Vintervatten

Bok av Susanne Jansson
När Adam, en treårig pojke hemmahörande på ön Orust, försvinner spårlöst är polisen snabb att avskriva fallet som en drunkningsolycka. Pojkens pappa Martin håller dock inte med och tror att det som hänt är en del av ett större mysterium - en serie händelser som gjort ett stort avtryck både på honom själv och på Orusts invånare.
Vintervatten är en suggestiv spänningsroman som balanserar på gränsen mellan verklighet och det oförklarliga. Havet har en stor plats i berättelsen - det mörka, djupa som lockar och drar. Havet som kan vara stilla, varmt och smekande, eller ilsket och skummande. Något vi inte har kontroll över.

Det handlar också om sorg och saknad. Skulden som tynger Martin efter sonens försvinnande äter sig in i honom. Han isolerar sig, hallucinerar, och hans fru och lilla dotter orkar inte vistas i hans närhet. Det är plågsam läsning att vistas i Martins mörker.

Länge vet jag inte åt vilket håll den här romanen kommer att svänga, vad som kommer att hända, och hur allt kommer att sluta. Men det bränner under huden, hela vägen.
Martin bor med sin familj på den bohuslänska ön Orust. Han har just blivit tvåbarnsfar och arbetar med musselfångst. En dag är han på väg ner till havet med sin treårige son, men i ett obevakat ögonblick försvinner pojken. I vattnet flyter hans röda plasthink och ena vinterkänga, men barnet syns inte till.
Sorgen som griper tag om Martin är förlamande, men han får otippad hjälp av Maya som är nyinflyttad på ön. Hon har en bakgrund som polisfotograf och tillsammans med Martin börjar hon gräva i Adams försvinnande. Det visar sig att det finns händelser i det förflutna med kopplingar till nutiden.
Susanne Jansson har skrivit en fängslande roman som griper tag om mig från första sidan. Jag läser med en klump i magen, försvinnandet som målas upp är mardrömslikt. Det här är en bok som jag läste i ett svep, den var omöjlig att lägga ifrån sig och jag ville ständigt läsa ett kapitel till.
Berättelsen är suggestiv och mörk, och jag vet aldrig riktigt i vilken riktning den kommer utveckla sig. Jag tyckte verkligen om hur dödsfall från det förflutna vävdes in i Martin och Mayas tidslinje. Det här är en spänningsroman av hög klass!
Slutet överraskade mig, och jag gillade det verkligen trots, eller kanske snarare på grund av, att alla trådar inte knöts ihop utan vissa detaljer lämnades öppna för tolkning.
Jag längtar efter att läsa Susanne Johanssons debutroman Offermossen, som verkar väldigt lovande! Vintervatten får 🌊🌊🌊+ (3,5/5) i betyg, då jag saknar lite mångfald i persongalleriet.
När jag vann denna bok motiverade jag med min barnsliga förtjusning över att läsa om bekanta närmiljöer samt författarens särskilda stämma som jag precis blivit nyfiken på. Jag bor i Kungälv och Vintervatten utspelar sig på Orust. Susanne Jansson har tyvärr gått bort och vi får inte läsa mer av henne vilket jag tycker är synd. Hon h a r en särskild röst och det hon skriver känns äkta. Detta är en spänningsroman men det är minst lika mycket en relationsdito. Det handlar om Martin som förlorar sin lille son. Han hittas aldrig men man antar att han drunknat. Så hittar Martin gamla dokument på vinden som väcker frågetecken. Kring vattnet. Kring sonens försvinnande. Jag kommer att läsa Susanne Janssons debut Offermossen då jag instämmer i de positiva ord jag hört om hennes författarskap.
En liten pojke försvinner ute på Orust medan hans pappa Martin pratar i telefon och för en stund släpper uppmärksamheten. Polisen tror att han har drunknat medan hans pappa som känner skuld upp över öronen, inte tror att det är någon olycka. Uppe på vinden hittar Martin fakta om tragedier som ägt rum ett antal år tillbaka, på samma datum varje år. Samma datum som Martins son själv försvann. Är det havet som tagit pojken? Polisfotografen Maya Linde befinner sig tillfälligt på Orust och dras snart in i fallet.

Vintervatten är en spänningsroman som tar de mest oväntade vändningar. Det är en lättläst och välskriven bok som dock saknar något. Kanske tar den slut lite för abrupt? Jag skulle gärna viljat komma personerna i boken lite närmre. En bok om att vara här och nu och ta hand om det vi har.
Åh vad jag tyckte om den här boken!
Jag hade inte alls så höga förväntningar. Jag kände inte till boken sedan innan, men tyckte storyn verkade spännande , och det var den.
En ganska enkel och flytig läsning med spänning och ett uns mystik.
Boken handlar treårige Adam som försvinner vid familjens hus vid vattnet på Orust, då han kort lämnas utan tillsyn. Efter ett par dagars sökande utan resultat antas han vara drunknad, men pappa har svårt att acceptera det. Uppe på vinden hittas sedan konstig fakta kring andra tragedier kring huset. Föredetta polisfotografen Maya blir nyfiken och börjar undersöka fallet.
En bok om en olycka läst från familjen och vänners perspektiv.
En fängslande bok som jag läste ut på en dryg dag.