The Most Dangerous Game
Film från 1932 regisserad av Ernest B. Schoedsack och Irving Pichel
The Most Dangerous Game är i dag kanske mest förknippad med de olösta Zodiac-morden i Kalifornien i slutet av 60-talet. En av många teorier kring det fallet är att mördaren inspirerades av såväl handlingen som dialogen i denna actionthriller om en galen rysk adelsman som lurar båtar till att gå på grund utanför hans privata ö i Karibien, för att sedan ta emot överlevarna som gäster i sitt slott innan han visar sitt sanna jag och ger dem ett ”erbjudande” om att tävla mot honom. De får ett halvt dygns försprång, en kniv och lite annan nödvändig utrustning för att ta sig iväg och gömma sig på ön. Sedan kommer adelsmannen, General Zaroff, efter dem med jaktvapen. Lyckas de överleva natten får de sin frihet åter. När filmen börjar är det dock ännu ingen som har överlevt. Den ”tävlande” som står närmast på tur är den berömde storviltjägaren Sanger Rainsford, ensam överlevande från ett skeppsbrott som kostade alla hans vänner livet.
Det vore synd om denna filmpärla (vilken också har en litterär förlaga) skulle falla i glömska och reduceras till en fotnot i true crime-litteraturen. Det är den alltför bra för. Inte minst Leslie Banks, filmens Zaroff, gör en lysande rollprestation som bara i sig gör den sevärd. Filmen blev för övrigt hans välförtjänta genombrott. Eftersom det är en film från 30-talet bygger den dock så klart delvis på överspel och stereotyper, så den som kräver realism i filmer hittar nog en hel del att reta sig på. Något som också bör noteras är den fina scenografin - framför allt i djungelscenerna, som trots den svartvita färgen är riktigt vackra.
Det vore synd om denna filmpärla (vilken också har en litterär förlaga) skulle falla i glömska och reduceras till en fotnot i true crime-litteraturen. Det är den alltför bra för. Inte minst Leslie Banks, filmens Zaroff, gör en lysande rollprestation som bara i sig gör den sevärd. Filmen blev för övrigt hans välförtjänta genombrott. Eftersom det är en film från 30-talet bygger den dock så klart delvis på överspel och stereotyper, så den som kräver realism i filmer hittar nog en hel del att reta sig på. Något som också bör noteras är den fina scenografin - framför allt i djungelscenerna, som trots den svartvita färgen är riktigt vackra.