Trubbel
Bok av Jan Malmborg
Med verk som Trubbel, Nu har jag fått den jag vill ha, Siv och Gunne och Gustav Lindströms visa har Olle Adolphson en självskriven plats i den svenska visdiktningen. Han skrev gripande texter om såväl melankoli som livslust, och befann sig länge i centrumet av Sveriges kulturliv. I den här biografin berättar Jan Malmborg om Adolphsons karriär och ger oss dessutom en spännande inblick i diktarens privatliv.
En biografi är en biografi är en biografi. Tänkte jag när jag först öppnade boken.
Något jag föll för direkt var den charmiga detaljen att en länk till en Spotifylista med Adolphsons visor finns i bokens början. Spellistan har jag njutit av medan jag läst boken. Musiken matchar och skapar djup till texten. Det, och de fina målningarna vid uppslagen, är för mig bokens största förtjänster. Men jag gillat både format och doft på den också (ja, jag är en sådan som doftar på böcker).
Biografin är utan tvekan ett verk gjord med enorm efterforskning och jag är imponerad av människor som så helt kan gå kn i och
ägna sig helt åt någon annans liv. Det är även välskrivet. Dock kanske mest en bok för de som från början av ett fan av Olle Adolphson?
Men tidsandan och miljöbeskrivningarna lyckas författaren ypperligt med att porträttera. Som läsare känner jag att jag riktigt längtar till de lite dekadenta rökfyllda barerna och det kulturella livet. Kanske påverkas känslan även av att man just nu knappt kan röra sig alls i samhället dock.
Jag tror att bokens behållning är större om man har mer kännedom om tiden, om Olle Adolphons och om de personer som rör sig i konstens centrum vid den tiden. Men vad vet jag?
På slutet fäller jag en tår kring hans eskalerande missbruk. Men funderar också om vilka rättigheter vi har att göra vad vi vill med våra egna liv.
Något jag föll för direkt var den charmiga detaljen att en länk till en Spotifylista med Adolphsons visor finns i bokens början. Spellistan har jag njutit av medan jag läst boken. Musiken matchar och skapar djup till texten. Det, och de fina målningarna vid uppslagen, är för mig bokens största förtjänster. Men jag gillat både format och doft på den också (ja, jag är en sådan som doftar på böcker).
Biografin är utan tvekan ett verk gjord med enorm efterforskning och jag är imponerad av människor som så helt kan gå kn i och
ägna sig helt åt någon annans liv. Det är även välskrivet. Dock kanske mest en bok för de som från början av ett fan av Olle Adolphson?
Men tidsandan och miljöbeskrivningarna lyckas författaren ypperligt med att porträttera. Som läsare känner jag att jag riktigt längtar till de lite dekadenta rökfyllda barerna och det kulturella livet. Kanske påverkas känslan även av att man just nu knappt kan röra sig alls i samhället dock.
Jag tror att bokens behållning är större om man har mer kännedom om tiden, om Olle Adolphons och om de personer som rör sig i konstens centrum vid den tiden. Men vad vet jag?
På slutet fäller jag en tår kring hans eskalerande missbruk. Men funderar också om vilka rättigheter vi har att göra vad vi vill med våra egna liv.