Maryam och mormorsmålet

Maryam kommer till Sverige med sina föräldrar och sin storebror Mani eftersom det är krig i hennes hemland Iran. Maryams mormor får inte följa med till det nya landet, vilket Maryam är väldigt ledsen över då hon och hennes mormor stod varandra mycket nära. Författaren beskriver målande hur Maryam ligger bredvid mormor och kramar henne hela natten innan de ska åka. Hon vet inte själv då att de ska fly till ett annat land, men känner det på mormor att det är något som inte stämmer. Som vuxen kan man förstå den känslan och jag märker att jag påverkas när jag läser.
I Sverige vägrar Maryam lära sig svenska. Hon vill inte lära sig ett språk som inte mormor kan. Hon träffar en jättefin kompis, Ida, som lär sig att förstå vad Maryam säger när hon pratar persiska istället. Ända tills Maryam till slut får prata med mormor, som förklarar att hon gärna vill lära sig lite svenska så hon kan tacka Ida för att hon är en bra kompis.
Boken är väldigt välskriven och jag som vuxen tilltalas av den trots att det är en barn/ungdomsbok. Den tar upp djupa ämnen såsom att behöva lämna sitt land och sina släktingar, rasism, mobbning i skolan och mycket annat. Den lämnar mig påverkad och jag ser fram emot att läsa den för min dotter när hon blir lite äldre. Ser även fram emot fler böcker om Maryam.

En fantastisk bok för lågstadieåldern som handlar om hur det är att komma till ett nytt land och anpassa sig till en ny vardag. Mycket fokus på vänskap och saknad. Jag blev väldigt berörd, och kommer sätta den här boken i händerna på alla i min närhet, barn som vuxna.

Maryam och mormorsmålet är en otroligt vacker berättelse om vänskap, saknad, svek och att vara ny i ett land där man inte förstår språket. Att som barn komma till ett land man inte känner till och att sakna sitt hemland. Och att omställningen från det gamla till det nya får ta den tid det tar. 

Huvudpersonen Maryam är en bestämd flicka som inte ser någon mening med att vara och bete sig som alla andra vill att hon ska göra. När boken börjar har Maryan, hennes storebror och föräldrar precis kommit till Sverige, och Maryam ska nu börja skolan. Hon är arg på mamma och pappa som bestämde att de skulle flytta till Sverige och hon är arg för att mormor är kvar i Iran. Och hon vägrar att prata svenska, ett språk som mormor inte förstår. Men hon lyckas ändå hitta hitta en vän, Ida, första skoldagen. Fast att de två tjejerna inte pratar samma språk så förstår de varandra ändå, och Maryam tänker att det är ju tur att Ida kan skratta på Persiska. 

Författaren Minoo Shams egna erfarenheter om att vara på flykt och att vara nyanländ används på ett väldigt bra sätt och hon har skapat något genuint och alldeles särskilt här. 

Under läsningen skrattar man, håller tillbaka gråten och blir alldeles varm inombords. Det här är en bok som passar mycket bra som högläsningsbok för 6-9 år. Och är en bok som borde finnas i hyllan på varje skolbibliotek.

En fin bok för lågstadieåldern om vänskap, saknad och om att vara helt ny i ett land där man inte förstår språket som talas.

Maryam har flytt från Iran till Sverige med sin mamma, pappa och storebror Mani. Hon saknar sin mormor som är kvar i Iran och är arg på mamma som lämnade mormor. Maryam är så orolig, tänk om en bomb faller ner på mormors hus och hon dör!
Maryams familj kommer till Sverige precis när höstterminen ska börja. Maryam förstår inte vad någon i hennes nya klass säger, tills hon träffar Ida som kan skratta på persiska - Maryams språk! Flickorna blir kompisar och först förstår de inte varandra, men Ida lär sig fler och fler ord på persiska. Och Maryam, som läst 143 böcker på persiska, lär sig svenska genom att läsa samma böcker som hon redan läst fast hon har lånat dem på svenska från skolbiblioteket istället. Men hon vägrar att prata svenska, för varför ska hon prata ett språk som mormor inte förstår? Persiskan är ju språket hennes mormor har lärt henne - hennes mormorsmål!