Välj mig
Bok av Christina Lindström
Silje har haft sommarlov, men inget är som vanligt när skolan startar igen. Hennes pappa har dött, drunknat, men ingen tror att det stämmer för de tror att han tagit sitt liv. Siljes liv präglas nu av ensamhet. Kompisarna tisslar och tasslar och drar sig undan. Men när Alvin kommer in i bilden händer det något bra.
En del av mig kommer nog alltid att älska ungdomsböcker. Det beror nog framförallt på att jag för en stund får påminnas om min egen tonårstid och hur mitt känsloliv såg ut. På ett sätt var jag i mer kontakt med mina känslor då. Allt var så stort hela tiden. Men å andra sidan har jag mer förståelse för mina känslor och tankar idag.
Välj mig av Christina Lindström har så många inslag som jag kunde connecta med. Boken utspelar sig på en liten ort i Norrland, vi får veta att det är ungefär 20 mil från Umeå. Det handlar mycket om hur det är att växa upp och känner att man växer isär från dem man alltid haft bredvid sig. Samtidigt är det en så fin beskrivning av hur vänskap kan ändras och utvecklas. Vi har den första kärleken som är så enormt bra beskriven att jag ibland bara ville skrika (Och leta upp mina gamla crushes på facebook). Så mycket var verkligen så spot on och speglade mina egna tonår och tidiga vuxenliv=igenkänningsfaktor hög.
Signe vet att alla pratar om det. Hon vill inte att någon ska fråga. Är det så svårt att fatta att hon inte vill snacka om att hennes pappa tagit livet av sig? Hon har inte ens berättat något för sin bästa vän Mia. Och är de ens bästa kompisar längre? Mia verkar mest vilja hänga med sina danskompisar, se snygg ut och prata om den där killen hon raggade upp i Karlstad över sommaren. Mitt i allt det här hittar Signe Alvins plånbok (eller gör hon?) och helt plötsligt är hon som besatt trots att hon borde hata honom.
Välj mig av Christina Lindström har så många inslag som jag kunde connecta med. Boken utspelar sig på en liten ort i Norrland, vi får veta att det är ungefär 20 mil från Umeå. Det handlar mycket om hur det är att växa upp och känner att man växer isär från dem man alltid haft bredvid sig. Samtidigt är det en så fin beskrivning av hur vänskap kan ändras och utvecklas. Vi har den första kärleken som är så enormt bra beskriven att jag ibland bara ville skrika (Och leta upp mina gamla crushes på facebook). Så mycket var verkligen så spot on och speglade mina egna tonår och tidiga vuxenliv=igenkänningsfaktor hög.
Signe vet att alla pratar om det. Hon vill inte att någon ska fråga. Är det så svårt att fatta att hon inte vill snacka om att hennes pappa tagit livet av sig? Hon har inte ens berättat något för sin bästa vän Mia. Och är de ens bästa kompisar längre? Mia verkar mest vilja hänga med sina danskompisar, se snygg ut och prata om den där killen hon raggade upp i Karlstad över sommaren. Mitt i allt det här hittar Signe Alvins plånbok (eller gör hon?) och helt plötsligt är hon som besatt trots att hon borde hata honom.