Verschwindigus

David Teschner - Verschwindigus

Jag har varit frånvarande ett tag, livet har kommit emellan. Men nu är vi igång igen.
•
•
”Genast satte jag mig upp i sängen. Min klarvakenhet var påträngande, den var omedelbar - som om jag aldrig sovit. Var drömmen en vakendröm? Vad hade hänt? Ögonen kändes inte rusiga eller smått dimmiga som efter sömn. Vad hade egentligen hänt - och vad hade inte hänt? Hade inte någon dött? Och varför gick jag tillbaka? Jag var ensam, utan någon, utan Em. Min Emelie... Kände någon till mitt brodåd?”
•
” I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen. Novellen väcker oanat intresse. Oväntade familjeförhållanden rullas upp och dröm blandas, bokstavligt talat, med verkligheten i denna spänningsroman som berättas med en stark inte röst.”
•
•
Boken är inte lång, 107 sidor. Jag trodde jag skulle läsa ut denna fort, så fel jag hade. Språket i boken är poetiskt, filosofiskt och tungt. Jag kände att jag verkligen behövde stillhet runt mig när jag läste den, för att förstå det jag läste och gud vad jag älskar det. Sättet David skriver på är fantastiskt. Det är ett sätt jag själv har en förkärlek till att skriva på. Leder till eftertanke och har ett stort djup. Han har klarat av att få med SÅ mycket på
så få sidor. Boken va förvirrande men även fascinerande, kunde inte sluta läsa. Jag tyckte om boken, för den var annorlunda, annorlunda på ett bra sätt! Så vill ni ha en utmaning med intensitet så rekommenderar jag verkligen denna boken.

En intressant men lite märklig bok. Man förstod inte riktigt handlingen på en gång, det blev lite spännande efter ett tag men jag tycker att det slutade väldigt mitt i alltihop. Men jag tyckte om själva språket.

Detta är en tunn bok räknat till sidor endast 107 sidor men innehållet är massivt. Språket är poetiskt, filosofiskt och tätt. Det finns inte en mening som inte känns skriven med precision. Historien är förvirrande, utmattade och fascinerande att läsa.

Jag har en förväntan om att  när jag når slutet kommer trådarna trasslad ut och jag kommer att förstå hela berättelsen  men så är inte fallet.  När jag når slutet av boken sitter jag som ett levande frågetecken och säger till min man " Det här var en bra bok men jag fattar ingenting" Jag upplever att historien bjöd på fler och fler frågetecken ju längre in i boken jag kom.

Ett citat från bokens inledning tycker jag sammanfattar min läsupplevelse
"Jag ändrade min berättelse till en slags anekdot som inte var riktigt sann, slutet och ursprunget blev ett annat, verklighet och overklighet blandas hej vilt tills ingen såg någon ände"

Jag får lust att läsa om boken för att kanske förstå saker på andra sätt nu när jag har slutet men jag får nog vila mig lite först.

Boken är bra och jag gillar den massor, men språket är inte jag van vid men det är djupt och elegant på ett vackert sätt ändå! Författaren har verkligen lyckats! Vi får lära känna jag (Tror det är David som är huvudkarraktären) som längtar efter att försvinna. Inte gå hela vägen men bara få folk att tro att så är fallet. Han lever med fru och en katt som han tycker väldigt mycket om och så är han lärare med.

Lyckas han? Läs om det i boken ju! He he he!

Kvarglömd på en bro hittas en portfölj, med en novell som heter Verschwindigus. Vems är det, och var finns författaren?

En man som jobbar som lärare planerar sitt eget försvinnande, men även ett mord på en elev som hört för mycket. Han vill bara försvinna men inte dö.

Vi får följa hans tankar i dagboksanteckningar parallellt med hans vardag.

Boken är skriven på ett väldigt unikt sätt. Vad är dröm och vad är verklighet? Känslan är att vara i ett drömliknande tillstånd där man inte vet var man är.

Här finns spänning och mystik, och slutet var lite oväntat, inget jag hade väntat mig, men sånt gillar jag.

Trots att boken är ganska tunn, är den tung att läsa. Man behöver reflektera det man läst lite då och då, innan man kan fortsätta.

Det är en tänkvärd berättelse som går på djupet i en människa, och som leder till eftertanke när du läst klart.

En man planerar i hemlighet hur han ska försvinna från den verklighet han lever i. I en kvarglömd portfölj på en bro hittas en novell med titeln Verschwindigus. Författaren är försvunnen och novellen väcker stort intresse. Vad är det egentligen som har hänt?!

Bokens början tas dock mycket tidigare än vad jag förväntade mig. Men det var kanske också det mest intressanta med boken, att få läsa och ta del av protagonistens tankar inför försvinnandet. Varför väljer man att lämna allt man har för att starta ett nytt liv? Ett liv som dock mest tycks gå ut på att förstå det tidigare livet? Mycket oklart, men jag gillar historien och berättarperspektivet. Den sticker ut bland andra böcker och det är alltid ett gott tecken. En läsvärd debutbok!

Verschwindigus 🌉
David Teschner.

Det här var en av de märkligaste böckerna jag någonsin läst. Jag har känt mig konstant full, påverkad av vackra ord och tankar. Och jag känner mig faktiskt ganska slut i hjärnan nu när jag läst färdigt.
Den är tunn, 107 sidor kort, men låt dig inte luras av längden.
Innehållet är tungt och jag hoppar vid flera tillfällen till. Så mycket av det som skrivs känns i hjärtat. Ganska långt inne.
Den var märklig, det var den. Men den var också rätt bra.

Tack @davidteschner för att jag fick läsa din bok. 📚