På slaget tolv

Denna film var inte alls som omslaget såg ut, varken original eller det svenska. Trodde det var en ren romantisk film, trodde den skulle vara rejält sliskig. Jag brukar inte läsa Nora Roberts böcker, för jag har en förutfattad mening om att de är för banala.
Blev glatt överraskad av filmen, som mest är en rätt intressant polisfilm. Huvudpersonen är Phoebe och hon är en otroligt duktig gisslanförhandlare, klok och insiktsfull med god människokännedom. Det är intressant att se henne i action. Sedan är det förstås också en söt kärlekshistoria, som går lite väl snabbt och bra för att vara riktigt trovärdig, men det är trevlig med lite verklighetsflykt ibland. Extra plus för att Phoebe redan har ett barn och en mamma boende hos sig som har agorafobi, det är lite annorlunda.
Sammantaget är det en rätt välgjord film ganska mycket lite mer än bara romantik, som man blir glad av.