Siri
Bok av Lisa Hågensen
I en inte alltför avlägsen framtid försökte den uråldriga och ondskefulla rörelsen die Herrenvolk lägga Europa under sig genom att avla fram en överlägsen människoras. Men det gick om intet, mycket tack vare Whanzi, en ovanlig femtonåring som lyckades med det osannolika, och Dora, som betalade ett högt pris i sin kamp att störta die Herrenvolk. Vad händer när de goda har segrat? Europa blomstrar och gammal teknologi återupptäcks, men för ungdomarna är det inte över. Whanzi, hennes vänner och Ask, en äkta purebred från The Pure Breed Plant, tar sig norrut, upprättar en bas i Moscow Territory och startar jakten på krigsförbrytarna. Men gruppen splittras. Ask ger sig iväg på en personlig vendetta och Whanzis inre demoner driver henne från den hon älskar i en flykt som får ödesdigra konsekvenser.
Siri är den första delen i den fristående fortsättningen på dystopiserien Purebred. Det är en intensiv dark romance fylld med kärlek, svek och hämnd.
Lisa Hågensen föddes 1966 i Ljungskile där hon fortfarande bor. Hon har arbetat som svetsare, ekonom, syv, lärarvikarie, elevassistent och bedrivit hästavel, men drömmen att skriva en bok har alltid funnits. År 2014 kom debutboken Hennes ögon blå och sedan dess har hon skrivit flera böcker i olika genrer.
Siri är en fristående uppföljare till dystopin Purebred.
Siri var en bok jag hade höga förväntningar på. Tyvärr var det inte en bok för mig. Jag tror boken passar läsare i tonåren bättre.
Det är många namn att hålla ordning på. Jag går tillbaka till persongalleriet i början av boken flera gånger. Ett persongalleri underlättade läsningen mycket eftersom jag inte har läst Purebred serien.
Hela början av boken är som en informationsbomb. Det är svårt att hålla koll på allt som hänt. Det är många namn, städer och generellt saker som har hänt.
Boken har något typ av triangeldrama. Alla är eller har varit förälskad i någon i gruppen och nästan alla älskar Dora. Det känns lite förvirrande men också barnsligt.Whanzi och Dora, eller egentligen alla i deras grupp, är så omogna. Jag vet inte hur gamla de är, förutom att Whanzi är 18, men deras problem känns så små jämfört med vad som sker i deras värld. Dora och Whanzi lever i deras egna värld där de är de enda som betyder något.Deras förhållande känns som två traumatiserade tonåringar som försöker leka vuxna, kasta in en bebis i det så har vi Dora och Whanzis förhållande.
Om du planerar att läsa Siri rekommenderar jag dig att först läsa Purebred dystopin. Jag tror att Siri upplevs som en helare bok då.
2/5 stjärnor i betyg.
Recensionsexemplar från Hoi Förlag.
Siri var en bok jag hade höga förväntningar på. Tyvärr var det inte en bok för mig. Jag tror boken passar läsare i tonåren bättre.
Det är många namn att hålla ordning på. Jag går tillbaka till persongalleriet i början av boken flera gånger. Ett persongalleri underlättade läsningen mycket eftersom jag inte har läst Purebred serien.
Hela början av boken är som en informationsbomb. Det är svårt att hålla koll på allt som hänt. Det är många namn, städer och generellt saker som har hänt.
Boken har något typ av triangeldrama. Alla är eller har varit förälskad i någon i gruppen och nästan alla älskar Dora. Det känns lite förvirrande men också barnsligt.Whanzi och Dora, eller egentligen alla i deras grupp, är så omogna. Jag vet inte hur gamla de är, förutom att Whanzi är 18, men deras problem känns så små jämfört med vad som sker i deras värld. Dora och Whanzi lever i deras egna värld där de är de enda som betyder något.Deras förhållande känns som två traumatiserade tonåringar som försöker leka vuxna, kasta in en bebis i det så har vi Dora och Whanzis förhållande.
Om du planerar att läsa Siri rekommenderar jag dig att först läsa Purebred dystopin. Jag tror att Siri upplevs som en helare bok då.
2/5 stjärnor i betyg.
Recensionsexemplar från Hoi Förlag.
Det här är den fristående fortsättningen på Purebreed serien, en serie som jag inte har läst men jag gärna vill. Jag tror dock om man har läst Purebreed serien så skulle man uppskatta den här boken mer då man redan känner huvudkaraktären och förstår deras val. Dock får man en recap i början av boken så man vet lite vad som tidigare som har hänt.
Boken är uppdelad utifrån tre perspektiv, Dora, Whanzi och Thorbi. Alla karaktärerna är lätt att hålla reda på men var lite jobbigt att läsa att alla är i stort sätt i alla. Det här är inget triangeldrama, det här är en hexagon. Alla verkar vara kära i Dora, eller i alla fall attraherad av henne. Om man inte är kär i henne är man kär i sin bästa vän eller om man är Laban så är det Dora som är hans bästa vän. Thorbi är kär i Whanzi som är kär i Dora. Eller ja hon säger att hon är det men hon beter sig som en idiot (och nu är jag snäll när jag kallar henne det).
Som ni kanske förstår så gillar jag inte Whanzi, ärligt talat har jag aldrig varit så jävla (förlåt att jag svär) arg på en karaktären så som jag är i Whanzi. Jag har aldrig tyckt mindre om en karaktär än henne. Hon klagar och lämnar den hon älskar och sedan skyller på andra om det går fel. Hon verkar inte se hennes egna fel. Hon lämnade sin flickvän i nästan ett halvår när hon lovade att komma hem efter en månad och hon är arg på Dora för hennes val. LIKE WHAT THE FUCK! En annan händelse jag hatar är att alla skyller allt på Dora, speciellt när hennes barn blir kidnappad. KLART SOM FAN DORA ÄR ARG OCH LEDSEN, HON FÖRLORADE PRECIS SITT BARN HA LITE MEDKÄNSLA FÖR TUSAN! Alla föräldrar som säger att de önskade att de räddade barnet först! UGH!
Även fast karaktärerna kunde vara frustrerande (vilket är alla utan Thorbi) så var boken riktigt spännande. Man kunde inte sluta att läsa och även fast man inte förstod allt eftersom jag inte läst Purebreed serien kunde man nästan lista ut varför de var efter en del karaktärerna eller gjorde vad de gjorde. Jag hängde inte riktigt med i slutet när de pratade om någon doktor men jag antar att den personen är ond eller något. Hur som helst kommer jag helt klart läsa fortsättningen, men kommer att försöka att läsa purebreed serien först och främst.
Boken är uppdelad utifrån tre perspektiv, Dora, Whanzi och Thorbi. Alla karaktärerna är lätt att hålla reda på men var lite jobbigt att läsa att alla är i stort sätt i alla. Det här är inget triangeldrama, det här är en hexagon. Alla verkar vara kära i Dora, eller i alla fall attraherad av henne. Om man inte är kär i henne är man kär i sin bästa vän eller om man är Laban så är det Dora som är hans bästa vän. Thorbi är kär i Whanzi som är kär i Dora. Eller ja hon säger att hon är det men hon beter sig som en idiot (och nu är jag snäll när jag kallar henne det).
Som ni kanske förstår så gillar jag inte Whanzi, ärligt talat har jag aldrig varit så jävla (förlåt att jag svär) arg på en karaktären så som jag är i Whanzi. Jag har aldrig tyckt mindre om en karaktär än henne. Hon klagar och lämnar den hon älskar och sedan skyller på andra om det går fel. Hon verkar inte se hennes egna fel. Hon lämnade sin flickvän i nästan ett halvår när hon lovade att komma hem efter en månad och hon är arg på Dora för hennes val. LIKE WHAT THE FUCK! En annan händelse jag hatar är att alla skyller allt på Dora, speciellt när hennes barn blir kidnappad. KLART SOM FAN DORA ÄR ARG OCH LEDSEN, HON FÖRLORADE PRECIS SITT BARN HA LITE MEDKÄNSLA FÖR TUSAN! Alla föräldrar som säger att de önskade att de räddade barnet först! UGH!
Även fast karaktärerna kunde vara frustrerande (vilket är alla utan Thorbi) så var boken riktigt spännande. Man kunde inte sluta att läsa och även fast man inte förstod allt eftersom jag inte läst Purebreed serien kunde man nästan lista ut varför de var efter en del karaktärerna eller gjorde vad de gjorde. Jag hängde inte riktigt med i slutet när de pratade om någon doktor men jag antar att den personen är ond eller något. Hur som helst kommer jag helt klart läsa fortsättningen, men kommer att försöka att läsa purebreed serien först och främst.
Äntligen får vi läsa mer om Dora, Laban och de andra från Purebred böckerna. Det var lätt att komma in i handlingen även om jag fick klura lite på några som kom in senare i Purebred serien. Det var kul att få läsa mer om vad som hände sen, om hur kärlek, makt, pengar och hämnd påverkar deras val.
Väldigt bra bok som är fylld med känslor och vi lämnas med en typ av cliffhanger, eller inte så mycket vi läsare utan mer några karaktärer i boken som inte vet, så jag ser väldigt mycket framemot nästa bok, Tatra.
Väldigt bra bok som är fylld med känslor och vi lämnas med en typ av cliffhanger, eller inte så mycket vi läsare utan mer några karaktärer i boken som inte vet, så jag ser väldigt mycket framemot nästa bok, Tatra.
Händelserna i boken, som är den första delen i Jakten-serien, utspelar sig i ett framtida Europa. Nu har de ondskefulla die Herrenvolk blivit besegrade. Herrenvolk, som ville avla fram en överlägsen människoras. Två av hjältinnorna i kampen är Whanzi och Dora, tonårstjejer som också är ett par. Men medan Dora väntar barn beger sig Whanzi, som har svårt att hantera känslorna kring det kommande barnet, ut på krigsförbrytarjakt. Vem den här Siri är som har gett namn åt boken får läsaren veta först när över halva boken är läst.
Det är bra att det i början finns en hälsning till läsaren från författaren, ett intro, en beskrivning av huvudpersonerna i ett persongalleri samt en prolog. Annars hade jag varken fattat nånting eller haft möjlighet att hålla reda på personerna – trots att huvudpersonerna i berättelsen är ganska få.
Siri är en mörk roman och den innehåller ganska mycket våld. Även om tjejernas förhållande beskrivs naturligt och utan att det framställs som särskilt annorlunda, är deras kärlek inte okomplicerad. Båda slåss med demoner från förr, men gör det på olika sätt. Det är förstås också självklart för mig som läsare att dra paralleller till det tredje riket, rasism, utrotning av folkslag med mera.
Trots att jag bitvis har svårt att hänga med i såväl story som dialog på grund av lite snabba vändningar med mera tycker jag att den här boken är välskriven. Den som gillar att läsa sci-fi gillar med all säkerhet Siri. Jag tror att det finns en hel del sci-fi-nördar där ute, många som kanske är betydligt yngre än jag. Om jag hade varit ung idag hade jag mycket troligt tillhört den gruppen. Men slutet… Slutet… det är… så spännande!
Språket är begripligt och meningarna varken för långa eller för krångliga. Det underlättar för mig som i det här fallet är en oerfaren läsare av sci-fi.
Jag lämnar ett citat med den här recensionen, sånt som tilltalar mig:
”’Det är inget fel på Whanzi’, säger jag. ‘Hon handskas med verkligheten på ett annat sätt än vi, bara.’
Mitt omdöme blir högt.
Det är bra att det i början finns en hälsning till läsaren från författaren, ett intro, en beskrivning av huvudpersonerna i ett persongalleri samt en prolog. Annars hade jag varken fattat nånting eller haft möjlighet att hålla reda på personerna – trots att huvudpersonerna i berättelsen är ganska få.
Siri är en mörk roman och den innehåller ganska mycket våld. Även om tjejernas förhållande beskrivs naturligt och utan att det framställs som särskilt annorlunda, är deras kärlek inte okomplicerad. Båda slåss med demoner från förr, men gör det på olika sätt. Det är förstås också självklart för mig som läsare att dra paralleller till det tredje riket, rasism, utrotning av folkslag med mera.
Trots att jag bitvis har svårt att hänga med i såväl story som dialog på grund av lite snabba vändningar med mera tycker jag att den här boken är välskriven. Den som gillar att läsa sci-fi gillar med all säkerhet Siri. Jag tror att det finns en hel del sci-fi-nördar där ute, många som kanske är betydligt yngre än jag. Om jag hade varit ung idag hade jag mycket troligt tillhört den gruppen. Men slutet… Slutet… det är… så spännande!
Språket är begripligt och meningarna varken för långa eller för krångliga. Det underlättar för mig som i det här fallet är en oerfaren läsare av sci-fi.
Jag lämnar ett citat med den här recensionen, sånt som tilltalar mig:
”’Det är inget fel på Whanzi’, säger jag. ‘Hon handskas med verkligheten på ett annat sätt än vi, bara.’
Mitt omdöme blir högt.