Året med 13 månader

När jag började läsa Året med 13 månader trodde jag att det skulle vara ett större fokus på metoo än vad det var i den, så jag blev faktiskt lite besviken. Istället är det större fokus på den privata Åsa och om hur det är att åldras och leva i en samtid som blir allt mer krävande. Det är även stort fokus på hennes kulturliv vilket jag visserligen tyckte var mycket intressant att läsa om. Det är en mycket välskriven bok och jag gillade verkligen språket i den, men jag har samtidigt, trots att det är en väldigt personlig bok, svårt att avgöra vad Åsa Linderborg faktiskt tycker om metoo, om hon tycker det är någonting bra eller någonting dåligt. Därför hade jag gärna velat att det hade varit större fokus på metoo.

Året med 13 månader är en oerhört välarbetad redogörelse över vad som hände kring Aftonbladet i samband med metoo-rörelsen. Åsa Linderborg berättar naket, vasst och välformulerat sin version av den turbulens hon hamnade mitt i. De stora nyhetshändelserna varvas med vardagsmiddagar, relationer och politiska tankar.
Linderborg är en mästare på att formulera sig effektivt, vilket verkligen kommer fram i dagboksformen.
Boken är väl värd att läsa för alla med samhällsengagemang, det är en utomordentlig samtidsskildring.

Det är svårt att recensera en bok som är skriven i dagboksform. Den känns väldigt personlig.

Boken handlar om hösten 2017 till hösten 2018 då mycket händer i Sverige med Metoo och Svenska Akademin.
Det stormat rejält och medierna rapporterar på ett nytt sätt med krassa följder. Åsa, som är kulturchef på Aftonbladet, står mitt i stormen och blir anklagad för ett självmord. Att hennes artiklar har bidraget till att en offentlig person väljer att ta sitt liv.
I samma veva blir Åsa lämnad och står kvar med spillrorna av det liv hon har byggt upp.
Hon måste hantera två stora kriser samtidigt, en offentligt på jobbet och en privat.
I boken kan man läsa om Åsas otroliga dedikation till sitt jobb, att jobbet är hela hennes identitet.
Det handlar också om åldrande, kroppens förfall och att acceptera att man bli äldre.
Om vänskap och kärleken till hennes barn.
Men också att komma tillbaka när man har varit på botten och hitta en ny mening med sig själv, att gå vidare.

Jag tyckte mycket om boken. Den är väldigt spännande att läsa eftersom den skildrar så mycket av det som hände i Sverige den där hösten. Man förstår att inte allt är svart eller vitt i det man tidigare har läst.
En oerhört intressant skildring.

I Året med 13 månader får vi ta del av kulturjournalisten Åsa Lindeborgs dagboksanteckningar mellan hösten 2017-2018, tiden då meetoo-kampanjen blev viral och Svenska Akademien skakades av skandaler och sönderfall. Lindeborg berättar även intimt och självutlämnande om personliga kriser likväl som glädjefyllda stunder.

Även om jag inte håller med författaren på exakt alla punkter är det intressant att få ta del av hennes tankar och reflektioner, skildrade på ett öppet och sårbart sätt. Vissa delar av boken är aningen provocerande, andra delar väcker sympati. Jag lyssnade på Lindeborgs egen ljudboksinläsning, vilket för mig gav berättelsen en extra dimension. Trots sina nästan 500 sidor avslutades boken på bara ett par dagar, vilket får anses vara ett gott betyg!

Otrolig bok som jag kommer att komma ihåg länge. Boken är aftonbladets före detta kulturchefs Åsa Linderborgs dagbok från hösten 2017 till hösten 2018. Under denna tid händer det mycket i Sverige och i kulturvärlden; metoo, Virtanen, Benny Fredriksson, Svenska Akademien osv. Och Åsa Linderborg råkar på något sätt befinna sig i mitten av allt detta vilket gör hennes dagbok otroligt intressant att läsa. Boken är skickligt skriven och man bara flyger igenom sidorna. Läs!

Jag tyckte mycket om den här boken. Så oerhört intressant att läsa om de 13 månaderna i Åsas liv. Har man följt med under Meetoo så är det extra intressant och ger nya synvinklar. Hon är mycket självutlämnande och behöver inte göra sig bättre än hon är. Vågar visa sig sårbar. En typisk bokklubbsbok. Finns så många trådar att ta upp.

Blev oerhört investerad i den här boken. Var oerhört intressant att få följa med i hennes liv i ett år med mycket intressanta reflektioner. Jag håller också med Åsa om att hon genom att skriva den här boken förknippar hon sig själv för evigt med Benny Fredrikssons bortgång, och jag tycker att det är modigt.

Utöver de spektakulära inslagen i boken (kring bland annat MeToo och Bokmässan) så är den otroligt bra även i det vardagliga. Rekommenderar verkligen den här boken för den som vill följa en av mediesveriges mest inflytelserika personer under ett turbulent år.

Jag läste klart denna för någon vecka sedan och har låtit den vila i tankarna ett tag. För mig va det en otrolig läsupplevelse. Texten känns välarbetad och otroligt fint ihopvävd. I anslutning till hennes tidigare bok ”Mig äger ingen” får berättelsen dessutom en ytterligare dimension. Framför allt tycker jag att det är en intressant skildring av sorg - sorg över kärlek som tar slut, sorg över uppväxten, över åldrandet, över omvärlden och såklart, det där som inte fick hända. Hon är knivskarp och osammanhängande, välformulerad och motsägelsefull och jag känner en stark igenkänning (och frustration) i dessa högst mänskliga drag. En bok som fastnar!

Året med 13 månader av Åsa Linderborg bygger på hennes egna dagboksanteckningar från september 2017 till oktober 2018. Det inträffade många större händelser under den tiden som får stor inverkan på Åsas liv, både privat men framför allt på sitt arbete som chef för kultursidorna på Aftonbladet. #metoo är den största händelsen som för med sig olika konsekvenser för många offentliga personer. Åsa är kritisk i sina uttalanden och anser att man endast ser till ena sidan i frågan. Samtidigt som hon anklagas för att en teaterchef begår självmord efter att ha påverkats en av hennes kolumner. Detta berör henne djupt. I samband med detta blir hon också lämnad av sin stora kärlek för en yngre kvinna. Vilket sätter djupa spår i hjärtat och hon grubblar mycket på hur hon behandlat sin ex och hur hon blivit behandlad.
Dessutom får man ta del av många möten och djupa samtal med olika författare och andra människor inom kulturvärlden.
Åsa har även en grundläggande politisk uppfostran som också lyser igenom i många av hennes samtal.
Jag berörs mycket av hur fina relationer hon verkar ha till sina vuxna barn och hur många vänner hon har som finns runtomkring henne och stöttar henne i olika sammanhang.
Vad jag tar med mig från boken är att man faktiskt inte måste hålla med om allt en person säger eller anser. Man kan ändå ta till sig och påverkas av deras åsikter.
En väldigt annorlunda bok med ett intressant innehåll. Jag lärde mig en hel del om kultureliten och om hur utsatt man kan bli som ansvarig reporter på en större tidning.
#åsalinderborg #åretmedtrettonmånader #polaris #bokförlagetpolaris #metoo #svenskaakademien #aftonbladet #kulturchef

Jag vet att många redan har bildat sig en uppfattning om Åsa Linderborgs bok. Det har sagts att hon urskuldar sig. Att hon inte tar ansvar för sina handlingar. Men det jag ser när jag läser Lindeborgs bok är något annat. Jag ser en osäker människa som från tid till annan klär sina tvivel i tvärsäkerhetens gråa kostym. Det ska komma att ändras. Inte bara blir hon lämnad, hon är dessutom väl snabb att hänga på ett drev som ska komma att vända upp och ner på saker. Åsa tappar det. Vem hade inte gjort det? Den som inte nöjer sig med en plats vid sidlinjen riskerar att dras in saker. Under läsningens gång blir en både rasande och bedrövad. Såklart. Åsa är ingen hjälte, bara en människa. Om än en väldigt utlämnande sådan.