Tomtarna på femte våningen
Elfi al quinto piano
Bok av Francesca Cavallo
I staden R är alla nöjda. Inget kan gå fel för man gör aldrig något oväntat eller pratar med någon man inte känner. Till denna lugna stad flyttar en familj med tre barn och två mammor som söker en trygg plats. De kämpar för att få kontakt med sina nya grannar, men det går trögt.
Men en dag kommer ett brev till dem. Det är jultomten som behöver hjälp med att slå in paket till alla barn i staden. Ingen annan vill ställa upp, något sådant har man ju aldrig gjort tidigare. Familjen är tomtens, barnens, julklapparnas, JULENS sista hopp!
Det här är en bok om hur vi är mot varandra, om inkludering och rädsla för det främmande. Men mest är det en bok om det läskigaste av allt -att inte kunna fira jul tillsammans och att bli utan julklappar!
Barnen Camila, Manuel och Shonda har tillsammans med sina två mammor tvingats flytta till staden R.
En stad där aldrig något dåligt händer enligt info, men snart inser familjen att anledningen till det är att man heller aldrig tar några risker. I staden R tar man aldrig kontakt med nya personer eller gör något uppseendeväckande. Så familjens försök till nya vänskaper och inkludering i samhället blir svårt.
Men när barnen skickar en önskelista till tomten får de snart svar från tomten via Nordpolsposten. Tomten behöver hjälp av familjen att slå in alla julklappar till R’s barn. När familjen accepterar utmaningen så kommer även 10 st småtomtar för att hjälpa dem.
Men kommer de hinna slå in över 200.000 julklappar på ett dygn? Och vad säger R’s invånare om det konstiga som pågår i familjens lägenhet och det växande berget med julklappar på taket?
Jag har högläst boken för I (7 år) och A (10,5 år). Bägge två har velat lyssna till boken och tyckt att den varit bra, även om vi har läst bättre julböcker. Handlingen är helt okej och lite charmig, men väcker inga wow-känslor hos någon av oss. Själva storyn känns lite enkel men samtidigt så väver författaren in många mellanmänskliga aspekter i handlingen. Hur kan vi öppna upp oss och vara mer inkluderande? Hur barn inte helt sällan kan vara klokare än vuxna. De delarna i berättelsen är fina och öppnar upp för samtal.
Det är kul att se en julsaga där huvudfamiljen har två mammor. I boken i stort synliggörs en variation av olika familjer och hudfärger.
Jag brukar dock föredra barnlitteratur när mångfalden normaliseras utan att man tänker på det, när det normbrytande synliggörs men inte pekas ut som avvikande. Denna bok känns som den balanserar lite mitt i mellan.
För anledningen till att mammorna flyttat med sin familj till staden R är att deras gamla land fick en ny president som förbjöd äktenskap mellan två kvinnor. Detta är något som nämns och problematiseras 2-3 gånger under bokens gång. Dessa inslag tänker jag ställer högre krav på den högläsande vuxna att samtala med barnen kring detta. I övrigt är boken på så sätt som jag tidigare beskriver. Synliggörande och normalisering.
En helt okej julbok, men ingen favorit i årets utgivning.
En stad där aldrig något dåligt händer enligt info, men snart inser familjen att anledningen till det är att man heller aldrig tar några risker. I staden R tar man aldrig kontakt med nya personer eller gör något uppseendeväckande. Så familjens försök till nya vänskaper och inkludering i samhället blir svårt.
Men när barnen skickar en önskelista till tomten får de snart svar från tomten via Nordpolsposten. Tomten behöver hjälp av familjen att slå in alla julklappar till R’s barn. När familjen accepterar utmaningen så kommer även 10 st småtomtar för att hjälpa dem.
Men kommer de hinna slå in över 200.000 julklappar på ett dygn? Och vad säger R’s invånare om det konstiga som pågår i familjens lägenhet och det växande berget med julklappar på taket?
Jag har högläst boken för I (7 år) och A (10,5 år). Bägge två har velat lyssna till boken och tyckt att den varit bra, även om vi har läst bättre julböcker. Handlingen är helt okej och lite charmig, men väcker inga wow-känslor hos någon av oss. Själva storyn känns lite enkel men samtidigt så väver författaren in många mellanmänskliga aspekter i handlingen. Hur kan vi öppna upp oss och vara mer inkluderande? Hur barn inte helt sällan kan vara klokare än vuxna. De delarna i berättelsen är fina och öppnar upp för samtal.
Det är kul att se en julsaga där huvudfamiljen har två mammor. I boken i stort synliggörs en variation av olika familjer och hudfärger.
Jag brukar dock föredra barnlitteratur när mångfalden normaliseras utan att man tänker på det, när det normbrytande synliggörs men inte pekas ut som avvikande. Denna bok känns som den balanserar lite mitt i mellan.
För anledningen till att mammorna flyttat med sin familj till staden R är att deras gamla land fick en ny president som förbjöd äktenskap mellan två kvinnor. Detta är något som nämns och problematiseras 2-3 gånger under bokens gång. Dessa inslag tänker jag ställer högre krav på den högläsande vuxna att samtala med barnen kring detta. I övrigt är boken på så sätt som jag tidigare beskriver. Synliggörande och normalisering.
En helt okej julbok, men ingen favorit i årets utgivning.