Gillar deckare

En spännande fortsättning i en lysande serie. Spänningen byggs upp redan på första sidan och håller mig sedan i ett fast grepp boken igenom. En kollega har fallit offer för en otäck stalker vars enda mål tycks vara att skrämma och försvåra hennes liv. Samtidigt får resten av Barks grupp i uppgift att utreda ett gammalt fall. Ju mer de gräver, ju mer likheter finner de mellan den döda kvinnan och den trakasserade kollegan. Letar de efter en och samma stalker?

Förutom att bjuda på bra underhållning berör boken också ämnen såsom psykisk ohälsa, utmattning och sjukskrivning. Jag som ung utmattad och lång sjukskriven kvinna, uppskattar bokens belysning på ämnet. Anna Jansson lyckas sätta ord på och beskriva sjukdomen på ett sätt som jag själv inte kunnat.

Kort sagt är boken riktigt bra. Jag läste den i ett enda svep, från pärm till pärm.

En fantastiskt finstämd bok som utöver en utredning om en pojkes död också handlar om att återvända. Återvända när längtan drar trots rädslan över hur folk ska döma då man är tillbaka.

Polis Hanna Duncker återvänder till Öland och kastas snabbt in i ett fall där en ung pojke hittats död. Tillsammans med sin pratsamme kollega Erik tar hon sig an fallet. Hanna kommer att möta flera av de personer hon känner från ungdomen. Hon kastas in i känslolägen som återspeglar det förgångna på ett mycket trovärdigt sätt. Hon rannsakar sig själv hela tiden kanske trots att hon inte borde behöva det. Tankarna och känslorna hon bär känns äkta.

Boken är den första i deckarserien Ölandsbrotten. Den andra, Skuggliljan, ges ut i juni 2021.

Ännu en bra bok av Tove Alsterdahl. Har läst några av hennes tidigare, men den här är nog ändå den bästa! Det är svårt att sluta läsa för den är så spännande! Polisen Eira blir en karaktär som man tycker sig känna personligen. Intressant med ett gammalt fall som åter blir aktuellt och jämförelserna mellan hur polisarbetet var då och nu. Jag vill läsa mer om Eira!

Fick en riktig wow känsla när jag läste den här boken. Det här var mitt första möte med Agatha Christie och jag blev inte besviken. Så fort boken var utläst skyndade jag mig att beställa hem fler.

Trotts att boken har ett par år på nacken så flyter språket lätt och snabbt. Handlingen hade mig fast och jag läste boken i ett svep. Slutet överraskade mig. Jag är riktigt imponerad över Christies förmåga att hålla på spänningen i en väldigt avgränsad miljö. Det finns ett begränsat antal misstänkta och lösningar, och ändå sitter jag på nålar till sista sidan. Mina förväntningar på deckardrottningen Christie var höga, och ändå vart jag positivt överraskad. Skulle varmt rekommenderar den här boken till alla.

Ett tillslag inom Parispolisen går fruktansvärt fel. Kommisarie Noe’mi Chastain blir sönderskjuten i ansiktet. Räddad till livet blir hon deporterad till landsorten. Icke officiella uppdraget blir att lägga ner polisstationen. Ett barnlik i en plasttunna kommer i vägen. Mycket spännande och flera vändningar före det oväntade slutet! Rekommenderas. SEKWA förlag som ger ut många utmärkta böcker översatta från franska.

Jenny Lind, 16 år är på väg hem från skolan när hon dras in i en långtradare och försvinner spårlöst. Fem år senare är en kvinna på väg hemåt gående bakom Handelshögskolan i Stockholm på morgonnatten då hon upptäcker en flicka hängande med en stålvajer om halsen i en klätterställning. Räddningsförsöken är dömda att misslyckas.

Kommissarie Joona Linna vid polisens nationella operativa avdelning (NOA) tar sig snabbt till mordplatsen och känner igen den hängda flickan efter alla sökningar som gjorts under åren, det är Jenny. Övervakningskameror avslöjar inte vem som utfört mordet, men det finns uppenbarligen en vittne, en svårt psykiskt sjuk man med tydliga minnesluckor. Utredningen framskrider snabbt, även om frågetecknen är många.

Samtidigt får vi följa med livet för ett antal bortrövade unga flickor som hålls inlåsta under fruktansvärda förhållanden. Misshandel, tortyr och övergrepp är vardag för flickorna som kämpar för att överleva, att fly är mer eller mindre omöjligt.

Vi tas med på en intensiv jakt efter förövare, tempot är dynamiskt och medryckande. Personerna beskrivs på ett sätt som gör att man känner dem, och känner med dem. Och Joona Linna, ja såklart hamnar han i upprepade situationer där skadorna är oundvikliga.

Ogillar man att läsa extremt våldsamma berättelser ska man förmodligen undvika den här boken. För mig som är en Kepler-idol fanns det inget val, det här är intensivt, motbjudande och skrämmande på det signifikanta sätt som kännetecknar deras böcker om Joona Linna. Kan man annat än gilla den mannen? Förmodligen hade boken kunnat skrivas med lite mindre råhet, men sammantaget är det här en riktigt spännande deckare som rekommenderas starkt till orädda läsare! Och ja, längtar redan efter nionde boken om Joona!

Katharinakoden är den första delen i en ny serie av Jorn Lier Horst. Det här är den första boken av Horst som jag läst, och jag var inte medveten om att denna serie bygger på en tidigare serie om samma kommisarie.

Boken handlar om kommissarie William Wisting, som i denna bok får chansen att på nytt ta upp ett fall som han personligen gått och grubblat på i 24 år. Fallet hamnar åter i polisens ljus när en special grupp kallad "Kripos" hittar ny bevisning som kopplar ihop fallet Katharina med ett annat välkänt försvinnande. Nu tvingas Wisting samarbeta med kommissarien från Kripos för att slutligen försöka hitta en lösning till dessa cold cases.

Boken bjuder på bra underhållning och spänning, men där boken tar slut försvinner den även från mina tankar. Det här är inte en bok jag kommer bära med mig. Kanske beror det på att Wisting redan fått en historia och ett liv i sin tidigare serie, men i denna bok känns han platt och ointressant. Han blir aldrig en karaktär som jag riktigt hoppas på och vill läsa mer om. Historien i boken känns inte heller helt genomtänkt och vissa frågor som uppstår känner jag inte fick några svar.

I korthet bra underhållning, men ingen fullpoängare.

Jag fick ett generöst presentkort i julklapp från arbetsgivaren. Lite mer än halva det presentkortet la jag i slutet av januari på en hög härliga böcker. Bland dessa hamnade pocketutgåvan av Carin Hjulströms bok Bara ett litet mord. Det är en bok som jag har hört väldigt varierande omdömen om, nåt som förstås gjorde mig nyfiken utan att jag grottade ner mig för mycket i vad och varför andra tycker si eller så. Nu har jag slagit ihop pärmarna om denna, enligt omslaget, cosy crime-bok.

Bokens huvudpersoner är den lite till åren komna (typ 60) skådespelerskan Siri Ehrensvärd och hennes brorson Anton, 25. Anton, tidigt föräldralös, har varit ett dåligt samvete för Siri. Men nu passar det bra att besöka honom av två skäl: dels har Siri blivit dumpad av sin gifte älskare, tillika chef, dels har Anton blivit med plantskola. Siri reser till Säbyholm – bara för att tidigt upptäcka att en jakttillsyningsman hittas mördad. Det visar sig snart att Siri är lite av en miss Marple, faktiskt.

Jag får direkt Agatha Christie-vibbar, men även Marianne Cedervalls Anki Karlsson-serie poppar upp i skallen. Den här deckaren är lite småputtrig och genrebestämningen cosy crime stämmer. Händelserna utspelar sig i slottsmiljö. Miljöskildringarna finns där, men personskildringarna är snäppet vassare. Genom några överhörda repliker och några enkla drag med författarpenseln får jag som läsare bra bilder av karaktärerna.

Den här boken är bara lite spännande och mest mysig med en touch av humor. Boken är första delen i en planerad serie, Säbyholms gröna fingrar. Jag tror nog att jag ska läsa även kommande böcker. För även om detta inte är Nobelprislitteratur är det aldrig fel med en stunds mys och flykt från den egna verkligheten i pandemitider. Och så finns det några lösa trådar, förutom en cliffhanger, i slutet som jag gärna vill se knutna…

Mitt omdöme blir högt.

Robert Hunter, kriminalare för särskilda fall har fått ännu ett svårt fall på halsen.
Robert och hans partner Garcia får med en mördare som gillar att leka.
Ännu en mördare som gillar att tortera sina offer på riktigt brutala sätt.
Mördaren lämnar en lapp i sitt första offers hals där det står skriver ”Jag är döden” på en lapp.

Väldigt bra och snabbläst (trots bokens tjocklek) deckare. Boken handlar om ett 30 år gammalt olöst mord där kroppen plötsligt oväntat hittas hos vår huvudpersons gamla lärare. Boken innehåller hel del plot twists och är underhållande rakt igenom.

Precis som första boken om Leona "Tärningen är kastad" kan en inte lägga ifrån sig denna. Fängslande från första till sista sidan och jag kan lova att det blir både spänning och drama i hög fart!

Hela serien om Ruth Galloway är deckare när de är som bäst! En intressant och sympatisk huvudperson (arkeolog), vars relationer till de andra karaktärerna i serien utvecklas och ändrar form i bok efter bok. Lagom rysliga mordhistorier som ger böckerna driv men den stora behållningen är karaktärerna och deras utveckling.

Silvervägen. Vilket otroligt vackert namn! En väg mellan Glimmersträsk (också jättevackert) och någon annan punkt som jag inte minns just nu. Okej gud kände mig tvungen att googla och det är visst enligt Wikipedia "namnet på en turistväg i norra Västerbotten och mellersta Lappland som sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen till Bottenviken". Så lite längre än vad jag hade fattat, hehe. Det är iallafall den väg som Lelle Gustafsson kör dagligen (eller nej. Nattligen) under sommarhalvåret på jakt efter sin försvunna dotter. För någonstans måste hon finnas. Lina, som försvann från en busshållplats utmed Silvervägen en morgon för snart tre år sedan. Lelle vägrar erkänna att Lina är död förrän han antingen sett det med egna ögon eller det att hon kommer tillbaka igen.

Meja flyttar in tillsammans med sin mamma Silje hos en man som Silje träffat på nätet. Mannen heter Torbjörn och bor i Glimmersträsk. Meja är i samma ålder som Lina var när hon försvann, och hon börjar i en klass där Lelle undervisar och är klassföreståndare. Deras vägar binds samman och Linas försvinnande kommer att påverka de båda på ett eller annat sätt.

Jag började lyssna på Silvervägen eftersom den trendade på instagram bland alla bokkonton i mitt flöde. Fick uppfattningen att det var många som läst den och gillat den och då blir man ju sugen själv såklart. Jag hade nog aldrig plockat upp den på egen hand, i alla fall inte av baksidetexten att döma. Omslaget och titeln däremot gillar jag! Men efter att jag läst klart har jag svårt att se vad som gör den speciell. Den känns som en typisk sommarläsningsbok, lite lagom spännande men med en plot som man i stort sett listat ut redan några kapitel in. Jag hade inte hela slutet klart för mig men mördare/utfall och så vidare stod klart rätt fort. Och det är alltid lite tråkigt, man vill ju allra helst bli lurad och förvånad.

Så boken var inget speciellt, men heller inte på något sätt dåligt. Bara en sån bok som jag inte kommer komma ihåg om jag läst eller inte om några år, för att den inte lämnade mig med några djupare spår.

Andra boken jag läste ur den första högen julklappsböcker jag köpte för presentkortet jag fick av min arbetsgivare 2020 blev en debutbok. Lina Arvidsson är författaren bakom den psykologiska thrillern Ett hem att dö för. Och utan att riktigt veta hur följde även uppföljaren Blåmärken med vid samma köptillfälle. Den sparar jag ett tag till.

Huvudpersonen Hanna är en ung tjej i tjugoårsålderns början som flyttat till Stockholm från Sala och sin alkoholiserade mamma. Men livet i Stockholm är hårt. Hanna har varken fast jobb eller bostad. Hon hankar sig fram på timmar inom hemtjänsten och hon flyttar ofta mellan andrahandsboenden. Genom en av de äldre hon jobbar hos får hon kontakt med ett par som ska resa bort en längre tid och behöver nån som tar in deras post och vattnar deras krukväxter. Ett enkelt uppdrag som ger en viss intäkt, tänker Hanna. Så upptäcker hon att det finns nån i huset. Simone är en gammal vän till husägarna. Hon gömmer sig där för att undkomma en våldsam pojkvän. Säger hon. Hanna och Simone blir kompisar, men frågan som både Hanna och läsaren ställer sig är förstås: vem är Simone egentligen?

Jag känner ganska snart att jag är lite för gammal för den här boken. Boken vänder sig nog till en yngre målgrupp. Jag tycker att huvudpersonen är otroligt naiv – och det är kanske inte så konstigt med tanke på hennes ålder. Men ändå. Hon har tagit sig från byhåla till storstad, hon hankar sig fram och ändå känns hon väldigt… lättledd. En äldre person hade nog ifrågasatt hela Simones existens betydligt mer än Hanna. Det gör att jag inte riktigt kan känna nån samhörighet med Hanna. Jag förstår inte att hon inte tänker sig för och jag har svårt att känna sympati för henne trots att jag inser att hon är väldigt utsatt på flera olika sätt.

Den här boken har visst höjts till skyarna och fått flera positiva recensioner. Jag hänger upp mig på huvudpersonen som jag kommer fram till inte känns riktigt trovärdig. Boken är välskriven och har ett bra flyt rent språkmässigt. Författaren kan helt klart skriva även om boken ändå känns lite seg bitvis. Jag hittar vissa luckor i berättelsen som inte riktigt täpps igen och det hela känns väldigt förutsägbart – jag listar ut typ ”allt” i förväg.

Mitt omdöme blir medel (och då är jag lite snäll).

Fem kvinnor går in i skogen australiensiska vildmarken, men bara fyra kommer tillbaka. Poliskommissarien Aaron Falk tillkallas och under förhören växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek.

Första boken jag läst av Jane Harper och wow! Jag blev tagen på sängen av den och kunde verkligen inte läsa den fort nog. Man får inte bara följa fallet utan även Aarons komplicerade förflutna med hans far. Spänningen som byggs upp i den gör att man verkligen skyndar fram genom sidorna för att få veta mer samtidigt som man inte vill att den ska ta slut.

Gillar du deckare men ännu inte upptäckt Tove Alsterdal då har du något att se fram emot.

Hennes första bok "I tystnaden begravd" är en släktkrönika från Tornedalen med rötterna i Karelen och Sovjetunionen. Lars-Erik Svanberg var en gång Sveriges bästa skidåkare nu hittas han ihjälslagen på en gård i Tornedalen. Samtidigt skjuter en rysk gangsterledare sin närmaste vän i St Petersburg och Katrine far norrut för att söka sanningen när hon upptäcker att hennes mamma inte är den hon tror.

"Låt mig ta din hand" En Charlie dödsstörtar från en balkong och polisen avskriver det som självmord. Hennes syster Helene är inte övertygad om att det stämmer. Vad hade systern gjort i Argentina precis före sin död. Helene upptäcker att hennes eget liv är djupare förankrat i en brutal del av historien än vad hon anat.

"Vänd dig inte om" Svante Levander knivhugg till döds på väg hem från affären. Hans före detta fru häktas misstänkt för mordet. Det finns ett vittne, en utländsk tiggare som nu är spårlöst försvunnen.

"Blindtunnel" ett svenskt par köper en övergiven vingård i Sudetenland. När de upptäcker en igenmurad nedgång till källaren är de en fasansfull historia på spåren.

"Rotvälta" mord då och nu i ångermanländsk avfolkningsbygd.

Författaren är en mästare på att kombinera spänning och verkliga händelser. Förutom en spännande läsupplevelse slår man igen boken med fördjupade kunskaper.

Verkligen intressant för mig som har påbrå från sudetenland. Älskade tipsen i slutet så man kan fördjupa sig ännu mer. Jag måste bara läsa mer av denna författare.

Leon 'Ghettokungen' Jaziri, företagsam ägare till något suspekta men klart framgångsrika och kontroversiella Ghettosäljarna i Solna, Stockholm gör allt för att hans lillebror inte ska behöva utsättas för samma tragiska uppväxt som han själv, istället ska Emir 12 år få gå i bästa skolorna, ta sig ur förorten och göra karriär.

Av en slump råkar Leon sälja ett minst sagt hett vapen och får den ökända gängledaren Jambolo efter sig. Det blir en intensiv jakt där pengarna styr och människovärdet är sekundärt.

Samtidigt har kriminalkommissarie Eva Möller flyttats till Palmegruppen bland avdankade poliser efter att än en gång utnyttjat interna registren där hon letat information om mannen som fängslade henne i en källare och plågade henne besinningslöst. Nu vill hon hämnas.

Eva och bröderna har mer gemensamt än de kunnat ana och händelseförloppet i boken är obehagligt, brutalt och pulsen är snabb. Skräck och övergrepp varvas med beskyddarinstinkt och kärlek, det blir verkligen aldrig tråkigt för tempot är helt fantastiskt.

Det här är en beskrivning av förorten jag aldrig kommit i kontakt med och jag fascineras av språket och den sköna humor som jag tycker författaren lyckas väva in och därmed får till ytterligare en dimension i den medryckande berättelsen.

Jag imponeras, stort! Vilken debutbok! Ser verkligen fram emot Ghettobröder som kommer våren 2021!
Jag rekommenderar den här pulshöjaren till alla spänningsälskare!

Bröderna Roy och Carl Opgard förenas igen i barndomshemmet efter 15 år, då Carl kommer hem till den lilla orten i Norge efter att ha utbildat sig och gjort karriär utomlands. Roy har stannat kvar och jobbat som bilmekaniker, men har nu ansvar för den lokala bensinstationen.

Charmiga Carl har tillsammans med sin medföljande fru Shannon storstilade planer för byggande av ett spa-hotell, planen är att få med hela bygden i investeringen för att kunna genomföra det kontroversiella projektet.

Vi får många återblickar till Roys och Carls uppväxt, som innehåller traumatiska upplevelser. Rykten har florerat och vissa i bygden har främjat spridningen av sådant som inte är sant.

Jo Nesbø är helt fenomenal i sitt berättande, fokus flyttas och nya klargöranden sker på oväntade sätt. Jag fascineras av finessen med vilken jag leds in på en väg, för att senare styras om i helt annan riktning.

Hemligheterna från både det förflutna och nutid skapar en spänning och förväntan på ett avvaktande sätt, lugnet före stormen...

Som inbiten Harry Hole-fan förstod jag att denna fristående berättelse skulle bjuda på något helt annat - och så blev det, men jag får definitivt min spänning och bjuds på helt fantastiska personporträtt.

Jag rekommenderar definitivt den här boken som vinner över mig på ett lågmält suggestivt sätt, blir så lurad i mina tankebanor gång på gång!

Lyssnade på denna bok som ljudbok och idag blev jag klar. Handlar om en polis som inom 24h går av sitt pass och går i pension. Ett mord har skett och London är i total Lockdown då en pandemi pågår. Macneil måste lösa ett fall som har med ben att göra. Ben hittas på en byggarbetsplats och macneil ska lösa mordet. Bara det att varje person som kommer i närheten av polisen dör Macneil inser att mördaren är ute efter honom och försöker stoppa honom från att lösa fallet. Detta sker samtidigt som London ligger nere och utegångsförbud har tillträtt pga den pandemi som sker. Tycker boken var riktigt bra skriven och det är verkligen bok som passar in i dagens samhälle.

En mycket bra bok . Där man får en inblick hur tufft våra tiggare har det.
Det finns en mördare i Stockholm som ger sig på tiggare. följa en tjej som blir förföljd och är nästa offer.
Händer mycket spännande i denna bok. Och man kanske på tiggare på ett annat sätt .

Är den första i en rad av elegant-crime deckare. Den tionde boken i serien släpptes för ett litet tag sedan. Svårt att inte engagera sig i de tre huvudpersonerna; både i deras yrkeskarriärer men även som privatpersoner.

Spännande och ibland obehagligt men i en miljö som gör allt lite mer glamouröst!

Om du inte lyssnat på serien om Carl Mörk vid danska polisen bör du börja omgående. Detta är absolut en av de bästa deckarserier som finns. Om du gillar att lyssna på ljudbok blir du inte besviken då Stefan Sauk läser med fantastisk inlevelse!

En spännande bokserie där författaren skickligt väver ihop vardagens livspussel hos karaktärerna Andreas och Stina. En läkare och en numera rastlös småbarns mamma. Som sedan kryddas med sann deckaranda. Del 5 i serien

Just denna bok utgår egentligen från frågan, vet vi egentligen allt om våra nära och kära?

Andreas som är läkare vårdar en svårt sjuk kvinna, vars fader vakar vid hennes sida. När statusen förändras på patienten, försvinner pappan. 
Samtidigt börjar Stina planera för att studera och finner nya vänner som hon kommer nära.

Tonen i böckerna är vardaglig på ett sådant sätt att handlingen känns fullt rimligt vilket håller spänningen på topp.

Gone Girl av Gillian Flynn är utan konkurrens den BÄSTA deckaren jag läst. Hittills.
Varför?
Jo, för den konstanta spänningen och molande växande obehaget i magen som håller en fången från sida 1.
För de komplicerade och "in under skinnet"- personporträtten.
För den skinande briljanta språket som suger in en i händelsernas centrum.
För den skickligt sammanflätade historien med massor av "twists" som kastar läsaren hit och dit utan att man själv förstår det. Förrän efteråt!

Fullkomligt briljant. Mina varmaste rekommendationer.

Det är med stor spänning jag tar mig an den 4:e Erik Ljung-boken. Och inte blir jag besviken för en enda sekund. För det här är bra, riktig bra. Jag tycker att det här är den bästa boken i denna serien. Inte för att de 3 tidigare på något sätt är dålig men här hålls spänningen vid liv och jag detektivarbetar hela tiden i ”min egen lilla utredning”. Miljöer, karaktärer, hela storyn beskrivs med finess och det känns som jag balanserar mig fram längs historiens gång med rädsla för att trampa in i den stora sorg och frustration som finns i berättelsen.
Boken slutar med en cliffhanger som pekar mot ny spänning och jag hoppas på en snar uppföljare.

📓📔📒📕📗📘📙📚📖🎧

Titel: Vita rosor
Författare: @Emma Olofsson
Uppläsare: @Gunilla Leining
Utgivare: @Bokfabriken
〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️〰️

Handling: En ung kvinna hittad död och över hennes kropp har någon spridit ut vita rosenblad. Några dagar senare försvinner en flicka från sitt hem och vita rosenblad återfinns på brottsplatsen.
Fallen går till Matias Herna’ndez och hans kollegor på grova brott. De inser ganska snabbt att en gemensam nämnare mellan de båda fallen är Matias bror Sebastian och trots Matias protester riktas misstankarna mot Sebastian ganska snabbt. Han frikänns dock i brist på bevis.

När sedan ytterligare en flicka försvinner samtidigt som Sebastian riktas åter misstankarna mot honom.

Matias och hans kollegor gräver djupt och hittar kopplingar ända bort till militärdiktaturen i Chile.

Vid sidan om Matias jobb med fallen får vi även följa hans kamp med att få varannan vecka med barnen att fungera.

💚🤍💚🤍💚🤍

Bedömning: Lyssnade klart på Emma Olofssons debutbok för ett tag sedan och nu kände jag att det var hög tid att skriva klart recensionen.
Det är en otroligt välskriven debutbok. Med ett målande, beskrivande och vackert språk. Det är lätt att leva sig in i miljön och karaktärerna. Självklart hjälper det till att jag är bekant med platserna i och runt Karlshamn som boken utspelas i.
Vita rosor är en spännande historia med mörka hemligheter och intriger.
Jag rekommenderar den verkligen och ger den betyget 9 av 10 stjärnor! 💫✨

💚🤍💚🤍💚🤍

En tonårsgrabb mördas och kriminalaren Emma Sköld och hennes team e igång igen
Bladvändare och spännande bok.
Sofie vet hur man fångar läsaren och behåller denne från första bokstaven till sista punkten.
Rekommenderas!

En välskriven och extremt aktuell bok där vi får följa en journalist som sagt upp sig för att starta en organisation som arbetar för yttrandefrihet och demokrati. När en kollega blir mördad är hon säker på att det är högerextrema som är skyldiga och det dröjer inte länge förrän hon känner sig förföljd.

Vi får också följa flera stycken högerextrema som tycker att något måste göras innan landet falller samman, det är "bloggare och journalister" som arbetar för sanningen.

Boken är välskriven, aktuell och de högerextrema är skildrade på ett sätt som för att det är lätt att tro att de är tagna direkt från verkligheten trots att de inte är det. Författarna känner väl till det de skriver om och boken blir oerhört svårt att lägga ifrån sig!

Av de tre pocketböcker jag fick av en vän i julklapp förra året har jag nu avverkat två. Båda har varit såväl överraskande som bra. Petrarna Mohlins och Nyströms bok Det sista livet vann dessutom Crimetime Award 2020 för Årets deckardebut. Boken inleder serien om före detta FBI-agenten John Adderly.

År 2009 försvinner dottern till VD:n och tillika arvtagaren till ett stort familjeföretag i Karlstad spårlöst. Misstänkt för ett brott (mord? kidnappning?) blev då Billy Nerman. Tio år har gått utan att vare sig den försvunna Emelie har hittats eller Billy har dömts. FBI-agenten John Adderly har jobbat i Baltimore som infiltratör. Nu behöver han en ny identitet och kräver att bli placerad i Karlstad. Han får ett nytt namn och ett nytt jobb i en cold case-grupp som jobbar med fallet Emelie. Det är bara ett problem: John, numera Fredrik Adamsson, är bror till Billy. John är född i Karlstad, men uppvuxen i USA.

Berättelsen växlar till att börja med mellan dåtid, 2009, och nutid, 2019. Inledningsvis får läsaren följa hur John just precis klarat sig från att bli avslöjad, men ligger på sjukhus skjuten. Det är ju i sig inget originellt grepp numera att växla dåtid och nutid i en deckare. Ärligt talat börjar det bli lite uttjatat. Men de tre sista delarna i boken utspelar sig i nutid. Berättelsen går snabbt framåt, nåt jag inser när jag har läst halva boken och inte tycker att jag har haft så mycket tid och ro för läsning.

Den här kriminalromanen är både spännande och lite rolig. Till exempel uppstår vissa kulturulla krockar, krockar som John löser på sitt speciella sätt. Ibland kan jag ana att det är två författare som har skrivit boken, men jag kan aldrig ana slutet och mördarens identitet. Då är det bra, riktigt bra, i mina ögon.

Jag vill helt klart läsa mer om John Adderly. Men testa gärna nåt annat än växlingar mellan då och nu! I just den här boken håller nuet så bra. Fortsätt på den linjen. För en fortsättning lär det ju bli, med den cliffhangern som boken slutar med.

Mitt omdöme blir det högsta.

Michael Connelly är en ny favoritförfattare hos mig. Älskar handlingen och sättet boken är skriven på. Man fastnar lätt på första kapitlet och vill bara läsa mer och få ihop alla pusselbitar om vad som händer och sker.
En spännande deckare som uppfyller allt vad en deckare ska innehålla.
Ser fram emot att få läsa mer av Michaels verk.

En vackert skriven deckare med en långsam, lågmäld handling som blev något enformig tillslut. Handlingen har en fin röd tråd men jag hade svårt att komma in i den då den var rörig och förvirrande ibland.

Jag kan absolut rekommendera Dödsuret för den har sina spännande egenheter som många läsare kommer tycka om. Men om man har problem med enformiga, långsamma handlingar så kanske inte detta är en bok för dig.

Att få sätta tänderna i en riktig thriller är underbart. En vän var mycket generös och skickade mig hela tre julklappsböcker i pocket. Två av böckerna innebär att jag får göra nya författarbekantskaper, dessutom. En sådan är Karen Dionne. Jag valde att läsa hennes bok Träskkungens dotter som första bok av de tre klapparna.

Den här boken utspelar sig i nutid, men ger läsaren tillbakablickar i Helenas barndom. Helena är nu vuxen, gift och har två döttrar. Hon har bytt identitet, men det förflutna kommer snabbt ikapp henne när hennes pappa rymmer från fängelset där han suttit i 15 år. Det var bland andra Helena som såg till att han hamnade där. Hon var tolv år när hon insåg att hennes älskade far, han som lärde henne jaga och röra sig ljudlöst genom skogen, var ett monster. Ett monster som hade kidnappat Helenas mor och hållit henne fången. Och hon, Helena, blev monstrets dotter. Nu när pappan har rymt bestämmer sig Helena för att ta upp jakten på honom.

Direkt från start är boken spännande. Ju längre in i berättelsen jag kommer desto mer inser jag att det är en komplicerad historia. Helenas man känner till exempel inte till hennes bakgrund och det kan en ju fundera över skälet till. Vidare fattar jag att det finns flera sidor av berättelsen, allt är inte svart eller vitt. Det är mycket skickligt av författaren att locka in läsaren i detta härke, ett härke som bitvis blir som en ungdomens äventyrsroman – innan det grymma bara tar över. Jag är tacksam för den här julklappsboken och för att jag läste den.

Mitt omdöme blir det högsta.

Vilken härlig debutroman för vuxna som Solveig Olsson-Hultgren har åstadkommit. Boken Huset i Skogen är en lite lågmäld spänningsroman som tar för sig mer och mer vartefter sidorna bläddrar förbi och spänningen stegras under slutet av boken. En mysdeckare som i vissa inslag nästan får en feelgood-känsla.

Vi får följa polisen Hanna som efter ett olycksaligt polisingripande blir sjukskriven och som får låna ett torp i Småland dit hon åker för att vila upp sig. Under en av sin första skogspromenader stöter hon på ett ödetorp mitt i skogen och synen som hon ser när hon kikar in genom de dammiga fönstren lämnar henne ingen ro. Hon bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som hänt i ödetorpet och vart ägarna tagit vägen. Med hjälp av kollegan Marko och grannen Sigvard börjar Hanna nysta i mysteriet.

Boken Huset i Skogen fångar mig och det är svårt att sluta läsa. Jag vill vet mer om de försvunna personerna från ödetorpet. Men jag fascineras även av relationen mellan Hanna och Marko och den nyvunna vänskapen mellan Hanna och pensionären Sigvard. Jag får en bra känsla för dessa tre personer och deras sympatiska personligheter. Framförallt fastnar jag för Hanna och hennes upplevelse av att komma till torpet i Småland, utflykterna i skogen och i samhället. Hennes kamp att komma bort ifrån sjukskrivningen genom att nysta i försvinnandet och genom att röja upp i det lånade torpet efter den tidigare ägaren Gertruds plötsliga död. Genom Gertruds hus och ägodelar lär Hanna känna den gamla avlidna damen.

Boken avslutas nästan med lite av en cliffhanger och om vi har tur så innebär det att det kanske kommer en fortsättning av boken där vi får fortsätta att följa Hanna, Marko och Sigvard. Jag skulle gärna läsa en sådan uppföljare och det skulle vara spännande att se vad de kan tänkas hitta på härnäst.