Den yttersta lyckans ministerium
The Ministry of Utmost Happiness
Bok av Arundhati Roy
En vidunderlig roman om kärlek. Kärlek som föds där man minst av allt förväntar sig det. Kärlek man ger allt för. Kärlek man går under av.
Arundhati Roy återvänder till skönlitteraturen tjugo år efter att den älskade och bästsäljande roman De Små Tingens Gud vann Man Booker-priset
.
Den yttersta lyckans ministerium är en mäktig kärlekssaga som tar oss med på en resa genom Indien, från Delhis trånga gränder till Kashmirs mäktiga berg. Vi möter Anjum som en gång hette Aftab och var någon helt annan. Hon rullar ut en matta mellan två gravstenar på en kyrkogård och kallar det sitt hem. Allt fler söker sig till henne, och kyrkogården blir snart en tillflyktsort för stadens utstötta som där finner tröst, vänskap och hopp.
ARUNDHATI ROY är född 1961 i den indiska delstaten Kerala, är författare, samhällsdebattör och fredsaktivist.
»Satir, politik, kärlek och gränsöverskridanden kommer till gripande uttryck på romanens tematiska nivå. Men själva överskridandet utgör också Arundhati Roys suveränt behärskade teknik.«
- Svenska Dagbladet
»Den yttersta lyckans ministerium är en ögonöppnare - emellanåt med mycket vackert och kraftfullt språk«
- Sveriges Radio
»Den författare hon själv pekat på som stor inspirationskälla är Gabriel García Márquez. Det känner man ibland när det svindlar till och blir magiskt magnifikt.«
-Dagens Nyheter
»Förtrollande möte mellan poesi och politik.«
-Norrtelje Tidning
»...här och där glimmar språket till och berättarglädjen lyser«
-Yukiko Duke
»Sammantaget är Den yttersta lyckans ministerium en grandios roman som utmanar föreställningar om hur en berättelse ska berättas, det är en roman med storhetsvansinne som rymmer allt som är viktigt i livet.«
- Lyrans Noblesser
»Den yttersta lyckans ministerium är en egensinnig, vildsint, sorglig, uppfordrande och djupt originell historia, med sitt myllrande persongalleri och sin rörelse mellan poesi och politik. Det är, som sagt, en originell berättelse. Ett romanbygge som spretar, kränger och inte följer några färdiga mallar.«
- VLT
Anjum hette tidigare Aftab och är, till sin mors fasa och sin fars ovetande en hermafrodit. Hen rymmer hemifrån när hon är 15 och bosätter sig med ett gäng transpersoner som försörjer sig som tiggare och prostituerade och genomgår en könskorrigering.
Hon blir muslimsk fånge när kriget mellan Indien och Pakistan är i full gång.
Hon rullar ut en matta mellan två gravstenar på en kyrkogård och kallar det sitt hem. Det kommer människor från alla möjliga håll och bosätter sig där och kyrkogården blir en tillflyktsort för utstötta som finner hopp, tröst och vänskap tillsammans.
Det här är en bok med flera olika huvudpersoner, varav Anjum är en. De politiska stormarna i Indien beskrivs från olika vinklar och olika tidsperspektiv och även om boken är en ganska mastig historia, både till antalet sidor (drygt 400 med liten text) och innehållet (på flera olika sätt) är det en väldigt läsbar bok som väver ihop politik och människoöden på ett fantastiskt sätt och skapar en svårslagen historia. Den kräver en hel del av läsaren. Det är många personer att hålla reda på, det är många gånger det som är skrivit påverkar ända in i hjärtat och det är många olika indiska minoriteter att träffa på och försöka hålla isär, men det är samtidigt väldigt bildande.
Det tog mig 2 veckor att läsa boken (det är länge för att vara jag, för jag läser snabbt och ofta) och det säger något om att du som läsare behöver stanna upp, reflektera och analysera det du läser oftare än i andra typer av romaner.
Hon blir muslimsk fånge när kriget mellan Indien och Pakistan är i full gång.
Hon rullar ut en matta mellan två gravstenar på en kyrkogård och kallar det sitt hem. Det kommer människor från alla möjliga håll och bosätter sig där och kyrkogården blir en tillflyktsort för utstötta som finner hopp, tröst och vänskap tillsammans.
Det här är en bok med flera olika huvudpersoner, varav Anjum är en. De politiska stormarna i Indien beskrivs från olika vinklar och olika tidsperspektiv och även om boken är en ganska mastig historia, både till antalet sidor (drygt 400 med liten text) och innehållet (på flera olika sätt) är det en väldigt läsbar bok som väver ihop politik och människoöden på ett fantastiskt sätt och skapar en svårslagen historia. Den kräver en hel del av läsaren. Det är många personer att hålla reda på, det är många gånger det som är skrivit påverkar ända in i hjärtat och det är många olika indiska minoriteter att träffa på och försöka hålla isär, men det är samtidigt väldigt bildande.
Det tog mig 2 veckor att läsa boken (det är länge för att vara jag, för jag läser snabbt och ofta) och det säger något om att du som läsare behöver stanna upp, reflektera och analysera det du läser oftare än i andra typer av romaner.