Renias dagbok
Renia’s Diary
Bok av Renia Spiegel
Den 31 januari 1939 skrev en 15-årig judisk flicka de första raderna i sin dagbok. Hon hette Renia Spiegel. Renia skrev dagbok fram till den 30 juli 1942, då hon sköts av tyska soldater på gatan i den lilla staden Przemysl i Polen.
Det ligger nära till hands att jämföra Renias dagbok med Anne Franks. Båda är skickliga och klarsynta skribenter, och båda beskriver hur de dagliga göromålen fortgår medan krigets fasor härjar. Men Renia var lite äldre än Anne Frank. Hon skrev både prosa och poesi och hon levde inte undangömd från världen utan mitt i den. Sju månader efter hennes första dagboksnotering tågar tyskarna in i Polen och kriget är ett faktum. Successivt vävs den växande ondskan in i hennes dagliga anteckningar. Vassa och roliga beskrivningar av klasskamrater, saknaden efter modern, kärleken till pojkvännen och de darrande benen efter den första kyssen blandas med den växande insikten om att våldet kryper allt närmare och blir allt ohyggligare.
Parallellt med dagboksanteckningarna kan man i boken även följa det historiska händelseförloppet som Molotov-Ribbentrop-pakten, tyskarnas intåg i Polen, Sovjets invasion av Polen, de första deportationerna, tvångsförflyttningarna till ghettot, införandet av armbindel med Davidsstjärnan, Hitlers krigsförklaring mot Sovjet etc.
Det är väldigt lätt att tänka sig Anne Franks dagbok när man läser namn och baksida på Renias dagbok, och visst har de sina likheter med tanke på att de är skrivna under samma tidsperiod av unga kvinnor. Men medan Anne Frank behöver leva gömd, får Renia Spiegel till viss del fortsätta leva sitt liv ungefär som vanligt nästan ända till slutet.
I Renias dagbok följer vi en tonårings tankar, drömmar och känslor kring allt som händer runt omkring henne. Tankarna kring att hon blivit lämnad hos mormor och morfar när föräldrarna skiljs åt och mamman åker till Warszawa tillsammans med lillasyster som blir Polens svar på Shirley Temple (och som är den som till slut ger ut och skriver efterordet till dagboken). Känslorna och tankarna till kärleken Zygmunt, som känns igen för vilken tonåring som helst, oavsett vilket år man är född, och drömmarna om att bli poet och alla små och stora dikter som fyller dagbokens sidor.
Det är lite svårt att tänka sig att dagboken utspelar sig under krigstiden, eftersom Renia inte lägger mest fokus på det utan det mesta handlar om hennes relationer och vardag. Egentligen blir det inte ”på riktigt” att det handlar om krigstid för mig förrän i slutet, när de förflyttas till ghettot. Men självklart lyser ibland kriget och oron kring det igenom i hennes vardagliga inlägg och tankar och man känner hur våldet och kriget kryper närmare och närmare.
Att läsa Zygmunts små noteringar i slutet, och sedan få ta del av Elizabeths/Arianas efterord och dessutom kommentarer till vissa händelser gör att det riktigt skaver i hjärtat. Det har inte varit en bok att sträckläsa för mig, utan jag har behövt pausa ibland. Både för reflektion och för att det ska inte bli för tungt. När Zygmunt skriver att han inte lyckats rädda Renia ur ghettot och att hon skjutits tillsammans med hans föräldrar, då rinner tårarna.
Renias dagbok är en viktig skildring från kriget, mycket för att det handlar om en judisk, polsk flicka som inte hamnade i koncentrationsläger, utan hade en vardag och ett relativt vanligt liv med vanliga problem mitt under rådande kris. En vardagsskildring från en person ur en utsatt grupp som kan visa på hur livet ändå lunkade på och inte tog paus, hur svårt det än var.
Jag hoppas att den här får ta sin plats bredvid Anne Franks dagbok under historielektionerna i skolan. Kanske även viktig på gymnasiet, för Renia hinner fylla 18 år, och har många igenkännbara tankar och funderingar genom boken som jag kommer ihåg från när jag själv var i den åldern, vilket kan få fler att relatera till historien på ett annat sätt.
I Renias dagbok följer vi en tonårings tankar, drömmar och känslor kring allt som händer runt omkring henne. Tankarna kring att hon blivit lämnad hos mormor och morfar när föräldrarna skiljs åt och mamman åker till Warszawa tillsammans med lillasyster som blir Polens svar på Shirley Temple (och som är den som till slut ger ut och skriver efterordet till dagboken). Känslorna och tankarna till kärleken Zygmunt, som känns igen för vilken tonåring som helst, oavsett vilket år man är född, och drömmarna om att bli poet och alla små och stora dikter som fyller dagbokens sidor.
Det är lite svårt att tänka sig att dagboken utspelar sig under krigstiden, eftersom Renia inte lägger mest fokus på det utan det mesta handlar om hennes relationer och vardag. Egentligen blir det inte ”på riktigt” att det handlar om krigstid för mig förrän i slutet, när de förflyttas till ghettot. Men självklart lyser ibland kriget och oron kring det igenom i hennes vardagliga inlägg och tankar och man känner hur våldet och kriget kryper närmare och närmare.
Att läsa Zygmunts små noteringar i slutet, och sedan få ta del av Elizabeths/Arianas efterord och dessutom kommentarer till vissa händelser gör att det riktigt skaver i hjärtat. Det har inte varit en bok att sträckläsa för mig, utan jag har behövt pausa ibland. Både för reflektion och för att det ska inte bli för tungt. När Zygmunt skriver att han inte lyckats rädda Renia ur ghettot och att hon skjutits tillsammans med hans föräldrar, då rinner tårarna.
Renias dagbok är en viktig skildring från kriget, mycket för att det handlar om en judisk, polsk flicka som inte hamnade i koncentrationsläger, utan hade en vardag och ett relativt vanligt liv med vanliga problem mitt under rådande kris. En vardagsskildring från en person ur en utsatt grupp som kan visa på hur livet ändå lunkade på och inte tog paus, hur svårt det än var.
Jag hoppas att den här får ta sin plats bredvid Anne Franks dagbok under historielektionerna i skolan. Kanske även viktig på gymnasiet, för Renia hinner fylla 18 år, och har många igenkännbara tankar och funderingar genom boken som jag kommer ihåg från när jag själv var i den åldern, vilket kan få fler att relatera till historien på ett annat sätt.
1939 börjar 15åriga Renia skriva sina första dagboksanteckningar. Hon är polsk judinna o drömmer om att bli poet . Medans hon skriver om vardagliga saker , sina klasskamrater o saknaden efter sin mamma så kryper kriget närmre o närmre . Vi får historisk inblick i olika händelser i boken . De sista anteckningarna är från den 30 juli 1942 då Renia skjuts av polska soldater i den lilla Polska staden Przemysl. Jag tror / hoppas att den här boken , precis som Anne Franks dagbok , kommer att ingå i skolans utbildningsmaterial om andra världskriget.