Rotvälta

Ännu en bra bok av Tove Alsterdahl. Har läst några av hennes tidigare, men den här är nog ändå den bästa! Det är svårt att sluta läsa för den är så spännande! Polisen Eira blir en karaktär som man tycker sig känna personligen. Intressant med ett gammalt fall som åter blir aktuellt och jämförelserna mellan hur polisarbetet var då och nu. Jag vill läsa mer om Eira!

En kriminalroman som håller hög klass. En riktig bladvändare där författaren lyckats att driva bokens händelser vidare i ett allt högre tempo. Mitt i all fiktion vävs verkligheten in i historien ; bristande förhörsmetoder, sociala mediers suggestiva hets och modern brottstekniks betydelse. Och kontrasterna ; det vackra landskapet längs Ångermanälven mot förfallna hus och rotlösa unga som längtar bort, familjeidyller som döljer avgrundsdjupa hemligheter, goda grannar som är bittra fiender och att leva i idyllen Sverige som papperslös. Läs Tove Alsterdal - det kommer fler böcker från Ådalen, härligt !

Hade höga förväntningar efter att ha läst blindtunnel. Rotvälta blev väldigt spännande efter ett tag och bokens titel passar då det delvis handlar om huvudpersonernas rötter, har de misstänkta verkligen gjort sig skyldiga... Jag gillar parallellerna till verkliga händelser såsom hur förhör hölls förr...
Ser fram emot att läsa mer i serien.

Att Rotvälta blev utsedd till förra årets bästa kriminalroman förvånar mig inte!
Jag sugs direkt in i berättelsen om mordet på tonårsflickan Lina. 14-årige Olof erkände då. Berättelsen utspelar sig 23 år senare. Olof återvänder till barndomshemmet och finner sin pappa död, mördad i sitt hem, det är början till en lång resa av händelser.

Polisen Eira Sjödin sätts att utreda mordet på Olofs pappa, men nyfikenheten leder henne även in i det gamla mordet på Lina. Vad hände egentligen? Kroppen återfanns aldrig och när Eira söker efter svar märker hon att hon får veta saker om sitt eget liv.

Jag gillade verkligen den här boken. Den fångade mig direkt och jag gillar de många oväntade vändningar berättelsen gör. Den är pännande hela vägen och allt annat än förutsägbar!

Det här var del 1 i Ådalen-serien, jag ser fram emot fortsättningen!

Tove Alsterdal har skrivit en ny deckarserie; Ådalen. Första delen heter Rotvälta och fick pris ”Sveriges bästa kriminalroman” 2020. Och den är verkligen bra. Alsterdal fångar glesbygdens stämning, alla känner alla, man håller koll på varandra och man är misstänksam mot nykomlingar. Eira Sjölund är drygt 30 och utbildad polis. Hon har nyligen flyttat hem igen för att finns nära sin mamma som visar tecken på demens. På midsommarafton hittas en äldre man död i duschen, någon har skurit honom i magen. Han hittas av sin egen son Olof som bara är på genomresa. Olof har inte varit hemma sen han var 16. Han dömdes då för för att ha tagit livet av en jämnårig flicka och slängt henne i vattnet. Men hon har aldrig återfunnits. Eira ingår i utredningsgruppen och de ledtrådar som polisen hittar när de börjar nysta i mordet på mannen visar att man kanske inte helt utredde försvinnandet för 23 år sedan. Sen hittar man en kropp som legat begravd i vattenbrynet en längre tid, är det flickan? Eller någon annan? Det är inte enkelt att vara polis i sin egen barndomsby. Alla misstänka är bekanta eller till och med släktingar. Eira slits mellan uppdraget att leta efter sanningen och skyddandet av de hon bryr sig om. Det är en deckare som har en känsla av äkthet, karaktärerna är beskrivna med vanliga personliga drag och är inga överdrivna karikatyrer. Miljön i Ådalen och kring Kramfors är naturtroget beskriven och man kan verkligen se den framför dig, nästa känna lukten av fuktig jord, daggvått gräs och stekhet asfalt. Jag ser fram emot att få läsa mer om Eira och hennes kollegor.

Upplevde boken något rörig i början men det tog sig efter ett tag och bokens spänning tog fart, slutet kändes lite avklippt och jag kände mig inte riktigt klar med den.

Svenska Deckarakademien utsåg Rotvälta till årets bästa svenska deckare och det är lätt att förstå varför. Det är en välskriven deckare som naglar fast läsaren redan vid första sidan och som sen aldrig släpper taget. Boken utspelar sig på landsbygden i Ångermanland, närmare bestämt Kramfors. Eira är uppvuxen på orten och har nu återvänt dit för att hjälpa sin dementa mamma. Hon jobbar som polis och ska samtidigt engagera sig i jakten på den som mördat en äldre ensam man med en jaktkniv. Eira är en karaktär som jag genast fattar tycke för och det är roligt att få lära känna henne bättre. Jag ser fram emot att följa henne i fler böcker framöver! Boken är inte otäckt skildrad eller sådär rå och detaljerad som vissa kan vara utan det är lagom med detaljer. Jag gillar språket som är väldigt fint, det är ovanligt i en deckare! Alsterdal skildrar den övergivna landsbygden både vemodigt och fint på samma gång. Författaren är skicklig på att skriva fängslande och hon bjuder hela tiden på oväntade vändningar som håller spänningen uppe. Rotvälta är en deckare som sticker ut och den är en av de bästa jag läst i år!

Jag har läst ett fåtal böcker av författaren men det ska det bli ändring på. I boken ”Rotvälta” förflyttas vi uppåt i landet närmare bestämt till Ådalen. Människor, natur, glesbygd och det sociala livet beskriver författaren på ett fantastiskt sätt i boken. Berättelsen blir så där kittlande och lagom pulshöjande ju längre in i boken man kommer. Visst är den stundvis brutal men man vill ändå läsa varje bokstav för det blir psykologisk spänning på hög nivå. Jag väntar med spänning på fler böcker i serien som utspelar sig i Ådalen. 2021 kommer bok nummer två.

Betyg:3+/5