Liknande böcker
Humlan Hanssons hemligheter
Bok av Kristina Sigunsdotter
Humlan har massor med hemligheter, hemligheter hon bara delat med sin bästa vän Nour - som att hon snattat tamponger, klottrat på en sten bakom skolan och att hon ibland är rädd för att mamma och pappa ska dö. Men nu har Nour lämnat henne för hästtjejerna och Humlans faster som är konstnär och Humlans inspiration har slutat skapa. Då behöver man gå in på skoltoaletten och gråta en stund.
I “Humlan Hanssons hemligheter” av Kristina Sigunsdotter (text.) och Ester Eriksson (illus.) (Natur och Kultur, år 2020) får vi möjligheten att läsa Humlans dagbok och ta del av hennes innersta tankar och känslor. Vi får bland annat veta att Humlan har haft vattkoppor och varit borta JÄTTELÄNGE från skolan och då har hennes bästa vän Nour “dumpat” henne för de fruktade hästtjejerna med vita jeans, magtröjor och ridstövlar. Dessutom har hennes konstnär till faster blivit så ledsen att hon har slutat måla. Och Humlans mamma är möjligtvis kär i någon annan än hennes pappa. Men Humlan ska ställa allt till rätta.
Hur genialiskt är det av Sigunsdotter och Eriksson att låta Humlan utgöra själva berättarperspektivet i boken? Det är liksom inte deras berättelse, utan det Humlan som talar till läsaren genom sin dagbok. Vi som läsare får alltså möjligheten att se världen genom elvaåriga Humlans blick.
Att läsa Humlans dagbok är som att läsa om sig själv i den åldern. Tycker verkligen om att det blytunga och allvarliga blandas med humor och innerlig värme. Det är mycket träffande, hjärtskärande och underhållande på en och samma gång, där text och illustrationer kompletterar varandra på ett otroligt fint sätt och bidrar till att jag som läsare vill ha mer av Humlan i mitt liv. Rekommenderas varmt!
Hur genialiskt är det av Sigunsdotter och Eriksson att låta Humlan utgöra själva berättarperspektivet i boken? Det är liksom inte deras berättelse, utan det Humlan som talar till läsaren genom sin dagbok. Vi som läsare får alltså möjligheten att se världen genom elvaåriga Humlans blick.
Att läsa Humlans dagbok är som att läsa om sig själv i den åldern. Tycker verkligen om att det blytunga och allvarliga blandas med humor och innerlig värme. Det är mycket träffande, hjärtskärande och underhållande på en och samma gång, där text och illustrationer kompletterar varandra på ett otroligt fint sätt och bidrar till att jag som läsare vill ha mer av Humlan i mitt liv. Rekommenderas varmt!
Vi får följa barnet Humlan som just blivit av med sin bästa kompis Nour. Efter att ha varit hemma sjuk två veckor så har Nour plötsligt övergivit henne och istället börjat hänga med hästtjejerna. Dessutom har favoritfaster Fanny blivit inlagd på Vuxenpsykiatriavdelning nr 84, något som den i övrigt normtypiska släkten förminskar och ser ner på. Men Humlan går dit och besöker ändå...
Genom en hoppig och vardaglig berättarstil får vi ta del av en existensiell och rå berättelse som enligt oss går lite väl långt. Jag började högläsa boken för min 10,5-åring men han var inte alls intresserad och ville inte läsa klart. Jag valde därför att läsa resten på egen hand. Visst har boken en charm men inte heller jag blev särskilt begeistrad.
Det är mens, psykisk ohälsa, föräldrars sexliv, utmanande beteenden, mobbning, en mammas gömda kärleksbrev, självskadebeteende Osv. Nästan så att jag får känslan av att man försökt väva in så många tabubelagda ämnen som man bara kan utan att riktigt gå på djupet. Att det bli exponerat men inte riktigt benat i. Men det kanske inte heller är bokens syfte? Kanske räcker det att Humlans egna tankar och upplevelser blir synliggjorda och att de många gånger är obekväma utifrån ett normativt perspektiv.
Boken har blivit hyllad av litteraturvetare på tidningsredaktioner och är även nominerad till Augustpriset i år. Kanske är det något vi missar eller så tillhör vi inte bokens målgrupp. Men vi klickade iallafall inte riktigt med denna läsupplevelse. Men uppenbarligen blir den älskad av vissa andra, så kolla igenom bilderna och se om det kan vara en bok för dig.
Genom en hoppig och vardaglig berättarstil får vi ta del av en existensiell och rå berättelse som enligt oss går lite väl långt. Jag började högläsa boken för min 10,5-åring men han var inte alls intresserad och ville inte läsa klart. Jag valde därför att läsa resten på egen hand. Visst har boken en charm men inte heller jag blev särskilt begeistrad.
Det är mens, psykisk ohälsa, föräldrars sexliv, utmanande beteenden, mobbning, en mammas gömda kärleksbrev, självskadebeteende Osv. Nästan så att jag får känslan av att man försökt väva in så många tabubelagda ämnen som man bara kan utan att riktigt gå på djupet. Att det bli exponerat men inte riktigt benat i. Men det kanske inte heller är bokens syfte? Kanske räcker det att Humlans egna tankar och upplevelser blir synliggjorda och att de många gånger är obekväma utifrån ett normativt perspektiv.
Boken har blivit hyllad av litteraturvetare på tidningsredaktioner och är även nominerad till Augustpriset i år. Kanske är det något vi missar eller så tillhör vi inte bokens målgrupp. Men vi klickade iallafall inte riktigt med denna läsupplevelse. Men uppenbarligen blir den älskad av vissa andra, så kolla igenom bilderna och se om det kan vara en bok för dig.