Leona Lindbergs pappa är försvunnen. Hon tillåts inte utreda fallet utan sätts på ett annat ärende, där en taxichaufför hittats grovt misshandlad och bunden i ett dike. I samma veva lockas två unga tjejer av spänningen i att utforska nätets allra farligaste och mörkaste vrår - Darknet. Där blir de vittnen till en mycket otäck händelse som tycks ha kopplingar till Leona. När Leona nystar i sin fars försvinnande rullas en skakande familjehemlighet upp. Samtidigt pressas hon hårt då hon själv misstänks för lagbokens allvarligaste brott.
Leona är tillbaka. Som vanligt är det hon gör olagligt eller på gränsen till det. Kan inte låta bli att fascineras av denna polis.
Jag är kluven efter att ha lyssnat på den femte boken om Leona: Öga för öga av Jenny Rogneby.
Det ÄR lättläst, rappt och medryckande, högt tempo. Allt detta som jag gillar och tycker att just Jenny Rogneby gör så bra. Hon knyter också ihop trådar från tidigare böcker på ett snyggt sätt i denna bok.
Men. Jag har bok efter bok börjat tycka allt mindre om huvudpersonen, Leona. Inledningsvis tyckte jag att det var något av en frisk fläkt med en så politiskt inkorrekt huvudperson. Men successivt har jag istället börjat känna en irritation och kanske t o m en förfäran över hennes, partiella, empatistörning. Leona är svår att tycka om, upplever jag. Samtidigt får vi i denna bok, äntligen, flera pusselbitar till varför hon blivit den hon idag är.
Utan att spoila allt för mycket måste jag få konstatera att detta är den tredje, eller möjlighet fjärde, deckaren jag läser i år som har med Darknet som en ingrediens. Det verkar vara mycket populärt...
Jag hoppas innerligt att Jenny Rogneby slutar på topp och nu sätter punkt för serien om Leona. Men. Jag vill inte att hon slutar skriva böcker, för det kan hon! Definitivt!
Det ÄR lättläst, rappt och medryckande, högt tempo. Allt detta som jag gillar och tycker att just Jenny Rogneby gör så bra. Hon knyter också ihop trådar från tidigare böcker på ett snyggt sätt i denna bok.
Men. Jag har bok efter bok börjat tycka allt mindre om huvudpersonen, Leona. Inledningsvis tyckte jag att det var något av en frisk fläkt med en så politiskt inkorrekt huvudperson. Men successivt har jag istället börjat känna en irritation och kanske t o m en förfäran över hennes, partiella, empatistörning. Leona är svår att tycka om, upplever jag. Samtidigt får vi i denna bok, äntligen, flera pusselbitar till varför hon blivit den hon idag är.
Utan att spoila allt för mycket måste jag få konstatera att detta är den tredje, eller möjlighet fjärde, deckaren jag läser i år som har med Darknet som en ingrediens. Det verkar vara mycket populärt...
Jag hoppas innerligt att Jenny Rogneby slutar på topp och nu sätter punkt för serien om Leona. Men. Jag vill inte att hon slutar skriva böcker, för det kan hon! Definitivt!