Oslagbar

cnpersson debutbok - och vilken debut sen!
Hon skriver på ett sånt lättläst sätt att jag flyger genom sidorna och vips var boken slut.
Unga Anton - huvudkaraktären - är en egensinnig ung människa som lämnade mig frustrerade ett antal gånger med sina val och aktioner.
Och Måns - Antons trofasta sidekick.. Ja Måns ja. Om alla hade en egen trofast och lojal Måns skulle världen vara en bättre plats.
cnpersson har byggt upp en värld där Supers behandlas sämre än smutsen under någons sko, skrämmande nog påminner hennes värld mig om Nazityskland behandling av judarna under andra världskriget.
Jag har varit stressad, haft ont i magen, varit arg, skrattat och gråtit en skvätt.
Med andra ord en perfekt blandning.

Boken var bra men det var synd att boken koncentrera sig mer kärleksrelationerna än superhjältarna. Jag tyckte om den men hade gillat den mer om man fick läsa mer om superhjältarna.

Imponerande debut av CN Persson. I denna bok har hon verkligen lyckats med något riktigt svårt - att fånga tonåringars sätt att prata och tänka. Boken handlar om Maddoxx som är en så kallad Super, en människa med superkrafter som han tränas av sin adoptivpappa (som också är en Super) till att använda för mänsklighetens bästa. Dock lever de i en värld där människor med superkrafter ses med misstänksamhet och hotet från en extrem grupp som kallas Mänsklighetens sista hopp och som vill rensa bort alla Supers gör att de måste leva i hemlighet. Med denna stora hemlighet lever Maddoxx, eller Anton som är hans täcknamn, ett vanligt tonårsliv med allt vad det kan innebära. Han umgås med vänner, festar och strular runt med tjejer. Dock går det inte som planerat då han har oskyddat sex med sin flickvän och det resulterar i stora problem. Hur ska de lösa detta? De är ju inte redo att bli föräldrar. Jag tycker det är starkt av CN Persson att ta sig an detta allvarliga tonårsproblem med oskyddat sex och tonårsgraviditet. Maddoxx vill väl men är helt klart inte redo att bli förälder. Hans känslor skenar iväg med honom vilket gör att han strular med tjejer utan att tänka sig för innan. Han är verkligen en karaktär med stora brister, men det sker i slutet av boken en stor utveckling då han måste skärpa sig och ta ansvar. Utveckling sker också i andra karaktärer som vid första anblick verkar ytliga och endimensionella men visar på dolda sidor. Det är tycker jag är väldigt intressant och bra gjort! Sen är ju tonårskillarnas språk och tankesätt skildrat realistisk på ett sätt som också har en baksida. Det ÄR jobbigt att läsa om hur de pratar om tjejer och ser på tjejers utseende. Det ÄR jobbigt att läsa om hur tonåringar häller i sig öl och sprit, även om det också problematiseras i boken till viss del. Sätter de pratar om tjejer konfronteras av Maddoxx adoptivmamma vilket gör att jag kan acceptera det - det är, vad jag förstår, skildrat på detta sätt för att visa på Maddoxx karaktärsbrister och den enorma utveckling han måste genomgå för att bli redo att bli en riktig superhjälte och ansvarstagande pappa för sitt kommande barn. Men sättet tjejer beskrivs i den här boken gör ändå att den får lite lägre betyg av mig, det blir för mycket av det ibland kan jag tycka. Maddoxx lyckas charma ändå särskilt i slutet av boken då det blir riktigt spännande och han utvecklas. Skulle jag kunna tänka mig att läsa vidare om Maddoxx? Jag tror det och förväntar mig då att se ännu mer av denna utveckling hos honom och även de övriga karaktärerna.

Jag gillar att författaren blandar superhjältetemat med tonårspojketemat och att det håller i sig genom hela boken. Den är väldigt spännande och händelserik även fast jag ibland tyckte att vissa karaktärer inte kändes helt trovärdiga och handlingarna kändes lite förhastade, men om jag själv hade varit ungdom hade jag nog tyckt annorlunda. Jag tycker ändå att det är en mycket bra bok och hade gärna läst en fortsättning på den.

Anton är en kille på 16 år. Han är en populär kille som gillar att festa och hänga med kompisarna.
Han är nyförälskad i Nora, men samtidigt kan han inte låta bli att titta på Sandy, som är skolans snyggaste tjej, alla killars dröm, och som gärna flörtar med Anton.

Det som skiljer Anton från andra ungdomar är att han har superkrafter, och vigd åt att rädda folk i nöd. Men det finns de som inte vill att de ska finnas, så Anton måste vara försiktig så han inte avslöjar sig.

Detta är en spännande ungdomsbok med mycket tonårsdrama och med hög igenkänning för många i den åldern. Kärlek, vänskap, svek, lögner och tankar.
Boken är lättläst med lagom långa kapitel.

Jag blev snabbt intresserad av Oslagbar, men under läsningen märkte jag att den mestadels handlar om tonårsdrama och inte superhjältar. Jag hade gärna velat läsa mer om Supers och hur systemet fungerar. Men istället handlar det nästan bara om drama och kärleksproblem.

Handlingen gick också väldigt snabbt fram, jag kände mig stressad över att nya händelser kom fram hela tiden (Det finns inte den beskrivande och djupa känslan över handlingen).

Men handlingen innehåller flera spännande moment som fängslade läsaren, och dessa hade jag gärna velat ha fler utav. Karaktärerna är trovärdiga och intressanta, även om jag inte direkt fastnade för någon karaktär.

Generellt är Oslagbar en bra bok, som absolut är värd att läsas. Men den handlar dock inte så mycket om superhjältar, utan mer om hur tonåringar hanterar deras (många!) problem.

Herregud vilken bok! Vilka underbara karaktärer! Vilken fantastiskt historia! Vilken jävla bra debut!
Boken är drygt 280 sidor lång och jag hade önskat att den var hundra gånger längre. Jag ville aldrig att den skulle ta slut. Så glad över att det kommer komma fler böcker i den här serien för jag vet inte vad jag skulle göra ifall jag inte fått mer.

Det händer så otroligt mycket hela tiden och man sitter som på nålar, speciellt i slutet efter sjukhuset med Nora. Vill inte spoila er som inte har läst det men jag kände verkligen pulsen i halsen.

Jag älskar verkligen Maddoxx, har en är trovärdig karaktär som beter sig som en typsikt tonårig med humör svängningar. Hans val är inte så genomtänkta och ibland tänker han med fel huvud. Haha. Men samtidigt med att han inte är problemfri så tycker man om han så otroligt mycket. Man känner att hjärtat är på rätt ställe och att han alltid vill det bästa, även om det inte alltid händer. Hans vänner är otroligt fina, speciellt Måns. Hade önskat att få läsa om när han fick reda på när Maddoxx var en super.

Till en början tyckte jag sjukt mycket om Nora men hon blev bara värre och värre ju längre in i boken. Jag tycker det är så fult av henne att säga att hon bara hade sex med Maddoxx för hon vart svartsjuk. Det var hennes eget val och ingen annan, Maddoxx tvingade henne absolut inte och så fult att hon får honom att säga så. Sedan allt med bebisen gör mig bara så otroligt arg så jag nästan hoppas att hon ska försvinna så jag aldrig behöver höra hennes namn igen.

Förstod ganska snabbt att det var något speciellt med Sandy och jag är glad över att Maddoxx bestämde sig att inte ge henne en chans på direkten. Tror inte bara hon kommer vara en dum blondin i fortsättningen..