Graz
Bok av Bart Moeyaert
Bart Moeyaert har fängslat unga läsare världen över och belönats med ALMA-priset. I sin första vuxenroman, Graz, har han skrivit en vacker skildring om kärlek, ensamhet, saknad och det märklig i att försöka komma underfund med vem man innerst inne egentligen är.
Hermann Eichler har tagit över sina föräldrars apotek i Graz. Där kan han komma med goda råd för vartendaste piller, rekommendera medicinering utifrån årstid och är omtyckt av sina kunder. Det är bara när det kommer till sitt eget liv han känner att han inte har full kontroll över händelserna. Och i sin relation till kvinnor är återhållen och blyg. Det är som att hans far auktoritet ännu tynger ner honom.
En dag inträffar sedan en olycka utanför Hermanns hus då en flicka blir liggandes bredvid sin cykel. Hermann hjälper dock inte men hittar hennes plånbok och inser då att flickan egentligen är en pojke. På natten börjar han genom snö och vind gå in mot det vintriga Graz för att återlämna plånboken. En vandring mot drastiska insikter och ett sexuellt uppvaknande som morgonen därpå får honom att inse vidden av sin ensamhet.
Med en fantastisk prosa lyckas Moeyaert subtilt fånga ett känsloliv som kommer till liv. En vacker hyllning till staden Graz som scen för Eichlers vandringar och insikter i denna omistliga kortroman om kärlek, saknad och ensamhet.
3,5 för det fina språket.
Hermann är ensam. Han har ärvt pappans apotek, tredje generationen, och är bra på att ge kunder råd men lever annars en ganska isolerad tillvaro. Hermann har alltid varit ensam, förstår vi när vi läser, och det förstår även han när en ung kvinna en dag råkar ut för en olycka framför hans bostad och sätter hans tankar i rullning. En kvinna förresten? Hermann hittar flickans plånbok och hennes ID och inser att den som råkat ut för olyckan är en pojke, unge Jochen.
Bekymrad över det som hänt, och senare över en inbillad skuld för det som skett följer vi apotekarsonen genom den österrikiska staden. "Graz" är en observationsroman. Vi får vara med i Harmann Eichlers huvud en kort tid, se vad han se, lyssna på hans tankar om staden, de som bor där, om sig själv. I små korta ögonblick får vi vara med hans livslånga sorg och saknad.
"Mamma vände sig om. Hon sa: "Vad har du ätit, gosse?" och lade handen mot mitt bröst. Hon sa att jag inte behövde sova. Jag kunde börja med att vila ut.
Jag sa: "Jag vet, mamma", och tackade henne.
"Det behövs inget tack", sa hon, "Försök tänka på något vackert."
Sedan dog hon en gång till.
Jag blundade och tänkte på något vackert."
"Graz" är en vacker betraktelse över en ensam människas tillvaro. Språket är poetiskt och dialogerna är mästerligt uppbyggda. Det är 120 sidors språklig njutning som antagligen skulle tjäna på en omläsning.
Hermann är ensam. Han har ärvt pappans apotek, tredje generationen, och är bra på att ge kunder råd men lever annars en ganska isolerad tillvaro. Hermann har alltid varit ensam, förstår vi när vi läser, och det förstår även han när en ung kvinna en dag råkar ut för en olycka framför hans bostad och sätter hans tankar i rullning. En kvinna förresten? Hermann hittar flickans plånbok och hennes ID och inser att den som råkat ut för olyckan är en pojke, unge Jochen.
Bekymrad över det som hänt, och senare över en inbillad skuld för det som skett följer vi apotekarsonen genom den österrikiska staden. "Graz" är en observationsroman. Vi får vara med i Harmann Eichlers huvud en kort tid, se vad han se, lyssna på hans tankar om staden, de som bor där, om sig själv. I små korta ögonblick får vi vara med hans livslånga sorg och saknad.
"Mamma vände sig om. Hon sa: "Vad har du ätit, gosse?" och lade handen mot mitt bröst. Hon sa att jag inte behövde sova. Jag kunde börja med att vila ut.
Jag sa: "Jag vet, mamma", och tackade henne.
"Det behövs inget tack", sa hon, "Försök tänka på något vackert."
Sedan dog hon en gång till.
Jag blundade och tänkte på något vackert."
"Graz" är en vacker betraktelse över en ensam människas tillvaro. Språket är poetiskt och dialogerna är mästerligt uppbyggda. Det är 120 sidors språklig njutning som antagligen skulle tjäna på en omläsning.