Varulvarna

Vi befinner oss i New York. Två poliser åker ut till en park med övergivna och omhändertagna bilar för att göra en rutinkoll och märka ut vilka bilar som ska till skroten. Plötsligt hörs ljud och de två männen är döda innan de ens hunnit dra sina tjänstevapen. När de upptäcks kallas Becky Neff och George Wilson in, en detektivduo från mordkommissionen. De har ett bra rykte, samarbetar bra och sinsemellan dem finns en slags hatkärlek då Neff är kvinnlig vacker nykomling och Wilson är en kärv veteran med gammaldags syn på kvinnor.

De döda poliserna är groteskt uppslitna, råttor och vildhundar har ätit av dem och deras inälvor är urtagna och uppätna. Omkring dem finns tassavtryck. I vanlig ordning görs en rejäl undersökning av brottsplatsen och kropparna tas till rättsmedicinska för obduktion. Obducenten hittar en tand i handleden på en av kropparna och det syns klösmärken från stora klor på benpipor och revben. Detta rubriceras som ett angrepp av de vilda hundar som springer runt, och fallet läggs ner av polischefen.

Neff och Wilson är inte övertygade. De känner att det finns för många frågor kvar att lösa och de är inte alls säkra på att det var dresserade hundar eller ens vildhundar som åstadkommit detta, men eftersom fallet läggs ner kan de inget göra.
En månad senare blir de uppringda av den rättsmedicinska läkaren igen som ber dem komma till bårhuset och titta på tre nya kroppar. Sönderslitna och urtagna på samma sätt.

Nu börjar Neff och Wilson att med stigande förfäran undersöka det nedlagda fallet inofficiellt, samtidigt som de brottas med sina egna personliga problem. Neffs man, också polis men inom narkotikaroteln, beter sig underligt och den dystre ensamme Wilson verkar ännu mer ensam. En konservator på museet gör en väldigt skrämmande tassmodell utifrån avtrycken som hittades vid de två dödade poliserna och rädslan hos detektiverna stiger ytterligare eftersom de dessutom känner sig förföljda och övervakade av någonting.
Nu följer deras polisiära jakt på de oroväckande mördarna som de inte tror är hundar, och det vet ju alla i hela världen att varulvar inte existerar. Men faktum kvarstår, något finns där ute och det verkar vara högintelligent.


Bra och dåligt
Det som är bra med den här boken är att den är spännande och lättläst, den stannar aldrig upp i handlingen eller lägger för stor onödig vikt på långrandiga partier utan flyter på väldigt bra. Den griper tag redan från första sidan och känns aldrig tråkig. Språket är lätt att förstå och dialogen är bra och rapp.
Det som kan vara lite sämre är just det snabba tempot, något som inte passar för alla läsare, och att boken bitvis kan ge en väldigt grafisk och beskrivande bild av misären, offrens tillstånd och nästan ger läsaren en metallisk blodsmak i munnen.


En bok för...
Detta är helt klart en bok för den som tycker om deckare och polishistorier men som också har ett intresse för det okända och övernaturliga, som mytiska varelser, okända arter och ren och spännande fiction. En spännande thriller helt enkelt. Läs den gärna sent på kvällen i höstmörkret med regnet smattrande mot rutan, eller när du ligger ensam i sängen när fullmånen lyser. Det finns mycket som vi fortfarande inte vet, det upptäcks nya arter än idag och myter om varulvar har funnits länge. Hur vet vi att det verkligen bara är myter?