Bakvatten

En bok som inte riktigt föll mig i smaken men som ändå påverkade mig en del efteråt. Den är svår att sammanfatta handlingen på men påminner lite om Mikael Niemis ”Populärmusik från Vittula”, kanske för att den utspelar sig i Norrland och under 60-talet. Ett plus att en del av dialogen är på västerbottenmål, det gör att den känns mer trovärdig. Boken är uppdelad i flera delar och jag tycker första delarna är sega och rätt tragiska. Sista delen handlar mycket om skuld. Boken igenom känns mörk och jag mår dåligt av att läsa den, trots att jag tilltalas av böcker som påverkar mig och som inte alltid behöver kännas glada. Som mamma tänker jag att modern är hemskt ansvarslös och självisk, men på ett annat plan kan jag känna sympati för henne och inse att hon högst troligt är deprimerad och skulle ha behövt få hjälp för att må bättre och kunna vara en bättre mamma till sina barn. Tycker den lämnas i lite lösa trådar, som att allt inte riktigt reds ut. En 2:a i betyg men en stark sådan.

Strax före jul förra året vann jag en bok här hos Omnible. Den 22 december hittade Maria Brobergs debutroman Bakvatten ner genom brevinkastet på hallgolvet här hemma. Boken har legat på vänt ett tag. I januari 2021 blev det dags att läsa den.

Boken skildrar ett antal människoöden under slutet av 1940-talet, genom 1950-talet och 1960-talet. Läsaren förstår att människorna hänger ihop på olika sätt, men det tar sin lilla tid att få reda på hur – och exakt hur mycket. Assar, Håkan, Hebbe, Margareta med flera bor nära Vindelälven i Västerbotten. Det är också här händelserna utspelar sig. Och det är allt från kärlek till försvinnanden och död. För vad hände egentligen med Lars och vad hände med Nilas? Vad är det för hemligheter alla bär på?

För mig är det obegripligt att det här kan vara en debutroman. Författaren skriver med ett sånt flyt. Driven är omdömet som kommer till mig. Och även om det är lite rörigt till att börja med hur allt och alla hänger samman stör inte det alls. Inte heller irriteras jag av dialekt i vissa dialoger. Jag fattar hyfsat och passar på att fundera djupare över det jag läser eftersom jag måste sakta ner lästakten. Människorna, som kanske är rätt enkla på sätt och vis, får ett otroligt djup i berättelsen.

Det här är en riktigt bra roman. Det är till och med så att jag tycker att det är den bästa debutromanen jag har läst på ett tag. Jag är glad att jag höll lite på den så att jag hade nåt sånt här som kunde förgylla januari månad.

Mitt omdöme blir utan tvekan det högsta.är

Huvudpersonerna Assar och Håkan bor i Norrland och man får följa dem under flera årtionden. En intressant historia som för mig blir lite trist då det är många norrländska och samiska uttryck, vilket gör att det blir lite obegripligt. Man förstår inte direkt utan får fundera och ibland inte alls förstå. Personligen har jag svårt för böcker på dialekt, oavsett vilken och det förtar historien för mig, även om det mest är en berättelse och de inte säger så mycket. Man fastnar i förståelsen och tappar historien. Språket gör att betyget drivs ner ordentligt, jag har ingen ordbok för dialekter.

Boken utspelar sig i Norrland och jag har svårt att läsa den utan att tänka på Stina Jackson och Karin Smirnoffs böcker, på grund av detta. Men också för att även Maria har ett fantastiskt språk och förmåga att väva ihop historien så fint!

Detta är en bok som går rakt in i hjärtat på mig, då den känns så äkta. Jag är svag för böcker där berättelsen drivs framåt av ovisshet och föraningar om hur det ska bli. För att sedan överraska med nya perspektiv. Bakvatten är en sorglig och dyster bok, men som ändå skapar hopp om bättring och en bra påminnelse om hur viktigt det är att prata med varandra!

Det här är Maria Brobergs debutroman - och vilken debut sen! Jag har läst många böcker som utspelar sig i Västerbottens inland och den här lägger sig i topp på den listan. Brobergs språk är fantastiskt och upplägget av romanen är så rätt. Historien om Håkan och människorna omkring honom berättas utifrån olika personers personer och hoppar också i tid. Håkan är gammpojken som på tältmötet Husbondliden träffar den mycket yngre Petra som flyttar till honom och räddar honom från ensamheten. Att Håkan har ett förflutet som tynger honom står klart. Hans bror Nilas försvann en gång för länge sen och det har präglat hela hans liv. Jag hoppas att Maria skriver fler böcker för den här är riktigt bra.

Jag upplevde den här boken som en varm kram. Den var mysig att läsa, den puttrar framåt i ett perfekt tempo. Man vill inte lägga den ifrån sig men det är inte så spännande att man stressläser. Bokens handling är mörkt men utan att det blir alltför tungt att läsa den. Adlibris beskriver det som en bok om ensamhet, längtan, byskvaller och hur långt dåligt ssmvete kan sträcka sig och jag kan inget annat än att hålla med.