Handbok för språkpoliser

Ännu en bokreabok har lagts till samlingarna, det vill säga jag har läst den och ställt in den i en bokhylla. Detta var den fjärde och sista boken från 2022 års bokrea som jag köpte till mig själv. Och vad passade bättre då än att avrunda det hela med Sara Lövestams senaste i grammatik-serien, Handbok för språkpoliser.

Sara Lövestam är inte bara författare utan även lärare och språkvetare. Jag har läst flera av hennes romaner och slogs tidigt av den mognad hon visade som författare, sin då låga ålder till trots. Nu har jag läst ytterligare en bok i hennes grammatik-serie och jag måste säga att jag verkligen är sugen på att läsa alla. Den första boken, den om verb, fick jag för länge sen. Resten har åkt upp på inköpslistan.

I den här handboken får vi som är eller vill vara språkpoliser en gedigen utbildning – med glimten i ögat. För vi är ju rätt nördiga, vi som vill skriva korrekt. En stor dos humor ramar in den här utbildningen i grammatik. Läsaren kan välja mellan att spela Good cop eller Bad cop. Ibland är inte ironi och klart tillrättavisande rätta vägen till framgång, ibland måste man ha en stor dos psykologi och pedagogik också. Stryka lite medhårs för att sen… fluffa till pälsen så att det blir… bäst. Sara Lövestam kan det här – både detta med grammatik och att lära ut hur man skriver.

Mitt omdöme blir det högsta.

”Sitter du verkligen och skrattar åt en bok om grammatik, Maria?” frågade min sambo flera gånger under läsningen. Och ja, det gjorde jag verkligen. Rakt igenom. Det var en blandning av skratt för att jag känner igen andra, för att jag kände igen mig själv och bara för att det var hysteriskt roligt.

Sara Lövestam är en mästare på att skriva lättförståeligt om språk på ett humoristiskt sätt, och det kan inte vara lätt trots att det ser så ut.

Boken är uppdelad i lite olika delar, först en bakgrund om svenska språket. Här får vi både läsa om dess historia, om hur det ändrats genom tiderna och att språkpoliser minsann har funnits lika länge som Sverige har varit ett enat rike. I ‘Språkpolisen och samhället’ får vi träffa good cop och bad cop och hur de hanterar förbrytelser på olika sätt, för första gången.

I ‘Tyngre kriminalitet’ och ‘Lättare förbrytelser’ får vi möta dessa ännu oftare. Vi får också lära oss de, just nu, korrekta sätten att stava, uttala och använda olika ord och uttryck. Vi får läsa fältstuder som visar exempel på hur det används fel, och får veta hur det kan ha blivit på det här sättet. Sedan följer det absolut bästa och mest komiska i hela boken: hur man som språkpolis kan hjälpa andra framåt i sin språkutveckling. Allt beror på om man har tagit rollen av good cop eller bad cop och det är under bad cop-instruktionerna jag ibland skrattar så jag gråter.

Mot slutet följer några lagändringar där vi får möta några olika sätt att uttrycka sig på som ändrats, kommatering, stavning och pronomet hen.

Turligt nog för mig, inser jag när jag läser den här boken att jag i mångt och mycket är en good cop. Jag känner igen mig oftare i hur en good cop kan bete sig än en bad cop och jag tror inte att jag kan beskriva hur lättad jag blir av detta, speciellt eftersom en av mina bästa vänner sa: ”De kunde lika gärna ha satt ditt namn där istället för ‘språkpoliser’ tycker jag”, när jag skickade en bild på boken.

Lövestams grammatikböcker har hittills haft en självklar plats i min bokhylla och så kommer även den här ha. Om inte annat för att kunna irritera min sambo när jag sitter och skrattar högt åt en bok om svenska språket.

För en liten språkpolis är det här en underbar bok! Man tror att man kan och vet det mesta inom svenska språket men genom många skrattanfall och flera aha-upplevelser lär jag mig något nytt! Och nu kan jag faktiskt hänvisa till fakta då jag hävdar att jag har rätt.
Tack Sara för en välskriven bok som framöver kommer att vara min bibel!
Du guidar oss läsare fint genom grammatiken.