Den sovande nymfen
Ninfa dormiente
Bok av Ilaria Tuti
Den sovande nymfen är den andra delen i en bästsäljande italiensk deckarserie som vunnit såväl läsarnas som kritikernas hjärtan. En välskriven bladvändare där vi återigen får stifta bekantskap med den färgstarka kriminalkommissarien Teresa Battaglia som utkämpar ett privat krig mot sin alzheimersjukdom.
I en isolerad dal i de italienska Alperna återfinns en målning med titeln Den sovande nymfen. Det visar sig att den är målad med blod från ett mänskligt hjärta. Kommissarie Teresa Battaglia och inspektör Massimo Marini kopplas in på fallet som fullkomligen exploderar när ett nytt offer upptäcks.
Ilaria Tuti bor i Friuli, i nordöstra Italien. Hon debuterade med Blommor över helvetet som var den första i en planerad trilogi om kommissarie Teresa Battaglia. Romanen blev utsedd till Årets bästa debut i Italien 2018 och redan före utgivningen hade den sålts till 12 länder.
Den sovande nymfen är den andra deckaren om Teresa Battaglia, en mycket välskriven bok och förvånande nog författarens andra bok.
Själva deckarintrigen är ganska långsökt och snudd på absurd, tycker jag, men boken är mycket läsvärd pga allt annat; miljön (italienska alperna där författaren bor), människorna, relationerna och inte minst skildringen av kommissariens alzheimers. Allt är mycket suggestivt berättat, man drivs framåt och vill veta hur det går för alla. Det är skickligt berättat hur Battaglias minnesluckor ökar och påverkar både henne och fallet de jobbar på. Jag tycker också mycket om skildringen av kommissariens relation till den yngre manliga kollegan som har sina egna barndomstrauman att reda ut, det är en fin mor och son-relation eller mentor och adept-relation.
Själva deckarintrigen är ganska långsökt och snudd på absurd, tycker jag, men boken är mycket läsvärd pga allt annat; miljön (italienska alperna där författaren bor), människorna, relationerna och inte minst skildringen av kommissariens alzheimers. Allt är mycket suggestivt berättat, man drivs framåt och vill veta hur det går för alla. Det är skickligt berättat hur Battaglias minnesluckor ökar och påverkar både henne och fallet de jobbar på. Jag tycker också mycket om skildringen av kommissariens relation till den yngre manliga kollegan som har sina egna barndomstrauman att reda ut, det är en fin mor och son-relation eller mentor och adept-relation.
Komissarie Teresa Battagli är äntligen tillbaka i en fascinerande och spännande bok som heter "Den sovande nymfen" skriven av den italienska författaren Iliara Tuti. 2018 kom debuten "Blommor över helvetet" och det är otroligt att den här författare inte har fler böcker bakom sig. Hon känns etablerad och bjuder än en gång på en fantastiskt välkomponerad berättelse.
I en isolerad dal i dom italienska Alperna hittas en tavla, "Den sovande nymfen" som är målad med blod från ett mänskligt hjärta. Frågorna kommer genast: Vem är konstnären? Vems är blodet? Och vem är modellen? Utredningen blir komplicerad och vi möter ondskefulla och farliga människor.
Handlingen är både annorlunda och oförutsägbar, flera historier flätas skickligt ihop men för mig är det framförallt karaktärerna, språket och de sagolika miljöerna som ger den största behållningen.
Den 60-åriga Teresa Battaglia är en komissarie som gör starka avtryck. Hon är barsk och säger sin hjärtas mening utan skrupler. Men bakom fasaden finns en ensam människa, som utkämpar en inre kamp mot klockan.Hon lider av diabetes och Atzheimers som utvecklas i rask takt och det påverkar hennes vardag och arbete - och gör henne beroende av sin hemliga dagbok, som har blivit hennes minne. Vid sin sida finns den betydligt yngre inspektören Massimo Marini, som är hennes totala motsats. Samspelet dom emellan är jättefint att följa. Hon utmanar honom och delar med sig av sina erfarenheter på sitt alldeles egna burdusa sätt. Men det finns en värme och omsorg dom emellan som känns och lyser igenom.
Rekommenderas varmt!
I en isolerad dal i dom italienska Alperna hittas en tavla, "Den sovande nymfen" som är målad med blod från ett mänskligt hjärta. Frågorna kommer genast: Vem är konstnären? Vems är blodet? Och vem är modellen? Utredningen blir komplicerad och vi möter ondskefulla och farliga människor.
Handlingen är både annorlunda och oförutsägbar, flera historier flätas skickligt ihop men för mig är det framförallt karaktärerna, språket och de sagolika miljöerna som ger den största behållningen.
Den 60-åriga Teresa Battaglia är en komissarie som gör starka avtryck. Hon är barsk och säger sin hjärtas mening utan skrupler. Men bakom fasaden finns en ensam människa, som utkämpar en inre kamp mot klockan.Hon lider av diabetes och Atzheimers som utvecklas i rask takt och det påverkar hennes vardag och arbete - och gör henne beroende av sin hemliga dagbok, som har blivit hennes minne. Vid sin sida finns den betydligt yngre inspektören Massimo Marini, som är hennes totala motsats. Samspelet dom emellan är jättefint att följa. Hon utmanar honom och delar med sig av sina erfarenheter på sitt alldeles egna burdusa sätt. Men det finns en värme och omsorg dom emellan som känns och lyser igenom.
Rekommenderas varmt!