Jungfrustigen
Bok av Philip Teir
När Richard träffar den vackra och något äldre Paula känns det som om alla bitarna faller på plats. Hon är hans livs kärlek och han är hennes. Men det är inte bara Paula och Richard som ska bygga bo. I den nya gemensamma lägenheten bor också varannan vecka Richards två barn från ett tidigare äktenskap. Sprickor och olikheter börjar att vecklas ut i den nya familjekonstellationen och allt oftare viner anklagelser mellan väggarna. Inte blir det bättre av att allt ackompanjeras av ett djävulskt pipande oljud, oklart vart det kommer ifrån.
"Jungfrustigen" är en roman om saker som börjar och tar slut, om passion som tar tid på sig och om att plötsligt befinna sig i stormens öga och fråga sig: hur vill jag leva mitt liv? Det är också en bok om den svåra konsten att leva under samma tak.
Det är en lågmäld och välskriven skilsmässoroman. Finstämd vardagsdramatik som hämtat stoff från författarens egna liv.
En fråga som boken väcker i mig är var gränsen går för otrohet. Rickard och Paulas vana att läsa tidningen ihop på morgonen i Paulas säng, med kläder på, känns så mycket mer intim än om de haft sex.
En fråga som boken väcker i mig är var gränsen går för otrohet. Rickard och Paulas vana att läsa tidningen ihop på morgonen i Paulas säng, med kläder på, känns så mycket mer intim än om de haft sex.
Richard är gift med Sonja och tillsammans har de två barn. Men när han genom jobbet träffar Paula förälskar de sig och vi får följa deras relation och problemen som uppstår längs vägen. Nya familjekonstellationer, passion och frågor kring hur livet blev som det blev. Det tog tid att ta sig igenom den här romanen, jag fick lägga den ifrån mig och läsa annat emellan till och med. Den är otroligt tung i sina beskrivningar av känsloliv och Richards inre monologer och jag kände starkt med karaktärerna. Paula som ska accepteras av Richards familj och samtidigt finna sin egen plats, barnen som påverkas av föräldrarnas skilsmässa och hur livet ändå ska gå vidare.