Sångklubben
Military Wives
Film från 2019 regisserad av Peter Cattaneo
Sångklubben bygger på en sann historia om en militärfrukör som var startskottet för ett helt nätverk av likadana körer på brittiska militärbaser runt om i hela världen.
Det här var en film helt i min smak, en feelgoodfilm med både tårar och skratt. Och såklart mycket musik och kvinnlig vänskap och styrka. Jag gillar när man sitter med ett leende på läpparna när rollistan rullar på bioduken och precis så var det med ”Sångklubben”.
För en grupp kvinnor på en militärbas i England är oron för makar som befinner sig i strid vardag. Här finns den strama kontrollerande Kate (Kristin Scott Thomas) och levnadsglada Lisa (Sharon Horgan), som tar sig an uppdraget att hitta något som förenar dem. Stickningskvällen övergår i vindrickande, men så bestämmer de sig för att pröva körsång. Kate vill höra rena stämmor i en klassisk och andlig repertoar. Hon krockar med Lisa som föredrar fullt ös i poplåtar alla kan texten på och spelar utan noter. Så småningom upptäcker de nya sidor hos varandra och Kate, vars son dödades i strid, får tack vare Lisas rebelliska dotter Frankie oväntad hjälp att bearbeta sorgen hon bär inom sig. Rösterna i den oregerliga kören klingar allt säkrare, och plötsligt får de ett erbjudande från London att sjunga i Royal Albert Hall. Nu måste de lägga sina olikheter och oenigheter bakom sig och hitta sin gemensamma ton.
Det här var en film helt i min smak, en feelgoodfilm med både tårar och skratt. Och såklart mycket musik och kvinnlig vänskap och styrka. Jag gillar när man sitter med ett leende på läpparna när rollistan rullar på bioduken och precis så var det med ”Sångklubben”.
För en grupp kvinnor på en militärbas i England är oron för makar som befinner sig i strid vardag. Här finns den strama kontrollerande Kate (Kristin Scott Thomas) och levnadsglada Lisa (Sharon Horgan), som tar sig an uppdraget att hitta något som förenar dem. Stickningskvällen övergår i vindrickande, men så bestämmer de sig för att pröva körsång. Kate vill höra rena stämmor i en klassisk och andlig repertoar. Hon krockar med Lisa som föredrar fullt ös i poplåtar alla kan texten på och spelar utan noter. Så småningom upptäcker de nya sidor hos varandra och Kate, vars son dödades i strid, får tack vare Lisas rebelliska dotter Frankie oväntad hjälp att bearbeta sorgen hon bär inom sig. Rösterna i den oregerliga kören klingar allt säkrare, och plötsligt får de ett erbjudande från London att sjunga i Royal Albert Hall. Nu måste de lägga sina olikheter och oenigheter bakom sig och hitta sin gemensamma ton.