Igelkottens elegans
The Elegance of the Hedgehog
Bok av Muriel Barbery
Igelkottens elegans är en varm och intelligent berättelse om två kvinnor. Båda bor i en fastighet i Paris välbärgade kvarter. Båda döljer sina talanger för omvärlden.
Tolvåriga Paloma Josse är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig inte älskad och har bestämt sig för att ta livet av sig på sin trettonårsdag.
Portvakten Renée Michel är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild, den vresiga och obildade portvakten med få intressen bortom katten och skräniga teveprogram.
Renées och Palomas vägar korsas när en lägenhet i huset blir ledig och den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.
Muriel Barbery föddes 1969 i Casablanca, Marocko. Hon är författare och lärare i filosofi.
"Ingen kunde någonsin föreställa sig att denna kärleksfulla och roliga bok med sin filosofiska ådra skulle få en sådan otrolig succé." Le Monde (Frankrike)
"Den här andra romanen av Muriel Barbery, [...] fransk författare och filosofilärare, tillhör de mest uppiggande och enastående romanerna på senare år." Elle (Italien)
"En underbar social satir, en intelligent guide i konst och filosofi och en mycket underhållande och rörande historia om två särlingar." Medien (Tyskland)
Vissa böcker läser man, andra upplever man. Denna bok kvalar definitiv in under epitetet upplevelse. En både poetisk och humoristisk betraktelse över livet och vad som gör det värt att leva. Väldigt fin bok!
Renée är en femtioplusårig portvakt i en fin parisisk byggnad. Hon håller sig i skuggorna, och sin yrkesroll till trots är hon väldigt intresserad av allt som har med filosofi och kultur att göra.
I samma byggnad bor tolvåriga Paloma. Hon känner inte att hon passar in någonstans, varken i sin familj eller bland jämnåriga. Paloma mår väldigt dåligt och har bestämt sig för att inte leva längre än till sin trettonårsdag.
De två livsödena korsas i och med att herr Ozu flyttar in i byggnaden och vänder uppochner på alla invanda mönster.
.
Igelkottens elegans är en välläst och mycket uppskattad roman, vilket jag verkligen kan förstå och ställa mig bakom. Jag gillar verklighet upplägget för boken, som utgår från en lägenhetsbyggnad och zoomar in på människorna som bor där. De betraktas av två outsiders, som lever i samma miljö men inte riktigt känner att de hör hemma där. Språket är väldigt fint, personbeskrivningarna likaså. Jag har dock svårt att köpa det som ska tolkas som utdrag ur den tolvåriga flickans dagbok. De är skrivna på ett väldigt högtravande och pretentiöst sätt som jag har svårt att se att ett barn skulle använda. Dessutom var startsträckan relativt lång.
Med det sagt vill jag ändå rekommendera Igelkottens elegans. Den är väldigt vacker och varm, och jag uppskattade särskilt de många kulturreferenserna. Själva berättelsens andemening lyckas beröra mig, och slutet ingav en tomhetskänsla. Jag kommer att sakna Renée och Paloma.
I samma byggnad bor tolvåriga Paloma. Hon känner inte att hon passar in någonstans, varken i sin familj eller bland jämnåriga. Paloma mår väldigt dåligt och har bestämt sig för att inte leva längre än till sin trettonårsdag.
De två livsödena korsas i och med att herr Ozu flyttar in i byggnaden och vänder uppochner på alla invanda mönster.
.
Igelkottens elegans är en välläst och mycket uppskattad roman, vilket jag verkligen kan förstå och ställa mig bakom. Jag gillar verklighet upplägget för boken, som utgår från en lägenhetsbyggnad och zoomar in på människorna som bor där. De betraktas av två outsiders, som lever i samma miljö men inte riktigt känner att de hör hemma där. Språket är väldigt fint, personbeskrivningarna likaså. Jag har dock svårt att köpa det som ska tolkas som utdrag ur den tolvåriga flickans dagbok. De är skrivna på ett väldigt högtravande och pretentiöst sätt som jag har svårt att se att ett barn skulle använda. Dessutom var startsträckan relativt lång.
Med det sagt vill jag ändå rekommendera Igelkottens elegans. Den är väldigt vacker och varm, och jag uppskattade särskilt de många kulturreferenserna. Själva berättelsens andemening lyckas beröra mig, och slutet ingav en tomhetskänsla. Jag kommer att sakna Renée och Paloma.