Klarnar du

Den här boken beskrivs som myndighetslyrik. Det låter kanske konstigare än det är, och på samma gång enklare än det är. I själva verket är det en lyrik där språket är direkt och enkelt. Personliga känslor och händelser flätas samman med myndighetens karakteristiska sätt att uttrycka sig, se på saker, formulera problem, ansvarsområden och hur den förhåller sig till världen.

Vad är bra och vad är dåligt med boken
Det är en bok som bygger på en ganska enkel idé och det hade kunnat falla platt. Det gör det inte. Boken är i all sin litenhet och enkelhet briljant. Att myndighet och person och de olika språken möts på det här sättet gör att allt blir sett i ett nytt ljus. Allt blir starkare, tydligare och det går att få syn på saker som varit osynliga för en tidigare.

Idén är som sagt enkel, men den håller för att bära boken och skapar något helt nytt. Helt ärligt borde alla som är ens det minsta intresserade av lyrik, myndigheter eller människor läsa boken, eftersom den har förmågan att öppna en för något annorlunda. Ett nytt språk, en ny ton, en ny möjlighet att se på saker.

Ska jag försöka hitta något negativt får det bli att lyrik inte är en textform som passar alla människor. Hur enkelt språket än är och hur direkt det än kan gå in i en finns det alltid en del personer som tycker att det är otillgängligt, svårbegripligt och som värjer sig. Frågan är dock om detta negativa finns i själva boken. Kanske ligger det negativa snarare hos de personer som väljer att värja sig mot något nytt och briljant bara för att det är skrivet som lyrik. Att människor kan vara trångsynta på det sättet kan ju inte en enskild bok bära ansvaret för.