Har småbarn

Treåringarna tycker: När det kommer till någon som hittar på dumheter i böckerna vi läser, blir treåringarna alltid överförtjusta i att förfäras. ”Nääää, det kommer kiss på golvet. Hon bajsar i soffan!” (lägg till händer framför munnen och en mycket överdrivet chockad min). Och här finns det gott om saker att förfäras över, samtidigt som de tycker att det är så roligt eftersom Selma är så söt och gör så många dumheter. De gillar också att de får känna sig duktiga över att veta hur man egentligen ska bete sig, och vad saker är för något. Direkt när den här kom hem till oss läste vi den, och flera gånger under samma dag.

Sexåringen tycker: Jag tror att sexåringen har kommit in i en fas där han känner att han är ”för stor” för den här typen av böcker, men samtidigt älskar att lyssna på dem och titta på bilderna. När boken kom, och jag frågade om han ville läsa, skakade han mycket bestämt på huvudet. Men, efter att ha smyglyssnat på ungefär halva, kom han tassande efter ett tag och viskade att han också ville läsa om Selma. Och sedan skrattade han högt rakt igenom hela boken.

Mamman tycker: Jag tycker också att sådant här är kul att läsa. Och framför allt högt, för det är så kul att få förfasas tillsammans med barnen och prata om vad det är som egentligen går fel. I boken om Selma finns det mängder av saker att diskutera, både när det gäller att ta hand om djur och vad man själv får göra. Ska man kissa på golvet och bajsa i soffan, eller finns det bättre platser att göra det på? Jag gillar det där med att det finns lärdomar att ta med sig, när det inte behöver kännas så direkt. Här är det ju en hund som gör dumheter, och inte andra barn. Illustrationerna är väldigt söta och passar perfekt till berättelsen.

Treåringarna tycker: Ena tvillingen har ett snarlikt namn till Alva, och tycker mest att det handlar om henne, bara det att det är felstavat. De har inga särskilda minnen av strömavbrott, så för dem är det mest en spännande historia om vad man inte kan göra när det är strömavbrott och hur man kan lösa det. Men de lyssnar fint, pekar på saker på illustrationerna och tycker om berättelsen.

Femåringen tycker: Femåringen har väl inte egentligen något större minne av strömavbrott heller, men förstår lite mer om elektricitet och vad som inte fungerar när det väl händer. Han lyssnar, pekar på bilderna, är oroligt avundsjuk på all snö som de har i boken, och tycker om berättelsen.

Mamman tycker: Det är relativt ovanligt med strömavbrott där vi bor, så det känns bra att kunna förbereda barnen på ett annat sätt. Och jag tycker att det är ett fint sätt att läsa om att förbereda sig, eftersom Alvas pappa inte alls har gjort de saker som kanske behövs vid ett långvarigt avbrott, men ändå vet vad de ska göra för att klara av att hålla värmen.

Målgruppen är 3–6 år och det känns rimligt. Det är ganska mycket text per uppslag, men samtidigt finns det illustrationer som bryter av. Mina läsvana barn hade inga problem att lyssna på den här boken. Den är också tydligt skriven ur barnets perspektiv, även om det är pappa som löser det mesta, med rädslan och osäkerheten i fokus.

Illustrationerna är alldeles ljuvliga, och jag tycker att de förstärker berättelsen på ett ypperligt sätt. Som minerna när pappa inser att han glömt lägga mobilen på laddning och den är alldeles död, eller att veden nästan är slut.

Treåringarna tycker: Det är lite högt och lite lågt för treåringarna. De tycker om de olika djuren och illustrationerna, men det är inte alltid de fastnar för texten. Däremot skrattar de högt åt alla djuren som spelar instrument, för det är ”ju supertokigt, mamma.” Absolut roligast, det är när tigern skrämmer sin kompis med trumpeten.

Femåringen tycker: Hänger med på noterna lite bättre, och förstår rimmen på ett annat sätt. Men det är högt och lågt även för honom. Vid tigern skrattar han högt, och det är jättekul att elefanterna har ballonger på ryggen och han pekar mycket på de olika illustrationerna, men har inte helt fokus att lyssna klart på alla rim.

Mamman tycker: Jag tycker att det här är ett underfundigt sätt att presentera både olika instrument och djur för barnen. Det är finurligt gjort och snyggt rimmat. Speciellt förtjust är jag i att instrumenten och djuren börjar på samma bokstav, men jag gillar också illustrationerna väldigt mycket.

Nu orkade inte riktigt något av barnen med att lyssna klart på boken, och jag kan tänka mig att det beror på att de inte är riktigt lika vana vid att lyssna på en bok på rim som på en ”vanlig” bok, plus att den här boken inte har samma fokus på att berätta en indragande historia men med lite träning inom det, kommer det här säkerligen bli en bok som uppskattas mycket här hemma.

Treåringarna tycker: ”Men mamma, det där är ju ingen domherre, det är ju en fågel”, sa en av tvillingarna när jag läste boken för dem, men till slut accepterades det att en domherre faktiskt också är en fågel. De är förtjusta i den här serien och tycker om att följa äventyren från början till slut. Ändå tyckte de nog att jag var lite tokig när jag frågade dem om de kunde flyga som fåglar, eftersom de ”ju inte har några vingar, mamma!”

Femåringen tycker: Det här har varit en av femåringens favoritserier sedan den kom ut och direkt när Vinterkalaset dök upp, ville han läsa. Det är ett barn fullt av empati så han tycker oerhört synd om småfåglarna som inte har någon mat på vintern, och pratar mycket och länge om att han och pappa minsann satte upp fågelmataren här hemma. Han tycker om att leta vantar på bilderna, och gillar när de kommer små frågor att besvara längs vägen.

Mamman tycker: Det var lite synd att snön här hemma hann smälta bort innan Vinterkalaset kom, för jag tror att det hade varit lättare att få dem att spana efter fågelspår efter att ha läst den här boken. Jag som vuxen är också väldigt förtjust i den här serien. Både upplägg, berättelser och illustrationer knyts ihop på ett så fint sätt och jag tycker också om att själva böckerna så tydligt knyts samman. Det är alltid spännande att se vad det är som ska letas efter den här gången, och hur de ska ta sig fram till sitt mål. Dessutom finns det ofta väldigt många saker att diskutera och prata om, för upplevelserna är ur barns perspektiv. Storasyster och lillebror är så söta ihop i sina matchande outfits och de tar alltid hand om varandra. Att det finns ett litet ”faktablad” med olika fågelarter och sedan ett pyssel där man kan göra fågelmat hemma, är en fin bonus.

Mina söner ÄLSKAR ballongjakten. En klar favorit där reglerna är lätta och spelet ger en även möjlighet att träna på färger.

Treåringarna tycker: Bland de roligaste treåringarna vet är att tala om vilka djur det är när de ser bilder (ännu roligare om en vuxen säger fel djur ett par gånger först), så just bilddelen gillade de väldigt mycket. Ibland är det lite mycket text för dem, mest bara för att de hela tiden vill gå vidare till nästa djur, men de uppskattar mycket att höra vad mamman, pappan och barnen kallas.

Femåringen tycker: Femåringen är mycket förtjust i att tävla. Och hyperventilerar nästan för att hinna vara den första som säger vilket djur det är. Han tycker också om att höra vad mamman, pappan och barnen kallas, och kan de flesta, vilket får honom att känna sig bäst i världen. Lagom mycket text för honom, eftersom även han är mer intresserad av att hela tiden se nästa djur.

Mamman tycker: Jag tycker om upplägget, och är lite avundsjuk på gubben och gumman som bor så nära så många djur. Det finns mycket att lära sig genom den här boken, sammanknutet med att gubben och gumman hela tiden för dialog med varandra, och det gillar jag. Tycker också om att det inte bara är ”vanliga” djur som dyker upp, utan även en struts och en alpacka, för det får barnen att lära sig något om djur som oftast inte inbegrips i andra ”bondgårdsböcker”. Det är lagom mycket text på varje uppslag och jag tycker om att det är ett djur per uppslag, då det ofta räcker för att hålla fokus för barnen.

Gå din egen väg och vad du som förälder känner är bäst för er och barnet. Tips kan man alltid ta emot men låt inte någon annan bestämma vad som är rätt och fel.

Välj dina strider, rotera leksaker, barn gör inte som du säger; barn gör som du gör, respektera barnet så som du vill bli respekterat.

En väldigt bra och handlingskraftig bok.
Tydlig och empatisk. Barn kommer att bråka, det kommer jobbiga situationer. Denna bok kommer hjälpa dig rejält på resans gång med dina barn.

Den här hjälpte mig så mycket under min förlossning. Jag påminde mig själv om att hela tiden vara i stunden och att andas på rätt sätt - vilket mycket i boken handlar om. Boken får en att inse att kroppen vet vad den ska göra och att det bara är att följa med.

Jag vill tipsa er som har småbarn om att använda er av sensorisk lek då detta är något som är väldigt omtyckt av min blivande 3 åring.

Ett roligt pyssel under vintern: häll vatten i ett isfack och dutta i olika färger i vattnet. Ställ ut i minusgrader eller låt frysa i frysen. Göm därefter de stelnade isbitarna utomhus och låt barnen leta efter ”diamanter” - superpoppis bland våra barn (3 och 5) och deras kompisar på förskolan!

Väldigt väldigt viktigt innehåll, om än inte så omvälvande längre som jag kan tänka mig att det var när den först gavs ut. Min känsla är iallafall att fler föräldrar och pedagoger är medvetna om problematiken i genus/ordval/kroppsspråk osv MEN det kan också eventuellt vara önsketänkande. Iallafall: mkt tänkbara grejer, försöker undvika att kalla elli ”duktig” och ”fin” allt för ofta, ska ge min lillkille all min kärlek, närhet och tröst och göra honom så fin, gullig och snäll jag kan. Hoppas samhället hänger på.

En grupp där folk delar praktiska tips och lösningar för livet med småbarn. Finns även på Instagram.

Det är en bok som sätter pricken över i, som nybliven föräldre.
Roliga tips, reflektioner och erfarenheter.

Sänk förväntningarna. Det gör ingenting om det tar lång tid att lämna hemmet eller om barnen skriker i affären. De flesta har varit i den situationen, någon gång ...

En underbar bok som på vetenskapliga, men lättillgängliga, grunder slår hål på och problematiserar alla de råd som öser över en som småbarnsförälder. Ni vet, när man står där utan att veta vad man egentligen gett sig in på. Den här boken ger stöd och argument för att lyssna på läkarna istället för på svärmor.

Detta är en bok som jag tycker man kan ta god tid på sig att läsa. Ta ett kapitel ena dagen och ett annat veckan efter. Låt textens innehåll få sjunka in, för då blir boken väldigt givande.
Den bygger på KBT och innehåller övningar i samma anda. Jag gillar det då det gör att jag som läser faktiskt kan applicera innehållet på mig själv och mitt beteende. Jag tycker att boken försöker förmedla att man som föräldrar bara kan göra sitt bästa och att det i många fall är bra nog, men att man kan ta hjälp för att bättre hantera vissa situationer. En bra bok till småbarnsföräldern.