Vera Svansons dagbok för tacoälskare och halloweenfantaster

3,5/5

Vera Svanson berättar om sitt liv för dagboken Blåmögel, och bara där börjar jag tycka om Vera. Att följa med in i hjärnan på en elvaåring och se världen från hennes sida där allt är sådär dramatiskt och livsviktigt som det var när man var i den åldern, det är faktiskt ganska upplyftande även som vuxen.

Vi möter Veras familj med tacotokiga pappa, mamma som hux flux blir halloweenfantast efter att nya grannen visat sig vara det, storebror Svante som vill bli youtubestjärna, lillasyster Olivia och moster Bibban. Men också bästa vännen Lisen och nya killen i skolan, Hugo, som både Vera och Lisen blir kära i! Sedan finns det såklart andra personer som flanerar runt i dagboksvärlden, men de är mest bifigurer. Hur fungerar det egentligen när både en själv och bästa vännen är kär i samma kille, och det visar sig att han inte alltid är så schysst? Och hur ska det gå när lilla monsterbarnet till skolans teaterpjäs försvinner? Det måste Vera lösa, med hjälp såklart.

Det känns som att det går att dra några paralleller till Bert-böckerna som var väldigt populära när jag var ung, men jag tycker att det här känns som en uppdaterad version. Visserligen är det ganska mycket fokus på känslor och kärlekspirr, men det är då fokus på själva känslorna och inte på att få ta på, eller tafsa eller ”pillpill”. Ett tag tänkte jag att det var väldigt mycket fokus på just kärleken till Hugo, men dels måste man komma ihåg att kärlek i den åldern faktiskt är lika riktig som i vuxen ålder och dessutom har de Bruin en viktig slutkläm när det kommer till just det där med känslorna.

Många gånger under läsningen skrattar jag högt, och även om jag läser den för mig själv, och inte alls för ett barn eftersom mina inte är nog gamla än, har jag stor behållning av boken. Om inte annat för att få känna att jag minsann inte är lika tokig som någon i Veras familj (än, vänta bara tills barnen kommer till den åldern).

E-boken har sina korrekturfel, men de stör mig inte särskilt mycket eftersom jag läser den tyst och jag finner den väldigt lättläst. Kan tänka mig att den passar väldigt bra för sin målgrupp, där de både kan känna igen sig i känslorna men också skratta högt åt alla tokigheter som händer. Varför gräver pappa en grop i trädgården, och varför upptäcker Vera att mamma smyger runt i grannens trädgård och verkar vilja sabotera hela pumpabyn?

Det ska bli väldigt spännande att se vad Vera skriver om i sin nästa dagbok, för jag har svårt att tänka mig att det inte blir ännu ett väldigt underhållande äventyr.

I Vera Svansons dagbok för alla tacoälskare får vi träffa den fartfyllda familjen Svanson. Vera är den som står i fokus i boken och det är också genom genom dagbok Blåmögel som vi får ta del av allt som händer. Vera är kär i den nya grannkillen Hugo men plötsligt visar det sig att hennes bästa kompis också är kär i honom och nu blir det lite mer komplicerat.
Det är en bok där relationer står i fokus och jag var lite tveksam innan vi började läsa boken om den verkligen skulle passa sonen. Men det hade jag inte behövt oroa mig för, han blev helt fast i boken och tog till och med den självmant flera gånger och gick och läste ett kapitel. Boken har en härlig humor och det är omöjligt att inte dra på smilbanden när man läser, för den är rolig. Språket är rappt skrivet och det känns som att man verkligen får ta del av någons innersta tankar med olika smeknamn och förkortningar. Jag får en viss flashback till när jag i min ungdom läste Berts dagbok.
När vi slog igen sista sidan, så var sonens första kommentar: när kommer fortsättningen och det är ett gott betyg om något, då han i nuläget har ett motstånd till böcker och läsning. Boken passar barn från ca 9 år och uppåt!

Vera Svanssons familj är excentrisk och rolig att stifta bekantskap med. De är helknäppa, som baksidan utlovar och jag kan inte annat än att hålla med. Det är en rolig och lättläst bok från 9-12 år, men jag hade stor behållning av min läsning så den funkar på boktokiga vuxna också! Jag skrattar rätt ut några gånger och sitter och fnissar mycket under läsningen. Moster Bibban har jag förstått är en karaktär som uppskattas av många och jag stämmer in i hyllningskören. Hon är helfestlig! Men de helfestliga elementen går att hitta hos resten av karaktärerna också, så blir inte Bibban din favorit så blir kanske någon annan det, till exempel den taco-tokige pappa Bosse?

Teman i boken är vänskap men också pirrig förälskelse så där som det kunde vara när man var 11 år gammal. Men vad gör man om killen man gillar visar sig vara rätt taskig? Ja, det får du veta om du läser! Boken påminde mig om Berts dagbok som jag läste som barn, förutom att denna färgglada bok varken cementerar en utdaterad syn på män och pojkar i synnerhet, eller saknar genusperspektiv som tyvärr får Bert-böckerna att kännas verkligt omoderna. Vera Svansson är en värdig ersättare för Bert Ljung, inte ett ”balla-balla” i sikte någonstans, och kanske just därför genuint rolig och lätt att tycka om. Över och ut, en lovande debut!

I denna bok får vi hänga med Vera Svanson och hennes knasiga familj.
Genom hennes dagbok lär vi känna hennes tacoberoende pappa, mamma som börjar tävla med grannen om bästa halloweenpynt, lillasyster Olivia och storebror Sixten som gör allt för att få likes på sin youtube-kanal.

Känslorna börjar snart svalla hos Vera när skolans nya snygga kille Hugo har flyttat in i huset bredvid och han verkar gilla Vera också!! Men sen kommer det fram att killen som bästa kompisen Lise är kär i är - just precis - Hugo!
Samtidigt så försvinner ”Det lilla monsterbarnet” - den viktigaste delen i att kunna genomföra skolans Halloweenpjäs där Vera och Hugo har huvudrollerna. Vem är den skyldiga?

Jag har högläst boken för tioåriga sonen som har skiftande åsikter om boken. Han har gapskrattat rakt ut och tyckt att boken varit rolig vid många tillfällen. Men bokens relationella tema har inte fångat honom.

Jag som förälder irriterade mig över allt fokus det var på Hugo-förälskelse och den överdrivna framtoningen kring detta. Men när vi närmar oss bokens slut förstår jag hur författaren har tänkt och tycker hon avrundar berättelsen på ett väldigt bra sätt. Mer avslöjar jag inte :-) Men håll ut och läs ut boken även om du irriterar dig halvvägs.

Rent språkligt så var det en hel del meningar och stycken som jag tyckte var konstigt skrivna vilket blir än mer påtagligt när man just högläser. Förmodligen hade boken mått bra av en extra korrekturgenomgång enligt oss. Majoriteten av boken är ändå välskriven och behaglig att högläsa.

En rolig bok som har både svagheter och styrkor. En bok om att stå upp för de man älskar, om styrkan i vänskap och att tycka om någon så mycket att man får fjärilar i magen.