Här brusar strömmen förbi
Bok av Stina Ekblad
Stina Ekblad har ägnat ett yrkesliv på scenen åt att gestalta det skrivna ordet, åt dramatikens och poesins kraft. I denna personligt hållna och vackert skrivna memoar skildrar hon den livsväg som lett fram till de stora scenerna där hon syns idag. Hon berättar om barndomen i finlandssvenska Österbotten och om vägen därifrån till Danmark och till teatern, om roller hon spelat och människor hon mött.
Här brusar strömmen förbi är skriven i dialog med de dikter som på många sätt präglat Stina Ekblads liv. Det är inte bara en självbiografi utan lika mycket ett passionerat försvar för poesin, musiken, litteraturen och vårt behov av skönhet.
Stina Ekblad är min favoritskådespelerska. Nu har hon givit ut en bok. Det är en självbiografi men den är en ovanlig sådan. Den är inte alls särskilt privat. Hon berättar inte om sitt kärleksliv, boken innehåller inget skvaller och hon berättar bara om kollegor när hon skriver om en uppsättning eller film där de arbetat tillsammans. Då skriver hon om dem som de är i sina yrken inte som privatpersoner. Varje kapitel börjar med en dikt som betyder mycket för Stina. Biografin handlar mycket om poesi och den stora betydelse den har för henne. Boken är också indelad i fem delar. De är flicka, tonåring, kvinna, mamma och gumma. Första delen handlar förstås om uppväxten och skolgången. Tonåring berättar om hur hon hoppar av gymnasiet i Finland och börjar på teaterskola i Danmark. I kvinna handlar det främst om arbetet som skådespelare och om hur hon flyttar till Sverige. Stina är på turné och läser Århundradets kärlekssaga som monolog. Då erbjuds hon arbete på Stockholms stadsteater och tackar ja eftersom hon saknar det svenska språket även om hon talar en mycket god danska. I mamma berättar hon om när hon fick sin son och om att vara mamma. I gumma handlar det bl.a. om döden. Jag tycker mycket om boken, särskilt hennes tankar kring diktens betydelse.