Lisa och Lilly

En historia som bygger på verkliga händelser och personer.Inte allt för länge sedan utspelar sig historian i Stockholm.Inte allt för länge sedan var homosexualitet något sjukligt och brottsligt.Vi får vara glada att vi kommit förbi det men det finns fortfarande många tabun att ta bort.

Huvudpersonerna är Lisa och Lilly,de förälskar sig och träffas när de kan,när de kan gå ut i ärenden eller smita ut en stund.

Samtidigt som berättelsen är vacker och oskuldsfull så finns även något väldigt sorgset över hela boken.Till slut finner de ingen annan utväg än att begå självmord tillsammans.

Boken är ett tidsdokument om hur homosexuella behandlades och vilken skam och skuld som de fick bära.

En mycket läsvärd bok!

En vackert skriven kärlekshistoria om en på den tiden förbjuden kärlek.
Lisa träffar Lilly på en dans som hon smitit till. Det är kärlek vid första ögonkastet. Deras kärlek ses inte med blida ögon av omgivningen.
Man får en uppfattning om hur hårt livet var på den tiden, början av 1900-talet. Även om hur olika mycket frihet flickor och pojkar hade. En härligt verklighetsbaserad historia.

Boken utspelar sig 1911 och är baserad på en sann historia vilket gör den extra hemsk!
Boken handlar om två tonåringar, Lisa och Lilly som blir kära i varandra. De både tillhör arbetarklassen och bor i Stockholm. Detta är en tid då preventivmedel inte är tillåtet och kvinnor inte får rösta, homosexualitet var olagligt och ansågs oerhört skamfullt.
De stjäl all tid ihop de kan få, smiter hemifrån och träffas på nätterna och går ifrån sina arbetsuppgifter så fort de får möjlighet!
Det är en fin kärlekshistoria skriven så att en får vara en del av den, samtidigt som det hela tiden är en kamp mot föräldrar, lagar och normer.
Det är också en påminnelse om att vi aldrig får ta rättigheten att älska vem en vill för givet!

Boken är baserad på en verklig kärlekshistoria mellan två unga kvinnor Lisa och Lilly i början av 1900-talet. Förutom att boken berättar om deras berörande historia får vi en inblick i människornas livsvillkor under den här tiden. Rekommenderar boken varmt!

Boken bygger på en verklig händelse och börjar och slutar med att två unga kvinnor tillsammans begår självmord. En historia om att vara homosexuell i början av förra seklet men även en skildring av Stockholm och livet i arbetarklassen.

Lite svårt att förstå mig på karaktärerna som jag tycker saknade lite djup, samma med samhällsskildringarna. Dock läsbar.

Lisa och Lilly av Mian Lodalen är en mycket gripande verklighetsbaserad kärlekshistoria spelar sig i Stockholm i början av 1900-talet.
Lisa och Lilly är två unga kvinnor som båda kommer från fattiga arbetarfamiljer. De möts för första gången på en hemlig dans och förstår genast att det finns något speciellt mellan dem. De träffas i smyg så ofta de kan, vilket inte sker särskilt ofta. Men deras kärlek är så stark att de till slut tar beslutet att möta döden tillsammans. Om de inte kan leva ihop så kan de i alla fall dö ihop.

Det är en stark berättelse om många av de svårigheter och orättvisor som rådde under denna tid i Sverige. Arbetslöshet, fattigdom, och kvinnors ojämställda situation. Det är ofattbart att detta bara är drygt hundra år sedan. Samtidigt så är det fortfarande verklighet i många delar i världen. Just samkönade förhållanden ses än idag som något fult och onaturligt runt om i världen. Säkerligen även i Sverige. En bok som Lisa och Lilly kanske kan förändra några av dessa personers syn. Jag hoppas det! ”Dont hide your pride”

Vilken fantastiskt fin bok Mian Lodalen skrivit om 16-åriga Lisa och hennes kärlek till Lilly. Lodalen har verkligen skrivit så att deras kärlek känns genom sidorna.
Så hemskt att de eller andra för den delen fick leva som de ville. Tyvärr är det ju fortfarande så på många håll.

Länge har det varit ganska dött bland nyutkomna böcker med HBTQ-teman. Skrivs det inga såna böcker av svenska författare längre? JO! Alldeles nyligen recenserade jag Sanna Mac Donalds Allt som en gång var. I samma veva kom Mian Lodalens bok Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria ut. Boken nätshoppades tillsammans med Satanskäftarna, även den med ett HBTQ-tema. Nu har jag läst ut båda de två senast köpta böckerna. Totalt har jag därmed läst tre nyutkomna böcker, samtliga med HBTQ-tema, på kort tid. Hurra!

Tiden är 1910. Tonåringarna Lisa och Lilly möts av en händelse på en hemlig dans. Båda har smitit hemifrån. Lisa är hårdare hållen än brodern och det är inte rättvist. Familjen är inflyttad till Stockholm från Örebro, förutom äldre systern, som tjänar som piga på landsbygden. Lisa vill inte bli piga. Inte nu när hon har träffat Lilly. Lilly, med de gröna ögonen. Lisa blir förälskad, Lilly besvarar känslorna. Problemet är bara tiden. Homosexualitet, kanske mest manlig egentligen (kvinnor förväntades inte ha nån sexualitet), är förbjuden. Lisa har ingen att anförtro sig åt. Systern försöker övertala henne att sluta träffa Lilly och mamman tror att hon smyger ut för att träffa en kille.

Det här är både virvlande vackert och sorgligt tungt. Som läsare vet jag att denna kärlekshistoria inte slutar lyckligt. Att den tar slut drygt ett år senare framgår tyvärr redan av baksidestexten på boken. Jag hade önskat att detta inte hade tryckts i texten på omslaget, spoilern är total. Samtidigt… det här är en roman baserad på verkliga händelser och personer. Den som har forskat om Lisa och Lilly, som Mian Lodalen har gjort, känner till fakta. Och slutet är som det är – inte gott.

Nåja, det glädjer mig att författaren tänker sig en romansvit som speglar åren 1910 – 70 ur ett HBTQ-perspektiv. Den här boken är första delen. Jag kan bara hoppas att övriga delar har baksidestexter som inte avslöjar lika mycket. Stavfelen jag hittar i boken kan jag (nästan) leva med, däremot inte spoilern på bokens omslag. En speciell stjärna får boken för sin form. Jag gillar formatet och den annorlunda satsytan. Omslaget, förutom baksidestexten, är så rätt.

Mitt omdöme blir, trots spoilern, det högsta.

Fin, sorglig, hemsk och läsvärd berättelse om två tonåringar som föräldrar sig i varann under tidigt 1900-tal ”. Detta är såklart förbjudet och det slutar med att båda hittas döda. Slutet kom lite abrupt, men det var starkt. Kommer absolut läsa kommande böcker av Mian Lodalens planerade serie om homosexuellas situation fram till 70-talet.

Mian Lodalens roman om sextonåriga Lisa och Lilly i Stockholm under tidigt 1900-tal griper verkligen tag i läsaren. Baserad på den verkliga händelsen om det förälskade paret som 1911 valde att dränkta sig i Hammarby sjö är en omvälvande berättelse om hopplöshet, fattigdom och förtvivlan. Men även om en längtan efter frihet, ett eget liv - och en het, varm och överväldigande kärlek. En kärlek som blir helt förtärande. Partets frustration rinner från sidorna och rädslan inför en framtid där inget kommer att bli bra är oerhört närvarande genom läsningen.
Mian Lodalen har fångat Lisa och Lilly oerhört starkt och med ett fint och ibland nästan ömt språk berättar hon om deras sista år i livet. Hon får det att brinna i kroppen på läsaren och följa varje steg i berättelsen, trots att man vet åt vilket håll det går.

"Kärleken ska vara en fest!"

Hur vackert ljuder inte dessa ord och hur ofta tar vi inte detta förhållningssätt till kärleken för givet, i alla fall de flesta av oss. I Mian Lodalens senaste roman är kärleken allt annat än en festlig självklarhet. Här är Lisas och Lillys kärlek inte bara en omöjlighet - den är också straffbar.

Att homosexualitet ansågs kriminellt ända fram till 1944 i Sverige, eller att sjukdomsstämpeln formellt togs bort först 1979, har väl förhoppningsvis inte undgått någon (även om jag av erfarenhet vet att många är vådligt ovetande om detta faktum). Beroende på hur man ser på tid eller historia, kan ett sådant Sverige tyckas långt bort. Ändock löper människor som inte motsvarar heteronormen stor risk att utsättas för både hatbrott och diskriminering, än idag.

Trots att man i begynnelsen av boken vet hur illa det ska sluta, att man en höstdag 1911 ska hitta två sextonåriga flickors kroppar sammanbundna i Hammarby sjö, hoppas man under historiens gång att det ändå ska lösa sig för dem, att de ska få älska varandra fritt, utan samhällets, lagens och andra människors fördömande blickar och ord. Så blir det inte.

Med lika stor dos hopplöshet som berusande hoppfullhet till livet och lusten, virvlar Lisa och Lilly in i varandras liv och kroppar med en intensitet och kärlek som är svår att stå oberörd inför. Lodalen skildrar ett stycke svensk historia som inte bara ter sig problematiskt för homosexuell kärlek, utan även för kvinnor generellt. Detta är en tid innan allmän rösträtt, då både preventivmedel och rätten till sin egen kropp var en utopi för kvinnor. Sådant vi idag tar för självklart har inte många år på nacken. Det är bra att påminna sig om det ibland.

"Om en flicka stod sysslolös fick hon räkna med att bli tilltalad. Ifrågasatt. Tafsad på. De var överallt. Männen som tog sig friheter utan att be om lov." Även om detta ska skildra en tid för över 100 år sedan, tror jag att många kvinnor med mig kan känna igen sig i föregående mening, oavsett om det sker på krogen, på spårvagnen, på gatan, i skolan eller på jobbet. Och det är djupt bekymmersamt.

Året är 1911 i Stockholm då Lisa på en dansbana nere vid vattnet får syn på Lilly och ska aldrig kunna tänka på någon annan efter det. Det har aldrig funnits någon annan än Lilly eller någon som henne. Hur kan något som känns så rätt och självklart vara så otroligt fel? – tillochmed straffbart med dödlig utgång. Två hårt arbetande unga kvinnor gör allt för att hinna ses under sin lediga tid. Föräldrarna undrar vilka killar de är ute och träffar på nätterna. De gör allt för att hålla sin kärlek till varandra hemlig, men hur länge ska de orka och hur långt är de villiga att gå för att föralltid få vara med varandra?
-
Jäklar i min låda vad många bra böcker jag läst på sistone och den här hamnar högt upp på den listan. Det är en berättelse om att vara kär för första gången. Om att älska någon så att det gör en till den lyckligaste människan i hela världen. Om att älska någon så intensivt att det gör ont. Om att inte få älska den personen. En kärlek som är så förbjuden. En kärlek värd att dö för. Tänk att leva ett liv men där du inte får vara hela dig själv, där andra vill att du ska vara någon annan. Det gör så ont att läsa om. Att det här har hänt är så svårt att greppa och inte allt för så länge sedan i Sverige. Ännu svårare har jag att förstå att det fortfarande ser ut så på vissa platser i världen just precis nu. Den här boken är så himla fin men också så hjärtskärande. Jag vet ju hela tiden vad som skall komma och bävar inför slutet, vill inte att det ska ske men jag kan inte sluta läsa. Hur tragiskt det än är så är det himla bra, hjärtskärande bra!

På Mosebacke torg i Stockholm står en staty föreställande två unga kvinnor. Den har det högst missvisande namnet systrarna. Kvinnorna som avbildats på statyn hette Lisa och Lilly, de träffades som sextonåringar på en dansbana i Stockholm och blev blixtförälskade. Ett år senare hittades deras sammanbundna kroppar drunknade i Hammarby sjö. Det här är berättelsen om dem.

.

Mian Lodalen har skrivit en gripande kärlekshistoria som jag kommer bära med mig länge. Skildringen av Lisa och Lillys livsöden är hjärtskärande, det är tragiskt att det enda stället där de såg en möjlig framtid tillsammans var i döden.
Lisa och Lilly var för mig en riktig bladvändare, jag blev helt uppslukad av deras berättelse och kunde inte lägga boken ifrån mig. Boken är så välskriven, Lodalen lyckas verkligen förmedla känslor genom sitt språk. Karaktärerna rör sig på känsloregistrets ytterligheter. När de är lyckliga är euforin himlastormande, när de är ledsna befinner de sig på avgrundens botten. Precis så som känslor ofta upplevs i tonåren.
Det är svårt att förstå att den här bokens handling är hämtad från verkligheten, för drygt hundra år sedan, på 1910-talet. På grund av dåtidens syn på samkönad kärlek kunde inte Lisa och Lilly leva sina liv som de ville, och när de gått bort fick de ingen rättvisa. Inte ens deras sista önskan, att begravas i samma kista, infriades. Därför känns det särskilt fint att Mian Lodalen ger deras kärlekshistoria upprättelse, och jag ser fram emot att läsa kommande delar i hennes planerade trilogi.
Jag ger den ⭐️⭐️⭐️⭐️/5 i betyg, dess enda minus var enligt min mening att de historiska inslagen stundtals kunde kännas lite för övertydliga, jag kunde känna mig lite skriven på näsan.

I ett tidigt 1900-tal, på Södermalm i Stockholm får vi följa och läsa om den sanna kärlekshistorian om Lisa och Lilly.
Boken griper tag i en från första stund. Den är lättläst, vacker och tragisk.

Detta är den första boken i en romansvit om tre, skrivna av Mian Lodalen och alla baserade på sanna samkönade kärlekshistorier. Denna utspelar sig runt 1910 och handlar om de två unga arbetarklasstjejerna Lisa och Lilly och deras relation. Vi får läsa om både stark, pirrig ung kärlek och avgrundsdjup sorg och samhälleligt fördömande. Jag blev starkt berörd av Lisa och Lilly och ser väldigt mycket fram emot de resterande två böckerna!

Finstämd och bra tidsskildring om en ung vacker och omöjlig kärlekshistoria med ett sorgligt och för tidigt slut

Fin och välskriven med ett opretentiöst och engagerande språk. Och så är den ju viktig, så klart.

Det är tidigt 1900-tal. Sextonåriga Lisa träffar jämngamla Lilly på en hemlig dans och det är kärlek vid första ögonkastet. Men kärlek två kvinnor emellan var naturligtvis inte enkelt 1911, och framförallt var det olagligt och straffbart med döden. Lisas mamma är snäll, hennes pappa sträng och hennes syster som flyttat till Småland för att ta tjänst som piga är orolig. Lisa och Lilly finner sin tillflykt hos konstnären Eugèn Jansson.

Lisa och Lilly fanns i verkligheten, de står som staty på Mosebacke torg och fallet om de två dränkta flickorna är väl dokumenterat om än missförstått. Till exempel har det teoretiserats om att båda flickorna var gravida och valde att ta livet av sig tillsammans, författaren tyckte att förklaringen inte verkade stämma och hade länge funderat på att skriva om dem.

Berättelsens verklighetsförankring gör att man i sidorna träffar på existerande karaktärer som konstnären Eugèn Jansson och aktivisten Hinke Bergegren. Men livet som ledde upp till deras fruktansvärda öde har Lodalen skickligt fiktionaliserat. Språket ger en närhet till berättelsen som gör den än mer berörande och man ska nog inte vara förvånad om man gråter en skvätt eller två. Eller kanske en flod. Själv grät jag redan på första sidan.

Lisa och Lilly är första delen i en romansvit Mian Lodalen planerar att skriva om homosexuellas livsvillkor helt baserad på historiska fall och jag ser mycket fram emot de andra två. Kanske har Sverige fått en egen Sarah Waters?

Fantastisk bok! Denna bok låter läsaren kastas in i en tid och ett tänk som är så annorlunda mot idag. Språket i boken är vackert och språket i konversationerna är tidstypiskt. Handlingen som är verklighesbaserad och berättar om två unga kvinnor och deras öde beskriver synen på homosexualitet vid denna tid, en syn som orsakade att många inte kunde leva hur och med vem de ville.

Denna bok ger upprättelse till dessa två unga kvinnor och deras starka kärlek till varandra som vid denna tid inte tilläts existera.

Åh, en sån vacker berättelse. Mian Lodalen har skrivit en kärlekshistoria, som genomsyras av en tragik, präglad av sin tids fördomar, lagar och klasstillhörighet. Lisa och Lillys öde levandegörs med hjälp av dokumentation och Lodalens vilja att ge flickorna upprättelse. Och hon gör det så bra. Det här är läsning som fängslar och berör. Och upprör. Jag känner både sorg och frustration över flickornas situation. Hur de drivs in i döden av en samhällsstruktur som fördömer och trycker ner människor ( inte minst kvinnor i arbetarklassen).
Detta är en fin och sorglig berättelse, ack så viktig med sitt historiska perspektiv vad gäller klass/kvinno/hbtq-kampen. Jag skänker en tacksam tanke till alla som gick före och kämpade för ett bättre samhälle, som vi alltför ofta tar för givet.
Lisa och Lilly får ☕☕☕☕☕ och en 🍰 för det fina omslaget.

Jag har läst många av Mians böcker genom åren och tyckt om dem. Och detta är en sann pärla!
Lisa & Lilly: en sann kärlekshistoria.
Den är varm, vacker och samtidigt tungt sorglig. Historien om ung pirrig kärlek i en tid då det inte accepteras. Två unga kvinnors väg till varann under 1900-talets början.
Man känner med dessa kvinnor, lever sig in i deras situation. Hon skriver så levande att man nästan känner sig som om man är i Sthlm under denna tid, miljöer beskrivs väldigt verkligt.
Det är en bok som kommer finnas kvar i mig.