, en självlysande discokula i ett strömlöst mörker och en väns hand när livet möter motvind. Jag omfamnas, omskakas och känner mig omåttligt överväldigad. Vad mer kan man önska av en bok i detta nu?" @carolinesbokhylla
Jag hade väldigt stora förväntningar på denna bok då jag hört mycket gott den. Något jag höll med om efter att ha läst Alexandra Pascalidous förord. Men sen måste jag säga att ju mer jag läste desto sämre blev boken. Eller visst finns det glimtar i den som är riktigt bra och träffsäkra. Men emellanåt blir den för mycket. Jag skulle vilja säga att den då känns för "amerikansk", dvs. dramatisk. Eller för mycket helt enkelt. Jag förstår tanken med boken och gillar den, men tyvärr så hjälper inte det. De delar som är bra är riktigt bra, men det räcker inte denna gång. Dock vill jag verkligen ge tummen upp för omslag och förordet.
Näej, en tråkig och pretentiös bok enligt mig. I grunden viktiga ämnen och jag tar med mig en del intressanta tankar och argument. Jag beundrar verkligen författaren för den resan hon gjort i sitt liv.
Men jag tycker allt känns krystat och påhittat? Konversationerna i boken KAN INTE ha hänt, ingen pratar sådär. Bara ett exempel på vad hon säger till sin dotter: "Minns du när vi var på stranden och tittade på den lilla flickan som gick i vattnet och fångade havsvatten i sina små plasthinkar? Ibland känner jag mig som en sån hink med hav, intill andra hinkar med hav. Jag önskar att vi kunde hällas i varandra på något sätt, så att vi inte är själva. Men vi kommer alltid ha de där hinkarna mellan oss." HON KAN INTE HA SAGT DET där och då, förstår ni?
Så, tyvärr besviken på denna. Men fin framsida.
Men jag tycker allt känns krystat och påhittat? Konversationerna i boken KAN INTE ha hänt, ingen pratar sådär. Bara ett exempel på vad hon säger till sin dotter: "Minns du när vi var på stranden och tittade på den lilla flickan som gick i vattnet och fångade havsvatten i sina små plasthinkar? Ibland känner jag mig som en sån hink med hav, intill andra hinkar med hav. Jag önskar att vi kunde hällas i varandra på något sätt, så att vi inte är själva. Men vi kommer alltid ha de där hinkarna mellan oss." HON KAN INTE HA SAGT DET där och då, förstår ni?
Så, tyvärr besviken på denna. Men fin framsida.
Herregud vilken magisk bok. En bok alla kvinnor borde få läsa. En bok som alla ungdomar borde läsa i skolan. Denna bok är enkel och charmig, och samtidigt är den tung, tydlig, och allvarlig. Helt klart en stor nyckel till att jag lärt känna mig själv ännu mer nu när jag läst otämjbar av Glennon Doyle. Jag slukade denna bok för att den förklarar och sätter fingret på tankar jag själv haft men aldrig lyckats formulera själv. Läsvärd och enastående bok som är väl värd att investera i.
”Otämjbar”, en bok som för en gångs skull har snyggare omslag än originalet. Det är i och för sig just yta som denna bok INTE handlar om. Det här är en bok om att hitta sitt rätta jag, att följa sin egen väg och att våga känna det en känner. En feministisk bok som grundar sig i acceptans, vilket säkert har att göra med att författaren missbrukat både alkohol, droger och mat men numer är nykter sedan många år tillbaka. Jag har själv gått en kurs i mindfulness (acceptans) och känner igen hela tänket. Jag har även läst mängder med feministiska böcker, så för mig är det inget revolutionerande i denna bok, men allt är viktigt och igenkänningen stor. Allt är dessutom framfört på ett otroligt ödmjukt och fint också för den delen. Jag låg och googlade foton på Glennon och Abby en halv kväll efter att ha läst ut boken och kände bara: Wow, vilken kärlek, vilken familj! Vägen dit var inte lätt, men det är ju precis så livet är. Livet går inte ut på att vara lycklig, utan på att leva och vara sann mot sig själv. Jag tyckte verkligen, verkligen om denna bok.