Halvsjälarna

Halvsjälarna är den direkta fortsättningen på Livstjuvarna, i trilogin om Livstjuvarna. Har man inte läst första boken rekommenderar jag den som start, för att lättare hänga med i handlingen.

Mariell blir anhållen efter att ha låtit sitt offer gå fritt och bestraffas på exakt samma sätt som andra men hon lyckas göra det omöjliga och flyr. Hon är ju ändå den utan kryphål, så varför ska hon inte lyckas hitta kryphål någon annanstans? Hon försöker hitta en mystisk skrift som kan ändra hela tillvaron efter livet men råkar ut för en massa äventyr längs vägen (så klart) och möter minst en person som hon inte var beredd på skulle finnas i dödsriket. Och vad har egentligen hänt med Bibbi? Hon är helt borta.

Persongalleriet är lagom stort och det är kul att återse gamla bekanta. Jag gillar Mariell. Hon är framåt och driven men har ändå sina baksidor och nackdelar. Kanske framförallt impulskontrollen och spontaniteten, men det är ju också en del av att vara tonåring. Måste också säga att jag är förtjust i Vintervit och hans stoiska tjurskallighet.

Det är oerhört roligt att läsa böcker med starka kvinnliga karaktärer, speciellt när böckerna riktar sig till en ålder när det verkligen behövs självsäkerhet men när det samtidigt är viktigt att visa att ingen är perfekt. Mariell är inte perfekt (ibland vill man bara skaka om henne) men hon lyckas nästan alltid lösa problemen och tar också ofta hjälp av andra. Kanske inte alltid när hon borde, men hon gör det.

Språket är bra och flyter och det händer hela tiden saker. När jag tror att jag vet vad som kommer att hända, kommer något nytt som visar att det gör jag inte alls det. Det ska bli väldigt spännande att läsa tredje och sista delen i trilogin för att se om det hela nästlar ut sig.

Hur är det ens möjligt för en uppföljare att tillomed vara bättre än första boken ??(som var HELT AMAZING även den!)

Halvsjälarna är skriven av Linda Andersson och är den andra boken i trilogin. Här får vi följa Marielle att finna sitt öde i dödsriket. Boken riktar sig till tonåringar och ger en helt nya perspektiv på nya världar. Jag ser fram emot att få läsa den sista boken i trilogin och hoppas alla som är nyfikna på äventyr tar sig tid att läsa Lindas böcker.

Jag tycker så mycket om den här serien och har verkligen längtat tillbaka till den här unika och komplexa världen.

Jag gillar att man aldrig kan veta riktigt vad som ska hända eftersom Linda har byggt upp en föränderlig värld som anpassar sig efter karaktärerna.

Dessutom är det ett riktigt intressant persongalleri, med en mängd karaktärer som har sina goda och dåliga sidor.

Flera karaktärer är det svårt att få ett grepp om till en början, eftersom det är så smart skrivet så att man tror att man har fått koll på dem, men sedan svänger de runt och gör något helt annat.

"Makt kräver sina offer."

Halvsjälarna är den spännande uppföljaren till Livstjuvarna!

Trilogin om Livstjuvarna är som en svensk Alice i Underlandet, skillnaden är att böckerna utspelar sig i Dödsriket istället för Underlandet.

Mariell växer i Halvsjälarna, hon är stark och uppfinningsrik. Hon är en intressant karaktär att följa.

Jag tycker att det känns som att Mariell kastas runt överallt, hon ska kämpa för sin frihet men kommer ofta på villovägar. Samma sak händer när hennes vän är mystiskt försvunnen. Det känns som att vår stackars Mariell tar ett steg framåt och två steg bakåt. Dödsriket är en otroligt jobbig plats som är svår att förstå sig på. Författaren gör ett väldigt bra jobb med att skriva om en plats som är så komplex och levande.

Det enda "negativa" jag har att säga om boken är att jag tycker det är svårt att fånga karaktärernas åldrar. Mariell är så vuxen men samtidigt så ung och naiv.

Sista halvan av boken slukade mig totalt. Wow vilka vändningar och maktspel!

Jag önskar att Livstjuvarna och Halvsjälarna hade funnits som böcker när jag var tonåring. Detta är exakt den typen av bok som jag läste och älskade mellan 11 och 15 års ålder.

Boken får 4/5 stjärnor från mig!

Både Livstjuvarna och Halvsjälarna är helt underbara fantasyromaner med en sådan fantastisk detaljbeskrivning av dödsriket. Linda Andersson skriver med en sådan fantasi att en inte kan bli annat än imponerad. Det ungdomliga tankarna och känslorna skildras väl och jag gillar att huvudkaraktären Mariell känns som en tuff tjej som inte låter någon eller något komma i hennes väg.

Vissa författare hamnar en närmre hjärtat än andra, Linda är en sådan! Jag är nog hennes första, men säkerligen inte sista, fangirl. Jag kunde inte ha önskat mig en bättre uppföljare till Livstjuvarna, den här lämnar inga frågetecken och lösa trådar från den första boken. Vi får djupdyka i Mariells karaktär och får följa med på en utveckling utan dess like, och som jag älskar den karaktären! Jag har sagt det förr och jag säger det igen; är det såhär dödsriket är så är jag mer än taggad på att hamna där sen. Speciellt efter slutet på boken.
Kan inte bärga mig inför den sista delen i trilogin!

Gör er själva en tjänst och köp, läs och bara förbluffas över denna fantastiska och skruvade värld som Linda har skapat!

Vad menar du att boken inte har mer sidor? Den kan inte vara slut nu. Jag måste ha svar och det är nu! Hur tusan ska jag kunna vänta på nästa bok ska komma ut? Snälla säg att det är snart, som typ imorgon. Önsketänkande jag vet.

Vilken bok! Bland den bästa uppföljare jag har läst. Älskade varandra minut jag läste denna bok.
Många serier brukar den andra boken oftast vara den som är segast för att de ska bygga upp till den stora upplösningen. Men den här boken bryter mot normer och den led absolut inte av andra bok syndromet. Halvsjälarna är fylld med mystik och action. Man vill få svar på allt som händer och samtidigt inte då man vill inte att boken ska ta slut.

Blev glatt överraskad att det jag saknade i första boken, det vill säga romantik fanns i små lagom portioner och det gjorde att jag älskade den här boken ännu mer. Jag tyckte om Måns, väldigt mycket faktiskt, även när han kunde bli svartsjuk över små saker. så slutet när man får reda på att Måns har svikit Mariell krossade mitt hjärta. Visst man fick ledtrådar till det hela tiden men jag ville helt enkelt inte acceptera det. Jag hoppas verkligen att allt inte är vad man tror.

Världen är ännu mer komplex än tidigare, nu kanske det låter konstigt, men allt beskrivs på ett sätt så det känns ganska verklighetstroget sätt. Jag ifrågasatte inte varför saker var som det var utan det kändes ganska korrekt för att handla om livet efter döden.

Nu måste jag bara vänta på nästa (och sista?) delen, jag som aldrig varit bra på att vänta...