Jag ropade
Bok av Frida Hallberg
Vilja möter en man som ger henne en chans att se att en annan verklighet är möjlig.
Med nyförälskelsens mod följer hon med honom. Men snart inser hon att hon lämnat familj och vänner i en värld som sakta men säkert utplånar sig själv. Kan hon lämna dem åt det ödet? Eller vad kan hon göra för att hjälpa dem?
En magisk relationsroman som frågar oss hur vi lever egentligen. Som tar oss med till en värld där Vinden talar och Jorden pulserar under fötterna. Där världsresenärer blir till kråkor och verkligheten inte alls behöver vara som vi kommit överens om.
Jag ropade är Frida Hallbergs debutroman
Att läsa är att resa. Det kan nog inte stämma in bättre än med den här boken, "Jag ropade", av Frida Hallberg.
Med meningar så vackra att jag i början satt och läste dem om och om igen, förtrollades jag från start. Det tog mig längre tid att läsa, för jag tog mig den extra tiden. Som jag skrivit tidigare: Det här är en bok att verkligen avnjuta.
Magisk är ett ord jag vill använda för att sammanfatta den med. Språket är magiskt vackert, budskapet är magiskt vackert, världen som Vilja reser till är magiskt vacker. Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken innan ni sover - för vilka vackra drömmar jag har fått, av att få besöka den världen!
Jag har också tidigare skrivit hur jag fascineras och imponeras av författare som skriver fantasy, som hittar på sina egna världar. Här finner ni allt och lite till, och förutom det fantastiska språket älskar jag också detaljerna, och även hur människor benämns som en av de levande arter bland flera, inte som "huvudarten" - utan allt levande är på samma nivå.
Det här är en bok som måste få synas mer än vad den gör. På något sätt känns den något lågmäld, och det här med "jordnära fantastik" kan nog vara en väldigt precis beskrivning av det. En bok som fick mig att flyga högt, men samtidigt med två stadiga ben mot marken.
Jag tror inte man behöver vara en inbiten fantasyläsare för att uppskatta "Jag ropade", då jag själv inte är det. Visst kanske den inte passar alla (vilken bok gör det?) men jag tror att den passar en bra vidare publik än så.
"Jag ropade" är kärlek. Kärlek för andra människor, för djur, för vår planet. För oss själva, vårt eget inre. Jag insåg det inte själv från början, men märkte snart att varje gång jag läst, så uppfylldes jag av en så stark känsla av förälskelse.
Snälla, fina, kära ni: Missa inte Frida Hallbergs böcker. Efter att jag läst ut "Jag ropade" dök jag genast in i nästa. Jag njuter och längtar efter mer på samma gång. Frida Hallberg blev genast en favoritförfattare, och jag vet precis vem jag ska köpa hennes böcker till ❤️
Med meningar så vackra att jag i början satt och läste dem om och om igen, förtrollades jag från start. Det tog mig längre tid att läsa, för jag tog mig den extra tiden. Som jag skrivit tidigare: Det här är en bok att verkligen avnjuta.
Magisk är ett ord jag vill använda för att sammanfatta den med. Språket är magiskt vackert, budskapet är magiskt vackert, världen som Vilja reser till är magiskt vacker. Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken innan ni sover - för vilka vackra drömmar jag har fått, av att få besöka den världen!
Jag har också tidigare skrivit hur jag fascineras och imponeras av författare som skriver fantasy, som hittar på sina egna världar. Här finner ni allt och lite till, och förutom det fantastiska språket älskar jag också detaljerna, och även hur människor benämns som en av de levande arter bland flera, inte som "huvudarten" - utan allt levande är på samma nivå.
Det här är en bok som måste få synas mer än vad den gör. På något sätt känns den något lågmäld, och det här med "jordnära fantastik" kan nog vara en väldigt precis beskrivning av det. En bok som fick mig att flyga högt, men samtidigt med två stadiga ben mot marken.
Jag tror inte man behöver vara en inbiten fantasyläsare för att uppskatta "Jag ropade", då jag själv inte är det. Visst kanske den inte passar alla (vilken bok gör det?) men jag tror att den passar en bra vidare publik än så.
"Jag ropade" är kärlek. Kärlek för andra människor, för djur, för vår planet. För oss själva, vårt eget inre. Jag insåg det inte själv från början, men märkte snart att varje gång jag läst, så uppfylldes jag av en så stark känsla av förälskelse.
Snälla, fina, kära ni: Missa inte Frida Hallbergs böcker. Efter att jag läst ut "Jag ropade" dök jag genast in i nästa. Jag njuter och längtar efter mer på samma gång. Frida Hallberg blev genast en favoritförfattare, och jag vet precis vem jag ska köpa hennes böcker till ❤️