Gillar dystopier

Mycket bättre än filmen! Gillar detaljerna och omgivningsbeskrivningarna i boken, läsaren får bilda sig en egen uppfattning då :)

Såå bra! den handlar om en flicka som heter Juliette, hennes beröring är dödande. Boken är väldigt intressant, och jag tror att jag har fått ett nytt bok-crush på warner!

Elin Inanna Oriopata, invitro i ett framtida militant matriarkat ska precis inleda sin militärtjänst och har blandade känslor inför det som väntar under de närmaste åren. Elin har bott fyra år hos sin värdmamma Miriam som tagit hand om henne sedan hon kom från invitroinstitutet, någon biologisk mamma har hon inte.

Vi får lära känna en annorlunda värld där systerskapet styr och ska skyddas vad som än händer. Det är ett spännande samhälle vi får insyn i, kvinnorna är starka och makten är deras. Samtidigt är hierarkierna tydliga, alla är inte lika mycket värda. Även om det är en dystopi som målas upp känns mycket aktuellt idag, både utseendefixering och dålig självkänsla tas upp, maktmissbruk och våld förekommer och sätten bemöta dessa varierar. Även om klimatet är rätt tufft beskrivs kärlek och relationer på ett väldigt fint sätt, värdet av sann vänskap kan vara skillnaden mellan liv och död.

Systervälde är en otroligt välskriven sci-fi/dystopi som jag ser många målgrupper för. Det här är inte vad jag brukar läsa, men jag är otroligt imponerad av språket, hur berättelsen förs framåt och alla beskrivningarna av ett fiktivt samhälle, så magnifikt fantasifullt! Det må ha tagit många år att färdigställa det här verket, men du har verkligen skapat något alldeles unikt, Stefan Dahlström! Tack för att jag fick läsa din bok! Jag rekommenderar den varmt till en bred skara läsare och kan tänka mig att den kan engagera bokcirklar med t.ex feministiskt tema.

Det var arton månader sedan viruset Tox bröt ut och ön där internatskolan Raxter School for Girls ligger blev satt i karantän. Viruset påverkade dem alla. De flesta lärarna dog, även vissa av eleverna, medan andra bara förändrades. Det var som att naturen började ta över deras kroppar, de förvildades. I Hettys fall innebar detta att hon blev blind på ena ögat och det klistrades ihop, sedan började ett tredje ögonlock växa fram. Det gjorde inte ont utan kliade bara som helsicke, men Hetty tyckte att hon kunde känna något som rörde sig i ögonlocket och försökte slita upp det. Efter det hjälpte bästa vännen Byatt henne att sy igen ögat, och Byatt har alltid nål och tråd med sig ifall ögat skulle gå upp igen.
I väntan på botemedlet som regeringen lovat ska komma och utan kontakt med omvärlden är Hetty och Byatt isolerade tillsammans med de andra överlevande på skolans område. Utanför stängslet som omgärdar skolan får inte vem som helst gå, bara Båtgruppen som hämtar de små matransoner som staten skickar till de isolerade får vistas där. Men när Hetty en dag själv får i uppdrag att ingå i Båtgruppen upptäcker hon att det som eleverna på skolan tror är sant inte alls stämmer. De är alla förda bakom ljuset, och inte ens de vuxna går att lita på… Och när Byatt plötsligt försvinner tänker Hetty göra allt som står i hennes makt för att hitta henne, även om det innebär att möta det som finns utanför stängslet…
Ungdomsboken ”Förvildade” är en brutal, spännande och skrämmande dystopi helt i min smak, men kanske inte något för den äckelmagade. Jag hoppas i alla fall på en uppföljare!

Jag insåg, en bit in i boken, att jag verkligen inte hade nån aning om var den skulle föra mig. Av baksidetexten kunde jag läsa mig till att en känd skådespelare faller död ner under en Shakespeare-föreställning, och det blir starten på en världsomspännande pandemi med 99 procents mortalitet. Kirsten, en flicka som deltog i föreställningen, åker 15 år senare land och rike runt och turnerar med en vandrande teatergrupp som spelar i de halvt ödelagda städerna efter civilisationens fall. Det var den informationen baksidestexten gav mig, och de punkterna hade redan betats av 20 sidor in i berättelsen och helt plötsligt var det som ett fritt fall, det här kan ta vägen VAR som helst. Jag var inte beredd på en sekt. Jag var inte beredd på att så stor del av berättelsen skulle utspela sig före pandemin. Eller att vi skulle få följa fler personer än just Kirsten. Men så blev det, och... jag älskade det.

Boken hoppar som sagt i tid och rum och mellan karaktärer, men gör det så snyggt och elegant att det känns självklart. Jag förvånas första gången jag inser att ett sådant hopp görs: varför ska jaga läsa om den hädangångne Shakespeareskådespelaren, tänker jag. Men inser sedan att det är runt honom det kretsar. Bland annat. Det är vissa andra ting som blir tyngdpunkter i historien också, som ett seriealbum (Station Eleven volym 1) och en oval (?) brevtyngd med en storm i.

Jag brukar inte gilla karaktärsbyten, men här är det så förbannat stilrent att jag knappt ens tänker på det. Jag gillar i princip alla karaktärer och alla känns trovärdiga och välskrivna. Bokens främsta framförhållning är hur jäkla väl författaren sätter fingret på hur det (antagligen) känns att hamna i en pandemi av det slaget och i mångt och mycket vara en av de sista människorna på jorden. Det är så träffande, speciellt som vi nu ÄR i en pandemi, att det blir nästan otäckt ibland. Hade jag läst Station Eleven för ett par år sen hade jag nog inte alls blivit lika berörd som nu när vi liksom är mitt i, om än en lightare version än the Georgian Flu, en pandemi. Karaktärerna pratar vid ett tillfälle om olika dimensioner, och att världen i en annan dimension antagligen fått smittan men att den inte slagit till lika hårt, och den tanken blir som en sanning: vi är den andra dimensionen som inte fick det fullt lika illa. Mandel beskriver hur många människor inte förstår allvaret, hur man liksom till en början skrattar lite åt de som börjar samla på sig förnödenheter och typ hamstra toapapper och ja, exakt så blev det ju?

Det är en imponerande roman om hur skör mänskligheten är och om vad som faktiskt är viktigt här i livet, och det görs på ett imponerande sätt.

Fängslande dystopisk serie om livet efter ett odemokratiskt maktövertagande i USA. Klimatförändringar och minskande fertilitet har lett till ett tungt kontrollerat samhälle där fertila kvinnor utnyttjas som Tjänarinnor (barnaföderskor) till människor i samhällets toppskikt när de inte lyckas få barn på egen hand.

En serie som lämnar en med mycket i eftertanke. Varje avsnitt berör.

Fängslande dystopi om livet efter ett odemokratiskt maktövertagande i USA. Klimatförändringar och minskande fertilitet har lett till ett tungt kontrollerat samhälle där kvinnor utnyttjas som Tjänarinnor (barnaföderskor) till människor i samhällets toppskikt när de inte lyckas få barn på egen hand.

Atwood skriver i inledningen att hon låtit regimen nyttja bibliska symboler och förtecken, eftersom det är vad ”en auktoritär regim efter ett maktövertagande i Amerika tveklöst skulle göra, för den skulle inte vara kommunistisk eller muslimsk”. Detta gör, enligt mig, boken oerhört intressant i vår samtid där vi ser hur en respektlös, populistiskt driven affärsman som Donald Trump kan bli president med starkt stöd från evangelikala amerikaner. Det påminner mig mycket om att amerikanska evangelikaler (men även vissa svenska frikyrkliga) behöver en nyorientering i sin övertygelse om vad som är att agera med Jesus som förebild i vår tid. Att rösta på någon som säger sig stå för kristna värderingar är inte nödvändigtvis att göra vad Jesus skulle ha gjort. I Gilead ser det på ytan ut som att kristna ideal skulle råda, men egentligen är det extrema tolkningar och bibelord tagna ur sina sammanhang utan en exegetisk läsning, som används som underlag för regimens idéer.

Vi kan konstatera att amerikanska evangelikaler (och en del frikyrkokristna även i Sverige) behöver nutida profeter som kan peka på en väg där Donald Trump inte är lösningen, där en påstådd kristen tro inte helgar medlen i en kamp där kommunism och islamism målats upp som viktigaste fiender. Det är få jag tänker så ofta på, som på evangelikaler när jag läser Jesu ord: ”Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör”.

Boken innehåller förstås alla extrema exempel på omänskliga handlingar och är också en viktig påminnelse om att mänskliga rättigheter, och kvinnors i synnerhet, inte är en självklarhet, inte i historien, och tyvärr inte heller nu.

Det här är skickligt skriven litteratur. Jag är beredd att försvara ett Nobelpris till Atwood.

Boken, som kom 2017, passar skrämmande mycket in i pågående coronapandemi, även om det här är något helt annat. En dystopisk, actionfylld skräckroman om en blå anemon som tar över och blir farligare och farligare då den använder människan som värdkropp för att föröka sig. Boken skulle passa perfekt som film och jag kommer absolut läsa den fristående fortsättningen, Röd skymning, som kom 2020.

En helt fantastisk roman som är en dystopi. Den är inte den vanliga dystopin med ett förstört samhälle som man ser i filmer utan den handlar om barn på ett barnhem och varför dessa barnen överhuvudtaget är där. En av mina favoritböcker!

En lite annorlunda dystopisk klimat roman som är sätt i ett futuristisk Finland med tydliga öst influenser. Väldigt långsam som bygger upp en framtida värld. Fick många tankar till 1984 i sättet boken är skriven men med helt andra teman.

Boken fångade in mig på första sidan och hade mig kvar i sitt grepp ända till slutet! Maria har en sån målande beskrivning i sina texter att jag nästan kunde känna lukterna!

Fastnade verkligen för denna boken. Jag gillar verkligen dystopi böcker. Direkt när jag var klar med denna boken plockade jag upp nästa bok i serien.

Maria Hernius har skrivit en mörk dystopi med intressant tema och idéer. M24 är en ung människa som precis som många andra blivit infångad och inspärrad som boskap av mystiska varelser. Varelserna verkar vilja använda människorna för att utvinna material till kläder och liknande och utsätter dem också för plågsamma experiment. M24 tillsammans med sina vänner drömmer om att göra sig fria och om en tillvaro där de inte lever i fångenskap, men hur ska de kunna fly?

”Mörkt paradis” inleds på ett spännande sätt och fortsätter att va en bok som är lätt att läsa snabbt då man gärna vill veta vad som kommer att hända. Berättelsen blir aldrig seg utan går alltid framåt, författaren har en bra förmåga att göra övergångar mellan kapitel som gör att berättelsen förs framåt. Trigger warning är för mycket våld och grafiskt innehåll då det beskrivs hur människorna behandlas som boskap av dessa varelser. Om du gillar mörk dystopi är detta nog en bok för dig.