Silverskugga
Sliverskugga
Bok av Emelie Beijer
Elyon har ett pris på sitt huvud och finner sig jagad av arméns skickligaste specialstyrka. Samtidigt måste hon hitta sin familj innan de blir offer för krigets spel om makt och hämnd.
Tillsammans med vännerna ger Elyon sig av till Mörklandet. Där börjar kampen mot muterade monster på en arena som få lämnar med livet i behåll. Dessutom är fienden svår att bekämpa när den kan vara en vän, en kärlek eller en skugga från det förflutna.
Silverskugga är andra delen av Öarnas rike. En berättelse om en värld i beständig konflikt, människor med otroliga krafter och sökandet efter sann identitet.
Silverskugga, andra delen i fantasyserien Öarnas rike, tar vid där första delen slutade så det är inte en serie som har fristående delar, utan är bäst att läsa i ordning.
Här får vi följa Elyons jakt efter de systrar som Rhea också ska ha löst. Till sin hjälp har hon Andir, men vet inte riktigt var hon har honom, och när hon sedan tar hjälp av Igoss och inleder ett förhållande med honom tror hon att hon har hittat hem och rätt. Men Rhea, som hon har inom sig, blir starkare och försöker ta över mer och mer. Är Igoss verkligen på hennes sida, eller har hon begått ett stort misstag?
Det är spännande och fartfylld, och eftersom vi redan har mött de flesta av karaktärerna i den första boken, blir det inte alltför många att hålla koll på. Jag gillar Elyon som huvudkaraktär, och jag tycker om att hon (verkligen) inte är perfekt. Hon är impulsiv och tänker inte alltid på konsekvenserna av sitt handlande, men hon gör alltid sitt bästa och allt för sina vänner. Jag tycker också om Andir och Igoss som karaktärer, och tycker att de kompletterar varandra bra med sina motsatser och likheter.
Språket är bra och flyter på, och även om det är en relativ tjock bok med sina nästan 400 sidor är det en lättläst bladvändare med många tvära kast och vändningar. Det ska bli väldigt spännande att se om det kommer ut en tredje del snart och vad som händer i den, eftersom slutet på Silverskugga låter hinta om en fortsättning.
Här får vi följa Elyons jakt efter de systrar som Rhea också ska ha löst. Till sin hjälp har hon Andir, men vet inte riktigt var hon har honom, och när hon sedan tar hjälp av Igoss och inleder ett förhållande med honom tror hon att hon har hittat hem och rätt. Men Rhea, som hon har inom sig, blir starkare och försöker ta över mer och mer. Är Igoss verkligen på hennes sida, eller har hon begått ett stort misstag?
Det är spännande och fartfylld, och eftersom vi redan har mött de flesta av karaktärerna i den första boken, blir det inte alltför många att hålla koll på. Jag gillar Elyon som huvudkaraktär, och jag tycker om att hon (verkligen) inte är perfekt. Hon är impulsiv och tänker inte alltid på konsekvenserna av sitt handlande, men hon gör alltid sitt bästa och allt för sina vänner. Jag tycker också om Andir och Igoss som karaktärer, och tycker att de kompletterar varandra bra med sina motsatser och likheter.
Språket är bra och flyter på, och även om det är en relativ tjock bok med sina nästan 400 sidor är det en lättläst bladvändare med många tvära kast och vändningar. Det ska bli väldigt spännande att se om det kommer ut en tredje del snart och vad som händer i den, eftersom slutet på Silverskugga låter hinta om en fortsättning.
Läste ut denna igår och upphör aldrig att fascineras av Emelie Beijers fantastiska värld. Att få följa Elyon i hennes kamp för att hitta sin systrar, överleva och med hjälp av sina vänner hitta svaren på alla gåtor. Men alla är inte som de verkar och hon får göra en hel del svåra val på vägen. Magisk bok och en av de bättre författarna inom svensk fantastik.
Det var inte länge sedan jag läste Lysande blå men hade ändå så problem med att minnas den. Denna bok börjar nämligen precis där Lysande blå slutande och det tog mig nästan över 100 sidor för jag ens förstod vad jag läste om. Kan dock skylla på att jag har läst ganska många böcker den här sommaren och jag blandat ihop allt jag har läst. Men det kändes ändå som det skulle varit bra om det var någon slags recap så man hängde med till hundra procent.
Så mycket hände hela tiden vilket jag tyckte om, men jag tyckte det gick för snabbt för att lösa vissa problem. En del saker blev nämnda och sedan två sekunder var det problemet inget problem längre.
Det märktes att denna bok var den andra boken då den lider av second-book-syndrome. Från början trodde jag att denna bok var den sista och det endast var en duology och det märktes med att det kändes mest som de bygger upp för större saker i nästkommande böcker. Nu vet jag inte om det kommer bli mer böcker i serien men det kändes verkligen som det kommer bli mer. Om inte så är det inte ett bra slut och jag kräver att mer böcker måste skrivas.
Det kändes lite konstigt att läsa från några perspektiv att när de äntligen får möta huvudkaraktärerna så sker det endast över ett par sidor och sedan lider de av ett tragiskt slut. Jag känner mig kluven att deras kapitel inte behövdes samtidigt som jag tyckte om att byta från Elyon perspektiv då jag ibland kunde tycka att hon är en ganska tråkig och förvirrade karaktär. Tror det beror mest på att hon är så förvirrad i sina val och vad framtiden har att ge henne. Jag vet inte varför men jag tyckte bättre om henne i första boken och jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka till den hon var då.
Så mycket hände hela tiden vilket jag tyckte om, men jag tyckte det gick för snabbt för att lösa vissa problem. En del saker blev nämnda och sedan två sekunder var det problemet inget problem längre.
Det märktes att denna bok var den andra boken då den lider av second-book-syndrome. Från början trodde jag att denna bok var den sista och det endast var en duology och det märktes med att det kändes mest som de bygger upp för större saker i nästkommande böcker. Nu vet jag inte om det kommer bli mer böcker i serien men det kändes verkligen som det kommer bli mer. Om inte så är det inte ett bra slut och jag kräver att mer böcker måste skrivas.
Det kändes lite konstigt att läsa från några perspektiv att när de äntligen får möta huvudkaraktärerna så sker det endast över ett par sidor och sedan lider de av ett tragiskt slut. Jag känner mig kluven att deras kapitel inte behövdes samtidigt som jag tyckte om att byta från Elyon perspektiv då jag ibland kunde tycka att hon är en ganska tråkig och förvirrade karaktär. Tror det beror mest på att hon är så förvirrad i sina val och vad framtiden har att ge henne. Jag vet inte varför men jag tyckte bättre om henne i första boken och jag hoppas att hon kommer att hitta tillbaka till den hon var då.