Känsloboken
Bok av Reyhaneh Ahangaran
Ibland är man ledsen utan att förstå varför, ibland är man så glad att man inte kan sluta skratta, ibland är man så orolig att man får ont i magen ... och då hjälper det nästan alltid att sätta ord på hur det känns!
Reyhaneh Ahangaran, barnpsykolog, har skrivit en bok för barn mellan ungefär 6 och 9 år, som grubblar över sådant som hur det är att sova över hos en kompis för första gången, hur man ber en lärare om hjälp fast man är nervös eller vad man ska göra om man bär på en hemsk hemlighet.
Reyhanehs första bok Allt som händer inuti, om psykisk hälsa för mellanstadiebarn, blev fint mottagen och har använts av såväl lärare som psykologer, föräldrar och barn - men frågan från läsarna kom nästan direkt: Om man behöver tala med yngre barn om känslor, vilken bok ska man läsa då? Därför har hon, tillsammans med formgivaren och illustratören Annika Lundholm Moberg, skapat en liten guide för små barn om stora känslor. Återigen blir det massor av igenkänning och exempel från vardagen. Språket är anpassat för barn som vill läsa själva, men boken passar bra att läsa högt tillsammans. För föräldrar finns också ett specialskrivet kapitel.
Känsloboken ska vara uppmuntrande och peppande - för genom att sätta ord på sina känslor, kan den gnagande oron i kroppen många gånger försvinna.
Reyhaneh har tidigare släppt en bok om psykisk hälsa för mellanstadie-åldern, en bok som enligt mig borde finnas i alla hem med barn. Nu har turen kommit till de lite yngre barnen, de som går i lågstadiet. Boken tar upp vad känslor är , beskriver olika känslor som t.e.x arg, ledsen, orolig, glad men också ämnen som kompisar, skolan, sömn. Den innehåller det mesta av det som händer för den åldern. Jag gillar det direkta tilltalet mot barnen, som inte känns bemästrande utan det känns som författaren riktar sig mot sina vänner. Det gör boken väldigt tilltalande att läsa, även för mig som vuxen. Jag har läst boken själv men även vissa delar ihop med nioåriga sonen. Boken har bjudit in till många fina samtal om känslor och jag har kunnat höra hur sonen resonerar. Författaren ställer flera bra frågor man kan ha till hjälp i samtalet och det finns också plats för att skriva ner sina tankar på flera ställen i boken. Boken bjuder på väldigt bra tips på hur man ska tänka vid olika situationer. Boken har fina färgstarka illustrationer som också bidrar till att boken inte känns tung, utan bara tilltalande och inspirerande. Boken rekommenderas varmt till alla föräldrar som har barn i lågstadiet!
2019 släppte barnpsykologen Reyhaneh Ahangaran boken #alltsomhänderinuti som berör psykisk hälsa för mellanstadiebarn. En bok som vi tidigare recenserat och rekommenderat. Men nu har hon alltså skrivit en ny bok som denna gången riktar sig till barn i lågstadiet.
Känsloboken är tänkt att läsas av barn för att de ska lära sig att förstå vad som händer i dem och för att de ska kunna sätta ord på sina känslor.
Jag läste boken till början tillsammans med min dotter som går i ÅK1. Men enbart en kort bit in så storknade hon och deklarerade att boken var tråkig och att hon inte ville läsa ett ord till. Sen stack hon iväg och jag hörde hur hon en stund senare var tvungen att berätta för pappa om att den senaste boken mamma började på var supertråkig.
Här tror jag det hade varit bra att läsa lite mindre i taget. Ett bra upplägg för klasslärare tänker jag kan vara att läsa ett kapitel i taget och sen diskutera i helklass.
Dotterns kraftiga reaktion tror jag framförallt handlade om mitt sätt att läsa boken och kanske att hon fortfarande var lite liten för boken (fyller sju i november). Jag får känslan av att boken är mest optimal att arbeta med i ÅK 2 eller 3. Men barn och barngrupper är olika.
Jag som vuxen tyckte att boken var jättebra och att Ahangaran beskriver de olika känslorna och allt runtomkring väldigt bra.
Jag minns själv hur jag i dotterns ålder hade svårt att förstå och identifiera vilka känslor jag kände. Var jag ledsen? Eller var jag arg?
Ahangaran beskriver just sådana detaljer i början av kapitlena så man lättare får insikt i sitt känsloliv. Som lågstadieelev hade jag älskat denna boken då den hjälper till och besvarar frågor och ger råd kring just sånt som jag funderade mycket kring i den åldern. I slutet av varje känslokapitel finns även råd och olika mentala övningar. Samt frågor att besvara på.
Utöver kapitel om känslor så berörs i olika kapitel även orättvisor, hemmamiljön, skolan, fritiden, kompisar, sömn och att be och få hjälp. Ahangaran som är barnpsykolog skriver väldigt klokt, konkret och genuint för sin målgrupp. I den så tas alla barn på allvar och såväl mindre problem som skapar oro berörs men Ahangaran skriver också för att nå de barn som är extremt utsatta och bär på hemska hemligheter. Även de får ord riktade till sig om att de inte är glömda även om vissa problem i boken kanske verkar små i deras ögon och i slutet av boken så ges stöd och råd kring att berätta och be om hjälp.
Samtidigt som boken innehåller mycket fina tankar och råd riktade till barnen så skrivs det ändå tydligt in om de vuxnas ansvar. Att barn inte ska behöva lösa problem på egen hand och råd ges hur barnet ska kunna hitta och ta stöd av trygga vuxna som kan hjälpa.
Boken passar både för barn att läsa själva men också för högläsning. Boken avslutas med ett specialskrivet kapitel som riktas till den högläsande vuxna.
Lundholm Moberg som illustrerade förra boken har även illustrerat denna.
Det finns en mångfald av barn i bilderna som är fina utan att bli för barnsliga för målgruppen.
Känsloboken är tänkt att läsas av barn för att de ska lära sig att förstå vad som händer i dem och för att de ska kunna sätta ord på sina känslor.
Jag läste boken till början tillsammans med min dotter som går i ÅK1. Men enbart en kort bit in så storknade hon och deklarerade att boken var tråkig och att hon inte ville läsa ett ord till. Sen stack hon iväg och jag hörde hur hon en stund senare var tvungen att berätta för pappa om att den senaste boken mamma började på var supertråkig.
Här tror jag det hade varit bra att läsa lite mindre i taget. Ett bra upplägg för klasslärare tänker jag kan vara att läsa ett kapitel i taget och sen diskutera i helklass.
Dotterns kraftiga reaktion tror jag framförallt handlade om mitt sätt att läsa boken och kanske att hon fortfarande var lite liten för boken (fyller sju i november). Jag får känslan av att boken är mest optimal att arbeta med i ÅK 2 eller 3. Men barn och barngrupper är olika.
Jag som vuxen tyckte att boken var jättebra och att Ahangaran beskriver de olika känslorna och allt runtomkring väldigt bra.
Jag minns själv hur jag i dotterns ålder hade svårt att förstå och identifiera vilka känslor jag kände. Var jag ledsen? Eller var jag arg?
Ahangaran beskriver just sådana detaljer i början av kapitlena så man lättare får insikt i sitt känsloliv. Som lågstadieelev hade jag älskat denna boken då den hjälper till och besvarar frågor och ger råd kring just sånt som jag funderade mycket kring i den åldern. I slutet av varje känslokapitel finns även råd och olika mentala övningar. Samt frågor att besvara på.
Utöver kapitel om känslor så berörs i olika kapitel även orättvisor, hemmamiljön, skolan, fritiden, kompisar, sömn och att be och få hjälp. Ahangaran som är barnpsykolog skriver väldigt klokt, konkret och genuint för sin målgrupp. I den så tas alla barn på allvar och såväl mindre problem som skapar oro berörs men Ahangaran skriver också för att nå de barn som är extremt utsatta och bär på hemska hemligheter. Även de får ord riktade till sig om att de inte är glömda även om vissa problem i boken kanske verkar små i deras ögon och i slutet av boken så ges stöd och råd kring att berätta och be om hjälp.
Samtidigt som boken innehåller mycket fina tankar och råd riktade till barnen så skrivs det ändå tydligt in om de vuxnas ansvar. Att barn inte ska behöva lösa problem på egen hand och råd ges hur barnet ska kunna hitta och ta stöd av trygga vuxna som kan hjälpa.
Boken passar både för barn att läsa själva men också för högläsning. Boken avslutas med ett specialskrivet kapitel som riktas till den högläsande vuxna.
Lundholm Moberg som illustrerade förra boken har även illustrerat denna.
Det finns en mångfald av barn i bilderna som är fina utan att bli för barnsliga för målgruppen.
Bra, lagom kort bok om känslor där barnet själv får reflektera genom att skriva ned exempel efter varje kapitel. Jag saknar ett par känslor (tankar om kärlek och sexualitet), men i övrigt alldeles lagom!