Jag lever ett liv som liknar ditt : en berättelse om att leva med en sårbar kropp
Jeg lever et liv som ligner deres
Bok av Jan Grue
»Jag har en medfödd muskelsjukdom. Jag är rullstolsbrukare. Jag har hög utbildning. Jag har ett jobb. Jag är på ytan framgångsrik. Vad krävdes för att jag skulle komma hit?«
När Jan Grue blir pappa får han ta över en bunt papper från sina föräldrar en hyllmeter med journaler, läkaranteckningar och inlagor. Brev från myndigheter, som med jämna mellanrum undrar: Hur är pojkens tillstånd nu? Vi behöver bedöma hans hjälpbehov på nytt. Utifrån dessa papper, och sina erfarenheter av att leva med en sårbar kropp i ett modernt välfärdssamhälle, skriver Jan Grue om drömmar, arbete, framgång och tillgänglighet. Med stor kraft och precision skildrar han den uppoffring som krävs för att få leva ungefär som alla andra.
Jag lever ett liv som liknar ditt har fått ett lysande mottagande i Norge, där den tilldelades Kritikerpriset och dessutom nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2019.
»Ett litterärt mästerverk som rekommenderas å det starkaste.« Dagbladet »En milstolpe inom norsk sakprosa.« Morgonbladet
Mot bättre vetande överlevde han sjukdomen, utbildade sig, skaffade flickvän och barn.
Vid tre års ålder fick han diagnosen spinal muskelatrofi (muskelsvaghet, muskelförtvining), han kunde gå men inte springa och rullstolen skulle bli hans livs följeslagare. Han tvingades bli sin diagnos, men tvingades även att omvärdera den. Domen han fick var att han inte skulle ha blivit äldre än tjugo år, när boken skrevs var han 36 år, och rent kroppsligt borde han ha varit svagare än vad han var.
Här får vi ta del av Jan Grues liv, från starten fram till några år efter sin sons födelse. Glädjeämnen, svårigheter och en massa jäklar anamma har tagit honom långt, han delar med sig av sina tankar, funderingar och sökandet efter sin plats i tillvaron. Boken är stundtals ledsam, inte på grund av hans sjukdom utan för att samhället sätter så många käppar i hjulen. Nedvärderar och motarbetar!
Jan Grue...norsk författare och professor vid Institutet för Specialpedagogik vid Universitetet i Oslo.
Vid tre års ålder fick han diagnosen spinal muskelatrofi (muskelsvaghet, muskelförtvining), han kunde gå men inte springa och rullstolen skulle bli hans livs följeslagare. Han tvingades bli sin diagnos, men tvingades även att omvärdera den. Domen han fick var att han inte skulle ha blivit äldre än tjugo år, när boken skrevs var han 36 år, och rent kroppsligt borde han ha varit svagare än vad han var.
Här får vi ta del av Jan Grues liv, från starten fram till några år efter sin sons födelse. Glädjeämnen, svårigheter och en massa jäklar anamma har tagit honom långt, han delar med sig av sina tankar, funderingar och sökandet efter sin plats i tillvaron. Boken är stundtals ledsam, inte på grund av hans sjukdom utan för att samhället sätter så många käppar i hjulen. Nedvärderar och motarbetar!
Jan Grue...norsk författare och professor vid Institutet för Specialpedagogik vid Universitetet i Oslo.