Mokadji

Erik och Sirius är med om en flygplansolycka över öknen och är de två enda som överlever. En resande person hittar dem och räddar dem från en säker död. Bara det att de inte är kvar i vår värld, utan hamnar i Mokadji. Ett land i kris, där den elaka lord Mokadji vill ta över mer och mer och försöker förgöra allt sitt motstånd. Ett land med mängder av magi, spännande varelser och folkslag som kan göra helt andra saker än Sirius och Erik. Eller? Hur ska två små omagiska människor kunna hjälpa till i ett magiskt krig?

Det är ett gediget världsbygge som Mattias Olsson har gjort. Stort men genomtänkt. I början på boken finns en karta, och den kan verkligen behövas för att hålla koll på var Erik och Sirius hamnar under äventyrets gång. Det finns också illustrationer i början på varje kapitel som är oerhört vackra och som också ger en större förståelse till hur världen och dess invånare och varelser ser ut och fungerar ihop.

Som första bok i en serie (antar jag) har den en del av det som jag kallar för förstabokensyndromet men ändå inte. Det är väldigt lite dödtid mellan allt som händer, så det blir aldrig tråkigt att lära känna vare sig världen eller personerna. Däremot är det väldigt många olika personer som vi introduceras för och det kan vara lite krångligt att hålla isär dem, särskilt eftersom de har väldigt säregna namn. Men jag gillar det. Det är bra att få vara lite på tårna. Jag gillar Erik och Sirius som huvudkaraktärer och jag tycker om hur tajta de är med varandra. De får vara starka och svaga, problemlösare men impulsiva, oerfarna och övermodiga, känsliga och frispråkiga, nyfikna och intelligenta. Jag gillar också att det finns starka kvinnliga karaktärer i den här boken.

Det är tvära omkastningar och väldigt svårt att gissa vad som kommer att hända och även om det känns som att det absolut kommer att komma en fortsättning tycker jag att boken känns avslutad utan lösa trådar. Cliffhangers, absolut, men inte så att det stör. Det här är ett avslutat kapitel.

Språket är bra och genomtänkt. Man läser och läser och plötsligt är det slut. Känns inte alls som att det är över 300 sidor.

Trots att barnen är yngre än målgruppen så testade vi att läsa denna. Jag läste för tjejerna innan läggdags och började första kvällen med kapitel 1. Båda två tyckte absolut att jag gott kunde läsa mer även fast klockan passerat sovdags. De kom därmed dagen efter och frågade om vi skulle fortsätta. De fick då välja mellan att se på film eller läsa bok och de valde boken. Medan jag läste var båda två helt tysta och tyckte det var väldigt spännande. Det var dock lite rörigt med alla namn på karaktärer och ställen, men sedan kom vi alla in i det.
Ibland känns boken dock lite långdragen, det kan ha att göra med de långa kapitlen. Jag tycker inte att det är förrän ca 100 sidor in som det verkligen börjar röra på sig och bli mer spännande.
För tweenies (ca 10-12åringar) tror jag att språket bitvis blir lite krångligt så jag tycker absolut att målgruppen på 12- 15åringar är bra, även om den kanske tom hade passat äldre. Jag som vuxen tycker att den var bra och undrar nu så klart hur det kommer gå för Erik och Sirius.

Med stor uppfinningsrikedom skapar Olsson en otroligt genomtänkt och välarbetad fantasyvärld som jag ständigt törstar efter att få veta mer om. Jag kan inte låta bli att förundras över författarens gränslösa fantasi när vi under berättelsens gång möts av allt från folkslag som besitter fascinerande förmågor, förunderliga djur och varelser och häpnadsväckande platser. Världen, och i synnerhet djur och natur, målas upp med varsam hand men samtidigt med knivskarp precision och jag drömmer mig med lätthet bort till lummigt grönskande skogar, snövita grisher och vidsträckta sanddyner. Berättelsen framförs med underbar iver och entusiasm, men kan stundtals bli något överdetaljerad. Även om jag skulle vilja påstå att jag är en van fantasyläsare så hade jag ibland lite problem med alla namn när vi snabbt introducerades för ett stort antal personer och platser.

Äventyret sätter omgående av i rafflande fart och därefter håller spänningen i sig fram till den allra sista sidan. Faror, som skulle kunna sätta skräck i den mest våghalsige, lurar bakom varje hörn och det är aldrig en lugn stund i landet Mokadji. Författaren väver skickligt ihop flera parallella berättelser från andra delar av världen, vilket ger historien större komplexitet och effektivt markerar kontrasten mellan gott och ont.

Karaktärerna är sympatiska och lätta att tycka om, även om Erik tenderar att konstant överskuggas av Sirius och ibland känns det helt ärligt som att han endast finns med för att utgöra någon form av sällskap. För varje hjälte måste ju ha en sidekick? Jag hade också gärna velat veta lite mer om killarnas bakgrund och känner egentligen aldrig riktigt att jag får chansen att knyta an till dem på ett djupare plan. Det till trots så är vänskapsbandet mellan Sirius och Erik så starkt, innerligt och kravlöst att jag smälter inombords och jag ser gärna att författaren låter relationen ta större plats i kommande böcker.

Värt att nämna är också de fantastiskt vackra illustrationerna som pryder varje kapiteluppslag och den häftiga kartan som gör det enkelt att följa Sirius och Eriks resa. Jag blev genast förtrollad av Torbjörn Källströms svartvita och skuggfyllda illustrationer som är detaljerade, stämningsfulla och adderar ytterligare liv till berättelsen.

Mokadji är en medryckande magisk eskapad och passar som handen i handsken för alla äventyrslystna läsare som törstar efter fantasy. Det är en ganska klassisk saga, men med ett kreativt magisystem och egna element som helt klart gör boken till en imponerande debut. Jag ser fram emot att få hänga med Sirius och Erik på fler äventyr i landet Mokadji och väntar spänt på fortsättningen.

Mokadji är en otroligt fin bok med utvikbar karta och vackra illustrationer. Författaren har med stor fantasi skapat en helt ny värld full av varelser vi aldrig tidigare mött.
Berättelsen innehåller dock störningsmoment som påverkar min läsupplevelse så starkt att jag inte förmår njuta av det positiva.
Det finns gott om långa monologer, likt historielektioner, som inte känns naturliga och får mig inte heller att fastna för det som berättas (rabblas). Det är också mycket i karaktärernas beteende som känns osannolikt och saknar motivation.
Boken är väldigt storydriven och jag tycker tyvärr att det blir på karaktärernas bekostnad.

Vilken bok Mattias Olsson har skrivit! Det här är en riktigt bra och välskriven fantasy. Det är spänning från första sidan, man sugs direkt in i berättelsen med en flygplanskrasch. Emellanåt var det lite svårt att lägga ifrån sig den. Boken har ett språk som är lätt att förstå även om det är fantasy, en genre som jag själv kan tycka ibland är svår att läsa just på grund av språket. Mattias målar även upp väldigt fina och detaljerade beskrivningar av miljön och de varelser som man stöter på under läsningen. Man får så tydliga bilder i huvudet om hur allt ser ut. Och på tal om bilder, så måste jag även nämna de fantastiska illustrationerna som Torbjörn Källström gjort. Så snyggt gjorda i svartvitt. 

Jag kan ju erkänna att jag hade lite problem med att komma ihåg alla olika platser, personer och vilka förmågor alla karaktärer hade. Men jag kände ändå inte att det var något som störde min läsning. Och är man en van fantasy-läsare har man kanske inte samma problem som jag. 

Boken vänder sig till 12-15 år, men jag tror att den även skulle fungera för något yngre barn om de är vana läsare. Och självklart passar den även vuxna fantasy-älskare. 

Och vilket slut! Man blir definitivt sugen på att läsa nästa del.

Det här var en riktigt bra start på en ny fantasyserie för unga. Den var spännande rakt igenom, förutom en lite segare del i mitten. Det finns en superbra karta i början på boken och den har även jättefint illustrerade bilder som får hela historien att växa lite extra.
Som vanligt med fantasy så har jag megaproblem med namn på personer, saker och ting, de är väldigt svåra i Mokadji. Jag kan verkligen inte återge speciellt många karaktärer, ställen eller förmågor utan att tjuvkika i boken, med undantag för Sirius och Erik då... Dock så störde det inte mitt läsande så mycket utan på något sätt så flöt historien på utan problem.
Jag gillar att Sirius och Erik är två vanliga killar som hamnar i ett annat rike och på något sätt så är de självklart att de ska vara där och till slut så känner även de att de ska vara där och ju längre historien går så försvinner deras minnen av deras tidigare liv. Jag är väldigt nyfiken på varför just de två blev förda till Mokadji.
Det är en riktigt spännande värld som målas upp framför mig med många spännande inslag bl a de olika förmågorna som folket i de olika delarna av världen besitter och alla de olika varelser/djur som finns ger berättelse det där lilla extra.

I början av boken har Mattias signerat och skrivit frågan - Vilken egenskap bär du inom dig? Här måste jag ta fram boken och kolla, eftersom jag inte kommer ihåg namnen. Jag gillade ju Csillogo Karkoto - att kunna frambringa föremål, den förmågan som Sirius och Erik lär sig. Men jag skulle nog gissa att Literafa skulle passa mig - att observera, tolka och förstå.

Slutet var verkligen spännande och jag önskar lite att jag inte läst boken förrän det funnits minst en del
till att hugga in på direkt efter denna!

En riktigt magisk bok! Vilket äventyr! Jag sveps med till den fantastiska världen som Mattias Olsson har skapat tillsammans med Sirius och Erik och jag vill aldrig lämna den. Jag vill sitta där och knapra syrliga frukter, rida i galopp på en gabaajer över vidsträckta sanddyner, möta en silvervit grish i den djupa skogen och vara med och kämpa på samma sida som lumikolerna. Mattias Olsson berättar i sitt förord om att denna berättelse har funnits med honom sedan han varit liten och boken är full av sann berättarlust vilket jag älskar! Världsbygget är fantastisk och jag njuter av att läsa om de fantastiska varelser och djur som han har skapat. Sedan slutar äventyret med steget in i ett nytt och jag får nu vänta otåligt på fortsättningen! Hoppas Mattias Olssons penna glöder så vi ivriga läsare får besöka denna värld snart igen! Tack för en fin läsupplevelse och måste också säga att illustrationerna i boken är underbara och ger mycket till mig som läsare.

Tack Mattias Olsson för detta bokexemplar!

Välkommen till Mokadji, en ny fantasyvärld med ett eget magisystem, ett magi system som faktiskt make sense i min mening. Det finns konsekvenser med magin och den är inte bara där för att vara där. Jag hade faktiskt hoppats att man skulle få lite mer information om denna innovativa magisystem. Kunde ha läst flera långa kapitel om hur Sirius och Erik tränar ihop bara för att få mer information då jag tyckte detta var något otroligt intressant och spännande. Skulle även vilja har mer fighting scener när magin är involverad. Helt enkelt ge mig mer magi!

Sirius och Erik är två killar som är lätta att tycka om. De bryr sig om sin omgivning och är rakt igenom helt godhjärtade människor. De ställer alltid upp även fast det inte är deras problem och vänskapen mellan dessa karaktärer är höjdpunkten av denna bok. Det här kallar jag vänskap!

Det jag kunde tycka var lite underligt var att hur alla i denna värld bara välkomnade Sirius och Erik med öppna armar, i denna värld verkar det inte finnas människor men alla bjöd in huvudkaraktärerna på direkten och delade med sin historia och ibland dears hemligheter otroligt snabbt. Det behövs för berättelsen visst, men det kändes inte trovärdigt. Annars är det jag som är tråkig och har svårt att lita på nya personer.

Detta är en bok som är perfekt till slukaråldern som är nybörjare till fantasy genren. Passar perfekt till skolbiblioteken då böckerna har fina illustrationer som kommer dra tills sig läsare bara av sig själv.

Ps. Denna bok har den bästa kartan som jag någonsin har sett i en bok. Mer böcker borde ha kartor som denna!

Mokadji: den gyllene stenens kraft är en spännande och händelserik bok som fängslar läsaren direkt. Dessutom innehåller den otroligt fina, detaljerade illustrationer som passar perfekt in till bokens känsla. Mattias Olsson har skapat en bok (och en värld!) värd att läsas, och han beskriver miljöer och karaktärer på ett fint och djupt sätt. Jag hade dock velat veta mer om magin i boken, för magin i sig är otroligt unik och intressant men jag hade velat förstå den bättre. Bortsett från detta så är Mokadji: den gyllene stenens kraft en otroligt välgjord och genomtänkt bok som jag starkt kan rekommendera!

Kompisarna Sirius och Erik är på väg till Egypten för en härlig semester, när deras plan störtar mitt ute i öknen. De visar sig att det bara är de två som överlevt.

En mystisk man hittar dem medvetslösa, och tar dem med sig till en underlig plats. När de vaknar har de ingen aning om var de är, men ser konstiga människor med mystiska krafter.

De får snart veta att de är i fantasylandet Mokadji, ett rike långt borta. Här försöker onda krafter ta över makten.

Snart är Sirius och Erik med om en massa äventyr och spänning, men när de får ett uppdrag blir det mer allvar. Kommer de klara det? Och kommer de onda ta över makten?

Wow, vilken debutbok. Det var spänning från början till slut. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Och vilka fina beskrivningar av naturen och karaktärerna. Ibland kändes det som man var där med dem.
Språket är bra och boken är lätt att läsa.
Illustrationerna är otroligt fina.

Boken vänder sig till åldern 12-15 år, men passar även vuxna.